Slutrapport

Så nu har jag upplevt ett Bokkalas och för min del är det slut för den här gången. Supén igår var mycket lyckad: programmet var utmärkt, maten bra och vinet gott. Där kryllade av mina gamla lärare, men också litterära celebriteter och en gammal studiekompis som jag inte träffat på tid och evighet. Samt ett par nya bekantskaper. Jag hade en riktigt trevlig kväll.

Men jag märkte nog, både på mottagningen i förrgår och på supén, att varken artigt småprat eller intellektuell konversation med människor jag inte känner så bra är min starka sida. Fortfarande.

Visst kan jag ställa några lämpliga frågor och nicka på de rätta ställena, men om jag själv måste svara på något känner jag mig lätt trängd och går i baklås (favoritförfattare? hjälp!). Och blir ljudnivån för hög, som den lätt blir när en folkmassa minglar i ett slutet utrymme, vill jag helst rusa ut.

Men det gjorde jag förstås inte. Och förr eller senare kommer diskussionerna in på något som jag trots allt har något lite att säga om, som språk (fråga alltid en författare om hens böcker och en finlandssvensk om språk) eller Margaret Atwood.

Gerður Kristný och Alma Pöysti läser isländsk poesi. Härligt språk!

David Lagercrantz berättar om demonerna på sommarön i Ingå.

Herman Lindqvist berättar om när han var i Japan och åt fugu tillsammans med en norrman som var så lång att han fick sätta sig två gånger.

På hemvägen tog jag ett antal misslyckade foton av månen, den här gillar jag ändå på något vis.