En fråga om smak

Veckans fråga: Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?

Tja, inte vet jag nu egentligen varför jag skulle vilja läsa något som jag inte vill läsa? Det var det korta svaret.

Ibland kan jag dock ur rent professionell synvinkel tycka att det är lite synd att jag inte har bredare smak så att jag kunde ha något användbart svar när kunderna frågar om den deckaren eller den relationsromanen är bra, vilka böcker det finns i samma stil som den ena eller den andra och så vidare. Det värsta är när någon frågar "Jag behöver någon bra och lättsmält bok, vad ska jag ta?" Ja, hur ska jag veta det? Lite försöker jag kompensera den här "bristen" genom att läsa recensioner, bokbloggar och litteraturdiskussioner, men ändå.

Egentligen tycker jag att jag läser ganska mångsidigt trots allt: fakta och fiktion, prosa och poesi, serier, sagor, ungdomsböcker, barnböcker (också frivilligt, inte bara till jobbet), noveller, essäer... Möjligen skulle jag kunna läsa mer biografier, men det blir bara inte av.

Annika (som ställde frågan) har svårt för poesi, men det tycker jag inte man ska behöva skämmas för. Varför skulle man vilja ända på sin smak? Vad man läser beror, tror jag, mycket på vad man söker i litteraturen, det kan vara så många olika saker. Underhållning, verklighetsflykt, intellektuell stimulans, konstnärliga upplevelser, bildning. Och alla har ju olika läggning och olika sätt att läsa. Olika texter kräver olika saker av sin läsare (t.ex. hjälper det med en viss musikalitet om man ska uppskatta poesi) och så vidare. Så jag tycker man ska bejaka den litteratursmak man har, och sen nån gång nu och då testa sådant som man inte vanligtvis läser. Ifall man till äventyrs skulle tycka om det just denna gång, och upptäcka något nytt.