Den bottenlösa väskan

Insåg att jag har en onödigt stor axelväska när jag hittade följande saker, som jag inte hade en aning om att jag släpade runt på:

En sesamstång
Ett par arbetshandskar
En datormus
En bok

Detta efter att jag "tömt" väskan på onödiga saker inför en resa till Stockholm och konstaterat att jag glömt ta med en bok. Resan var för övrigt bra.

Inte rådlös

Så kan man också torka mattor. Kanske. I morgon ska det i alla fall vara fint väder igen så då kan man hänga ut dem ett varv. Inte för att det finns något tillåtet ställe att hänga dem på... Hur GÖR stadsfolk i allmänhet med sina våta mattor?

Vi fick visst användning för alla de där plastlådorna till slut.

Ett veckoslut i juli

Nu har jag äntligen skurat mina mattor. Det har varit brist på bra mattskurningsväder den här sommaren och egentligen är det inte optimalt nu heller, men de behövde verkligen tvättas. Det var första gången jag tvättade på mattvättningsstället här i stan, och det tog en stund att komma underfund med hur man skulle bete sig med alla kranar för att få mattorna ordentligt genomblötta och inte bara mig själv. Men skurade blev de alltså och nu är det bara att hålla tummarna för att de torkar också.

Nu var det lyst

Idag var det lysning för oss i kyrkan så nu är det officiellt, hindren är prövade och vi är godkända för äktenskap. Vi var där och lyssnade och det kändes bra, efteråt fick vi gratulationer av en främmande kvinna som räknat ut vems pojke min fästman är. Det var roligt. Sedan gick vi på kaffe till Lilla Köket, som är det enda kaféet i stan (förutom museets då det är öppet) som har söndagsöppet och det är dessutom väldigt bra på dieter.

Slut på semestern

Semestern tar slut, men inte sommaren. Jag har fortfarande kvällarna och veckosluten. Mycket sommar kvar ännu. Om man skulle få livet att kretsa kring det där riktiga livet istället för kring jobbet. Då skulle man kunna ha lite semesterfiilis varje dag.

Finns mycket kvar att göra ännu denna sommar: ställen att besöka, människor att träffa. Bröllop att förbereda. Märk väl, att nu planerar vi inte mera, vi förbereder. Det börjar bli mer konkret. Hindersprövningen är inlämnad, brudkrona hittad och dansövningen i full gång. Det blir nog bra ännu.

21 om Temumriken

 Hittad hos enligt O.

Jag heter Lisa
Jag är för tillfället på semester.
Jag är bra på att sortera saker.
Jag tycker inte om  stök och stress.
Jag är dålig på  att slappna av.
Jag läser mycket barnböcker.
Jag gillar när jag blir positivt överraskad av människor jag möter.
Jag sjunger gärna.
Jag älskar min familj.
Jag är inte speciellt bra på att hitta i städer. 
Jag föredrar hallon framom jordgubbar.
Jag tycker om chokladkaka.
Jag är beroende av lugn och ro.
Jag har på mig en blå sommarklänning.
Jag dricker hellre öl än vin, men mest vatten.
Jag lyssnar på mycket poddar.
Jag blir arg på onödiga orättvisor.
Jag blir rädd av mörker.
Jag önskar att vårt bröllop blir trevligt och minnesvärt.
Jag är pinsamt dålig på att komma ihåg namn.
Jag är uppväxt på gården Granbacka i Tenala, Nyland, Finland. 

Vem är du?

Linda och Valentin

Den här duon hade jag inte hört talas om förrän deras samlade äventyr började komma ut i fjol, men serien beskrivs i recensioner som en föregångare i genren (sci-fi) och till och med klassiker. Måste läsa alltså. 

Det fantastiska ljuset

Det fantastiska ljuset är andra delen i Terry Pratchetts svit om Skivvärlden och fortsättning på Magins färg. När jag läste boken hade jag en vag känsla av att jag läst den förut utan att vara helt säker, vilket säger något om hur intressant jag tycker den är. Serien har ännu inte riktigt fått upp farten, och huvudpersonen Rensvind har aldrig varit min favorit.

Men här förklaras en del bakgrund till de senare berättelserna, som hur bibliotekarien blev en orangutang och hur Cohen barbaren fick sina diamanttänder. En orsak till att boken inte riktigt går hem hos mig är säkert att humorn till stor del bygger på att Pratchett driver med åttiotalets fantasyklichéer, som jag är lite för ung för att ha  någon relation till. Åtminstone en del av de senare böckerna är mer tidlösa, och dem kommer jag ju till så småningom.

För övrigt har Wikipedia en bra sida om Skivvärlden med bl.a. presentationer av otaliga karaktärer och en översikt över de olika böckernas teman och huvudpersoner. Om man till exempel vill läsa bara böckerna om häxorna kan man gå dit och se vilka de är.

Svamp

Jag var alltså inte med på Archipelacon, men jag bad min fästman hämta hem något roligt. Han hämtade en burk champinjoner signerade av Karin Tidbeck. Förstår ni nu varför jag vill gifta mig med den här mannen?

 

PS. Det är ett roligare skämt om man läst Amatka, där förekommer både svamp och en massa skrivande på saker.  

PPS. Vi har ännu inte bestämt om vi ska bevara burken som den är i evig tid eller i något skede försiktigt öppna den, förtära innehållet och försiktigt tvätta den tomma burken. Men vi har på oss fram till 2019 att fundera på saken.

Dygnsrytm och bloggstädning

Bara att inse: jag har en känslig dygnsrytm. När den rubbas mår jag inte bra, särskilt inte om den skjuts framåt. Sover jag för länge på morgonen (om jag inte verkligen behöver det), får jag huvudvärk och är på dåligt humör resten av dagen. Det här vet jag egentligen från förut, men det är svårt att hålla fast i behövliga rutiner när man har semester och en sambo som inte alls lider av samma problem.

Nu är jag åter ensam hemma och ska ta chansen att ställa problemet till rätta, med hjälp av väckarklocka om det behövs. Och självdisciplin. Borde inte vara svårt att somna i tid ikväll för jag steg upp redan kvart över fem för att skjutsa sambon till tåget, han ska till Archipelacon och jag stannar hemma, av olika orsaker. Läser Roadside Picnic i stället, och efterhandsredigerar bloggen. Har använt allt för många etiketter och inte varit konsekvent, där finns att städa.

Konsten att ta det lugnt

Så var den här, som ett brev på posten: semesterdeppen. Men det är okej, det också. Det är en fas jag alltid går igenom när jag blir ledig, och jag vet att det går över på ett par dagar eller högst en vecka. Beror antagligen dels på omställningen, dels på att all ansamlad trötthet ramlar över mig när jag slappnar av.

Och bra så, det behöver komma ut. Jag behöver sänka kraven på mig själv. Nöja mig med att sitta under en filt och läsa bok eller sträcktitta på tredje säsongen av Orange is the New Black. Gråta över fiktiva karaktärers elände. Göra ingenting nyttigt alls.

För jag har semester.

Mig gör det inget

Det är midsommarafton, kallt och regnigt. Jag har just inlett min korta semester som kanske inte blir mycket varmare än så här. Men det är okej. Jag har en hög med böcker.

Dessutom har midsommar inte betytt något särskilt för mig sedan jag var tillräckligt liten att tycka det var häftigt att sitta i ett fönster i Raseborgs slott och titta på midsommarstångsresningen och få en krans av svartvinbär och kräppapper. När jag blev större fick jag vara med och binda kransarna till stången i byn, som vi sedan dansade runt, men det var nu ett sommarjippo bland andra. Och ofta är ju vädret just så här. Men som sagt, det gör mig ingenting.

Glad midsommar!

Åter till Skivvärlden

Nu har jag gjort slag i saken och börjat läsa Terry Pratchetts romaner om Skivvärlden i ordningsföljd (dock inte i ett sträck, man kan få överdos). Dels är det på tiden, dels börjar det vara sista chansen innan de gallras ut ur bibliotekens samlingar*. Det första som slog mig när jag letade upp en lista på böckerna är hur få av dem jag sist och slutligen läst, även om jag läst några av dem ett flertal gånger. Mest har jag läst mittenböckerna, de från 90-talet, plus några äldre och några nyare.

Jag ska bli läsinspiratör nu också

När jag tidigare räknade upp allt jag stressat inför den här våren glömde jag nämna att jag utöver allt annat anmält mig till en ettårig fortbildning i läsinspiration. Fortbildningen inleddes med två kursdagar i går och i förrgår och fortsätter på hösten med fyra gästföreläsare på hösten och fem på våren, alla på lördagar. Det är ganska mycket, så jag funderade nog både en och två gånger innan jag bestämde mig för att hoppa på, men det är just den här biten som saknas i min utbildning. Något pedagogiskt.

Sommarfiilis

Det senaste veckorna har varit överraskande stressiga, därför har jag heller inte hunnit blogga just. Vanligtvis är slutet av maj och början av juni årets lugnaste period på jobbet, men i år råkade det vara ett par projekt som skulle redovisas och ett nytt som skulle ansökas och marknadsföras, plötsligt var det bråttom. Samtidigt som en lite försenad Bibban skulle korrekturläsas och jag hade lovat vara nattvakt på juniorfolkdansstämman.

Men nu har allt gått bra: det mest brådskande på jobbet har jag fått undan och resten hinner jag med före semestern, Bibban verkar bli bra och stämman var trevlig att jobba med, även om jag har sovit på underliga tider och platser. Fastän jag inte själv var med och dansade något räckte det med att se ungarna ha roligt för att få mig på gott humör. Jag minns ju hur roligt det var att vara på stämma när jag själv var liten.

Fortfarande vårtrött

Ju mer jag vilar, desto tröttare blir jag. Det är där jag är nu. Fyra veckor kvar till semestern. På den tiden borde jag hinna planera höstens program så ingående som möjligt, bland annat. Det blir en höst fullspäckad av program, både på jobbet och privat, och för att klara av det är jag tvungen att planera väl och förbereda så mycket som bara går på förhand, så att det löper smidigt sen. Samtidigt som jag borde vila upp mig, ta hand om mig själv och komma i form för att orka sen. Hm.

Försöker prioritera det här med att ta hand om mig: vila när jag är trött, motionera i lämpliga mängder och äta sunt (men också gott ibland). Det går ganska bra. Hela veckoslutet har jag gjort just ingenting särskilt men varit sträng med mina dagliga promenader. Ignorerat smutsiga fönster, ofärdiga projekt och allmän stökighet. Fortsätter på den linjen ett tag till.

Fryser

Det regnar och regnar och regnar. Gräset växer så det knakar, och jag är glad att jag inte har någon gräsmatta att klippa, bara gräsmattor att titta på. Tittar på gröna gräsmattor gör jag gärna. Mindre trevligt är att jag fryser hela tiden, fryser och nyser och snorar. Tur att jag har kvar min extra varma ylletröja på jobbet, för där är det alltid kallt. Vet inte om det beror på att luftkonditioneringen är fel inställd, eller på att det måste vara under tjugo grader i arbetsrummen för att vara lagom varmt i övre våningen där det förr alltid var stekhett på somrarna. Kallt, hur som helst. Fryser. Ylletröja. Stora koppar med te.

Klänningsjakt med förhinder

Igår traskade jag nästan tjugo kilometer i jakt på brudklänning i Hufvudstaden, tillsammans med min syster/tärna. Framgången var begränsad eftersom de flesta ställen inte lät oss prova utan tidsbeställning (hur skulle vi veta det, ingen av oss har gift sig förut. Nästa gång far jag till Salo, där är det inte så noga). På ett ställe hade de tid med oss och jag provade ett par riktigt fina klänningar, som dock var lite över budget. Förundrades över att de flesta brudklänningar är ärmlösa, har aldrig tyckt att det är särskilt snyggt. Och så ska det tydligen vara spets i år, massor med spets. Inte för att jag har något emot spets, men jag undrar varför de inte kan ha lite mer variation i modeller och material. Ord som "enkel" och "minimalistisk" har ramlat ur brudklänningsmakarnas vokabulär.

Nu tar chefredaktören helg

Nu har jag redigerat mitt tredje nummer av tidningen Bibban, medlemstidning för Finlands svenska biblioteksförening,  och den här gången var det äntligen mer roligt än jobbigt. Dels börjar jag lära mig hur jag gör jobbet på ett smart sätt, dels har redaktionen blivit mer samspelt och gör saker tillsammans på ett smart sätt.

Jag tycker, som känt, om att pyssla med texter och i och med det här uppdraget har jag också fått lära mig ett och annat om bilder. Vad som funkar i tryck, till exempel. Men det är så mycket annat man måste fundera på också: att alla texter har rubriker och ev. ingress, alla upphovsmän kommer med, bilderna har bildtexter och artiklarna kommer i lämplig ordning och helheten blir balanserad.

Okyrkliga Kristdemokrater

En intressant notering om det här med att folk tenderar förväxla Kristdemokraternas åsikter med kyrkans (den evangelisk-lutherska alltså) och skriva ut sig i stora skaror varje gång Räsänen öppnar mun: Kyrkpressen har frågat runt bland riksdagsledamöterna om de hör till kyrkan eller annat religiöst samfund, och det visade sig att kristdemokraterna hör till de partier med störst andel ledamöter som inte hör till kyrkan. För de är frikyrkliga. Kan vara bra att komma ihåg.