Vinterledigt

I år infaller alla julens helgdagar plus nyårsdagen på vardagar vilket innebär maximal ledighet för många arbetande människor, det gillar jag. För att göra det ännu bättre tog jag ut en semesterdag igår så att jag förutom de fem dagarna på julen fick fyra sammanhängande lediga dagar kring nyår, vilket känns som helt rätt beslut. Det är först nu jag känner mig riktigt ledig.

Nyårslöftet

Det här året ska jag ta bättre hand om mig själv. Jag vill inte att den här hösten ska upprepa sig (har ju inte ens orkat blogga!) för att inte tala om hur eländigt jag mådde för två år sedan. Visst har jag blivit bättre på att veta vad jag behöver för att må bra, men det gäller att omsätta det i praktiken också.

Jag ska skriva massor med listor och lappar för att slippa bli stressad av att hålla allt i huvudet. Jag ska ta pauser när jag behöver. Ta massor med promenader. Äta frukt varje dag, och grönsaker. Göra roliga saker. Känna efter. Ta det lugnt. Dra ner på kraven. Allt det där.

Och jag tror att det här året har alla förutsättningar att bli fantastiskt. Jag har inlett det med att färga håret i en piggare nyans. Ingen bild, ni får bara föreställa er att jag ser fabulös ut.

Nu har jag röstat

Det var ett enkelt sätt att få känna sig uppskattad. Valtältet stod på torget och funktionärerna höll på att blåsa bort, men de lyckades ändå se glada ut över att just jag kom och röstade. Eller så var de glada för något helt annat, men det var fint ändå. Och så fick jag ett paket plåster.

Underlig

Det är en underlig höst det här, jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den. Eller av mig själv. För tillfället är jag någorlunda frisk, men man kan liksom inte lita på den här kroppen. I går var jag på en må bra-dag som jobbet bjöd på (tack för det!), men efteråt mår jag mest underlig. Har lite svårt att förstå folk som säger att det är skönt med yoga (lite som dem som säger att det är skönt med massage), för jag tycker mest det är obehagligt, både fysiskt och mentalt. Antagligen för att yogan tar fram Sanningen. Alltså borde jag yoga mera.

Komma ikapp

Efter ytterligare en sväng till flunssa-landet (tack och lov kortare än den förra) är det nu dags att försöka komma ikapp. Det är mycket att komma ikapp med, främst texter jag lovat skriva. Ja, jag ska inte bara skriva texter utan sätta ihop dem (och andras texter) till en tidning också. Det har jag aldrig gjort förut, och när jag gick med på att vara både lokal- och chefredaktör för årets sista nummer av Bibban hade jag ingen aning om att den här hösten skulle bli som den blev. Hösten är alltid stressig med skolstart och bokkalas, men nu har jag då dessutom varit sjuk till och från i ett par månader. Så jag är lite efter. Och lite trött. Och önskar mest att den här hösten ska vara över snart.

Nåja, så hemskt är det inte. Jag tycker ju om att skriva. Det brukar ju bli bra i slutändan, även om det går långsamt. Och jag får ju hjälp. Så nog ska det bli en tidning av det här ännu, utan att jag går sönder på kuppen. Kanske jag till och med orkar ha lite roligt.

Saker som dyker upp

Det är lustigt hur det ena och det andra bara dyker upp på mitt jobb, utan att någon kan tala om varifrån de kommit. Förra veckan var det en inbetalning till krigsveteranernas blomsterfond (min farfars bror begrovs i helgen) och idag hittade jag en zucchini vid min dator. Nog kan jag räkna ut vem som lämnat dem, men ändå.

Läsplan

Ibland möter jag människor som tror att jag som barnbibliotekarie läser alla böcker som jag köper in och därför vet allt om dem. Jag blir lite smickrad, men tyvärr funkar den inte riktigt så, eftersom det skulle kräva att jag läste i medeltal 20 böcker i veckan och jag är ingen snabbläsare. Däremot försöker jag läsa så många recensioner och baksidestexter som möjligt för att ha en så bra uppfattning som möjligt om vad jag har på hyllorna.

Inför bokprat stormläser jag böcker för den tänkta målgruppen och däremellan läser jag vad som råkar locka mig. Lite oplanerat blir det, och lätt hänt att de finska böckerna blir styvmoderligt behandlade. Så jag har tänkt om jag kanske ändå borde ha en läsplan och försöka att systematiskt läsa åtminstone en del av böckerna, och läsa representativt.

Återhämtning

Nu har jag bestämt mig för att jag är frisk igen och det är dags att påbörja projektet med att återuppbygga nån sorts kondis och styrka efter fyra veckor av stillavarande. Igår var jag på en halv dansövning, det är ju en bra början.

Lite lugn och ro, tack

Nu börjar jag nog lite längta efter något slags normal vardag, där jag (och helst alla andra också) är frisk och det inte finns varken konferenser eller bokkalas att oroa sig för. Jag är jättedålig som evenemangsarrangör, för jag trivs inte, klarar inte av osäkerhet och stress. Tur att jag inte gav min in på kulturarbetarbanan, som jag lite nosade på i slutet av studierna.

För jag är en sådan här tråkig person som trivs, och arbetar, bäst när livet är lagom jämntjock och förutsebart, utan för mycket omvälvningar och överraskningar. Jag behöver ha lugn och ro, måste få tänka igenom saker ordentligt för att det ska bli bra. Och för att jag ska må bra. Tack och lov för veckoslut.

Bloggat från min Fairphone

Idag fick jag sent omsider min nya lur, som samtidigt är min första pekskärm. Tar nog ett tag att vänja sig. Mycket knepig att skriva med. Tyvärr är min dator inte tillgänglig just nu. Skriver mera sen.

Krax

Idag var jag på jobb som vanligt (eller nåja, jag tog en lite kortare dag och försökte komma ihåg att röra på mig mindre än vanligt) och jag är inte utmattad. Bättre än jag vågat hoppas. Riktigt bra.

Imorgon kommer dock en ny utmaning. Jag tror inte att jag har kommit mig för att berätta att jag börjat sjunga i kör, det var ett infall jag fick när jag såg en annons för en kör där "enda kravet är att du inte har sjungit i kör förut". Det lät som något för mig, som visserligen sjöng något år i barnkör men det borde vara preskriberat nu och som sjunger gärna men otränat. Två övningar har jag varit på hittills och det har varit skoj.

En fantastisk snabbrapport

Idag bestämde jag mig alltså för att jag var tillräckligt frisk för att köra till Åbo och intervjua Maria Turtschaninoff på Fantastik 2014. Det var nog rätt beslut, även om jag så här efteråt är fullkomligt utmattad. Intervjun gick bra, jag lyckades undvika att hosta rakt in i mikrofonen och även om mina frågor tog slut halvvägs så hade vi en bra publik som kom bra tilläggsfrågor.

En bra dag

Idag är en bra dag av åtminstone två orsaker:

1. Det är jämt ett år sedan jag förlovade mig.
2. Jag känner mig tillräckligt frisk för att åka till Åbo imorgon och intervjua Maria Turtschaninoff på Fantastik 2014.

Hurra! Hurra!

Sen blev det spännande

Vi hade strömavbrott för en dryg timme sedan, jag har bott tillräckligt länge i stan för att glömma hur sådana funkar. Som att man inte får spola i wc:n i onödan för det kommer inget nytt vatten. Och så sa jag åt syster som försökte koka pastasås att hon kunde värma den i mikron istället, då tyckte hon att jag var lagom smart.

Dag sju

Detta har jag gjort hittills idag:

• tittat på omväxlande naturfilmer, lättsmälta komedier och Mythbusters
• blivit andfådd av att göra precis vad som helst
• läst bloggar
• googlat "lunginflammation"
• läst Anaché
• ätit yoghurt, en och en halv liter kvar

Vad är väl en årskonferens

Nu är det klart att jag är sjukledig ännu i dag och i morgon, det känns lite blandat. Å ena sidan har jag inte så mycket emot att vara lite lagom sjuk och få ligga i sängen dagarna i ända, å andra sidan missar jag en hel del och börjar få allt mer tråkigt. Värst av allt är tanken att jag kanske inte är på benen ens tills på söndag, så jag ska vara på Fantastik i Åbo. Men det behöver inte gå så illa, det är bara ett förkylningsvirus, om än ett ovanligt segt sådant.

Seg förkylning, det här

Det är nu femte dagen jag är förkyld, fjärde dagen med feber. Visserligen ingen hög feber, men det har jag å andra sidan aldrig. Dessutom har jag varit väldigt trött och svag idag och tillbringat en stor del av dagen i sängen under dubbla filtar. Och jag har en väldigt envis slemklump i halsen plus hosta.

Bekännelser av ett rastlöst snormonster

Jag är ingen duktig sjukling idag (heller). Fast jag har lite feber så är det inte så mycket att jag är helt däckad, och jag är för rastlös för att bara ligga i sängen och vila, som jag kanske borde. Dessutom händer det så mycket på och kring jobbet just nu att jag känner mig tvungen att titta in på min mejl och besvara/vidarebefordra det som ser mest akut ut. Visserligen tog det inte lång stund, men ändå.

Man slänger inte mat

Så där ja, nu är huset varmt, håret rent och katterna matade. Då kan man ta det lite lugnt igen. Nästa utmaning blir att fundera ut hur man får fem liter mjölk och tre liter yoghurt att gå åt i ett hushåll på två personer, varav den ena är liten i maten och den andra är sjuk. Det blir nog pannkaka av det här. Ugnspannkaka alltså, för det finns dessutom över ett tjog ägg. Och en blålänk, några leverlådor, mängder med zucchini och tomat, bacon, ett berg med bröd... Misstänker att mamma aldrig slutat handla för fem. Och att katterna får hjälpa till med den där mjölken.

Eld är inte mitt element

Hur kan det vara så svårt att få eld på lite ved? Det är ju liksom det den är gjord för, kluven och torkad enligt konstens alla regler. Men nej, den vill inte ta eld, fast jag använder prima eldstände (mjölkkartonger med pappersskräp i) och kastar in vedträna luftigt och fint. Sen ryker det in. Sen slocknar det. Sen ryker det in lite till.