Folkdansjubileum

På väg hemåt efter Otakts 40-årsjubileum, som jag sett fram emot ända sedan 35-årsjubileét då jag var årsfestmarskalk, kan jag konstatera att det blev en minst så bra fest som jag hoppats. Trots en del problem med att den tilltänkta marskalken oförhappandes flyttade till Vasa (vad är det med otaktare och att försvinna till Vasa?) och att den ena sångledaren var på begravning och den andra förkyld, så ordnade allt upp sig till en finfin fest. Det kan väl inte bli så mycket annat när man lyckas samla rätt människor, gamla vänner som har många goda minnen tillsammans men inte ses så ofta nu för tiden. Och Ingå spelmansgille, förstås.

Lista om läsning

Det har funnits mycket jag velat blogga om den här veckan, men jag har varken hunnit eller orkat så det får vara obloggat. Möjligen har jag något att säga efter helgens Otakt-jubileum, men jag vågar inte lova någonting. Tills vidare får vi nöja oss med en frågelista om läsning, som jag kopierat av Bokbabbel.

Frustration

Jag hatar presentpapper. Jag ska aldrig mer slå in paket. Jag hatar tejp också. Gaah!

Hädanefter ger jag bara bort presentkort. Och små saker som man kan ge i snygga presentpåsar. Och paket som de slår in i affären.

Ingen choklad har jag heller. Men jag har Harry Potter, och det kan vara ännu bättre.

Nio timmar och tre minuter

Så lång var dagen idag, och det tycker jag börjar vara tillräckligt för att jag ska kunna packa undan min innomhussol, tills jag behöver den igen i oktober eller så. Dessa nio timmar har jag använt till att gräva fram bilen och visa upp den en gång till på besiktningsstationen (godkänt denna gång), läsa några böcker och träna lite på gymmet. Där gör jag en del framsteg, och det känns bra. Det är lätt att göra betydande framsteg när utgångsläget inte är så hävt.

Det här med läsande för resten, jag har blivit så bortskämd med att läsa barnböcker med 150 ord per sida att det känns lite jobbigt att läsa en riktig roman. I det här fallet Ulla-Lena Lundbergs Is, som dessutom har en lång reservationskö och därför måste bli färdigläst på två veckor. Jag brukar inte ha några problem med att läsa ut en bok på två veckor, men den här gången blev det lite stressigt, och det förstör nog läsupplevelsen en del. Ska sluta reservera populära böcker.

Sen misstänker jag också att det inte annars heller var rätt tidpunkt för mig att läsa den just nu, fast jag märker att det är en bra roman så kommer jag inte in i den tillräckligt för att njuta av det. För lite sinnesro. Plus deadlinen. Inte bra.

Men visst grät jag på slutet.

Soffor!

Nackdelen med att sofforna kom just igår var att backen jag bor i var ovanligt hal och täckt av nysnö, så att transportbilen inte kunde komma upp. Fördelen var att det inte var några problem att skuffa sofforna på snön, de var ordentligt inpackade och fungerade utmärkt som slädar.

Det tog inte många minuter innan jag kunde stå i mitt vardagsrum och nöjt betrakta paketen som äntligen stod där... med undersidorna fulla av snö som smälte på mitt nylagda golv. Sablar! Jag rev bort emballage och skruvade på fötter i rekordfart samtidigt som jag moppade som en galning. Måste ha varit en syn. Sen möblerade jag ännu om ett par gånger innan jag var nöjd. Men nu står de äntligen på plats.

Förväntan

Det har varit en smått jobbig vecka hittills, men i morgon! I morgon kommer sofforna som jag väntat på sedan jul. Ska bli såå skönt att ha något annat att sitta på än pinnstolar. Och så kommer min pojkvän, som jag inte sett på ett par veckor igen. Och som grädde på moset är det filmfest i Lilla Staden. Så nog finns det saker att se fram emot, det är huvudsaken.

Och så kan man bli förkyld

Det är också ett sätt att slippa sjunga, så på sätt och vis ordnade det upp sig. I stället läste jag en saga rätt upp och ner, och någonting måste jag ha gjort rätt för de satt tysta, alla 21 barn. Få se om jag kan upprepa den bragden på finska i morgon. Nu väntar jag bara på att jag ska få feber så att jag kan vara sjuk på riktigt (men helst inte på veckoslutet) i stället för så här löjligt halvsjuk.

Och jag som trodde panikpluggandets tid var förbi

Idag när jag kom hem från kvällsturen hade jag lätt panik eftersom jag är dåligt förberedd inför morgondagens program. Eget fel, förstås, men ändå. Botade ångesten med att äta diverse skräp och se ett avsnitt Doctor Who med dinosaurier på ett rymdskepp, och Nefertiti. Det sätter perspektiv på saker och ting. Nu är det bara att läsa igenom texterna ett varv, och ett varv till i morgon bitti. Sen får det bli som det blir. Ibland är det bra att påminna sig om att biblioteksarbete inte är på liv och död.

Lär vara söndag

Förlorar kollen på veckodagarna när jag jobbar onormal vecka: tre dagar jobb, en dag ledigt, två dagar jobb och så idag ledigt. Det gör idag till en...? Jo, jag vet nog att det är söndag, det stod i tidningen. Men det känns inte riktigt så, en ledig dag i taget är lite för lite, man hinner inte riktigt komma in i ledigheten så ska man tillbaka igen.

Civilkurage

 Kan inte annat än beundra. Inte för att vi hade den sortens problem på min skola, men jag önskar ändå att jag varit så där modig som 14-åring. Eller 24, för den delen. Och hoppas att det här kan inspirera andra att säga ifrån när det är befogat.

Tillägg: Här är en artikel som förklarar bakgrunden. 

Februari

Jag undrar hur februari kommer att bli. Jag ser fram emot februari. Jag gillar februari. Februari är månaden som fortfarande är vinter, man får ännu ta det lugnt och bädda in sig i tjocka lager textilier, men samtidigt kan man börja ana våren som är på väg. Man hör fåglar man hunnit glömma fanns. För första gången på flera månader får man se lite dagsljus både när man går till jobbet och när man kommer därifrån, och det gör en enorm skillnad för humöret. Februari kan bli riktigt bra.

Ledig dag

Vitsen med ledig dag mitt i veckan är att man kan uträtta ärenden mitt på dagen när det inte är någon kö, och uträttat har jag gjort: besiktat bilen (underkänt, men ingenting som inte far kan fixa), beställt reservdelar, köpt nya farmarbyxor (och varit mycket krävande och besvärlig kund, tills expediten gick med på att låta mig prova herrmodell, jag måste ju kunna sitta på huk utan att visa trosorna och alla dammodeller är erbarmligt låga i midjan), varit på massage, gått på café och fått bilen tvättad. Om inte annat så har jag understött det lokala näringslivet.

Ödmjukhet

Om man kunde köpa ödmjukhet i butiken skulle jag nog göra det. Det är en sån där egenskap som är fin och beundransvärd, men svår att ha. Kom åter på mig själv med att tänka att "det jobbiga med att vara smart är att andra är så dumma" och så får man ju inte tänka ens om det är sant. Fy på mig.

Om bokbloggar

I och med mitt jobb har jag börjat läsa allt mer bokbloggar vid sidan av vanliga recensioner, för att ha lite koll på vad folk i allmänhet läser och vilka namn man borde lära sig stava rätt. Och i och med bokbloggsjerkan, där jag av lika delar artighet och intresse besökt olika bloggar som deltagit, har jag börjat fundera en del på hur hela grejen fungerar. Det intressanta är att se hur samma fråga kan tolkas på många olika sätt och generera vitt skilda svar*, beroende på hur bloggarna ser på sig själva, vad de gör och varför. Och på hur mycket de har funderat på saken.

Bokbloggsjerka 112, om ärlighet i omdömen

På något vis lyckades jag sova bort större delen av det här veckoslutet, vilket inte alls var meningen men ibland går det så. Följaktligen ligger jag efter i både mitt bloggande och mitt bloggläsande (missförstå mig rätt, det är inget jag tar stress för, bara ett konstaterande), men jag bestämde mig redan på fredagen att jag ska delta även i den här veckans bokbloggsjerka för att den har en intressant fråga:

Är du 100% ärlig i dina recensioner/omdömen?

Är man inte mörkrädd så blir man

Man kunde ju tro att jag, som har en del problem med vintermörkret och annars också är lite mörkrädd, skulle förstå bättre än att läsa Michelle Pavers spökroman Evig natt, men inte kunde jag låta bli. Trots att jag läst en del skräck på sistone tar den här kuslighetspriset med hästlängder, och jag är glad att jag åtminstone förstod att inte läsa den sent på kvällen.

Boken handlar om Jack, som i hopp om en ny start i livet hoppar på en forskningsexpedition till Svalbard år 1937. De ska tillbringa ett år där och bland annat göra meteorologiska mätningar, Jacks uppgift är att sköta kommunikationerna. Men expeditionen är olycksförföljd och till sist vill det sig inte bättre än att Jack blir ensam kvar i lägret. Det är polarnatt, iskallt och ständigt mörker. Och ute i mörkret vandrar något omkring, något illvilligt och ondskefullt.

Det är en klassisk spökhistoria, tidlös och genialiskt berättad i dagboksform. Med små medel byggs skräcken upp, klaustrofobin, paniken, vansinnet. Kanske just för att den är så lågmält berättad, balanserat och utan överdrifter, kryper berättelsen under huden på en. Hu.

Jag har inte läst Pavers barnböcker, men nu när jag vet att hon kan skriva ska jag se till att det blir av.

En sund själ i en sund kropp

De flesta vet hur man borde ta hand om sin kropp, det talas ganska mycket om det hela tiden och överallt. Alla vet att man mår bättre och håller sig friskare om man äter balanserat och motionerar regelbundet. Däremot talas det mindre om hur man ska ta hand om sitt psyke, och vad det behöver för att må bra. Det behöver också rätt näring, balans mellan intryck och uttryck samt stimulans och vila. Och precis som vissa kroppar kräver lite extra omsorg i form av särskilda dieter eller övningar, så kan man anta att vissa människors psyke kräver lite extra.

Det var det här som gårdagens insikt egentligen handlade om, att jag har ett psyke som jag måste jobba med för att det ska fungera bra. Att jag borde tänka mera på att ge det vad det behöver, göra saker som jag vet att jag mår bra av. Varje dag.

Titta på vackra saker. Lyssna på bra musik. Vara i solen. Sjunga. Dansa. Läsa poesi. Måla. Skriva. Och förstås träffa människor nu och då, men jag tror faktiskt inte att det är det som är det största problemet.

Mitt länge försummade målarskrin.

Dagens insikt

Jag borde börja med måleri igen. Eller någon annan form av visuellt skapande, men det är lättare att plocka fram akvarellblock och penslar än att börja ställa igång med en bildväv eller liknande. Antagligen får jag börja från början med att lära känna färgerna och så, det var så länge sedan, men jag tror det skulle vara värt det.

Jag har alltså aldrig varit bra på att måla och det är kanske en av orsakerna till att det inte blir av men det känns bra. Eller jag minns att det kändes bra, otroligt bra, då när jag höll på med sånt. Så nu vet jag vad jag ska göra med min lediga förmiddag i morgon.

Flyttbilder

Lååångt i efterskott, men jag hade inte möjlighet att lägga upp dem när det begav sig. Så här såg det alltså ut i november:

Kaos! Jag räknade hur många bananlådor det gick åt allt som allt (och andra förpackningar omräknat till bananlådor) och om jag minns rätt var det ca 60, vilket var ungefär dubbelt så mycket som jag räknat med men det är väl så det brukar vara. Soffan och bokhyllan fick bli kvar till de nya hyresgästerna, bokhyllan fanns där redan före mig. Jag tog egentligen väldigt lite möbler med mig: 1 säng, 2 stolar, 1 skrivbord, 1 soffbord, 1 skrivbordsstol och en bokhylla. Det var bra på det viset att allt gick att flytta med en liten skåpbil, som körde några varv, och en släpkärra.

Bokbloggsjerka

Jag vet att det här inte är en renodlad bokblogg, och det ska den inte heller vara, men för att vara med i bokbloggsjerkan räcker det med att ha en blogg som delvis är bokrelaterad, och det är den ju.

Frågan för dagen är: Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?

Mitt spontana svar är att det gör jag inte. Jag är en kräsen läsare och vill veta vad jag har att vänta, jag vill ha recensioner, diskussioner, rekommendationer innan jag ger av min dyrbara tid till en okänd författares alster. 

Undantaget skulle väl vara om boken hade ett väldigt iögonenfallande omslag/uppseendeväckande titel, då kanske jag skulle plocka upp den, läsa baksidestexten och bli intresserad. Men det är sällan jag browsar hyllor och bokbord utan att veta vad jag är ute efter, så det är osannolikt.