Ordning och reda

Första veckan av ledigheten* går till att inse att man faktiskt är ledig. Andra veckan går till att njuta av denna ledighet och bara drischa. Tredje veckan börjar det så smått klia i fingrarna av rastlöshet, och det är då semesterprojekten dyker upp, vare sig man vill det eller inte. I mitt fall omorganisering av skåp.

Om att blogga

Läste för någon vecka sedan i tidningen (VN, minns tyvärr inte när och hittar den inte i arkivet) en intervju med några unga bloggare, som förutspådde att de "amatörmässiga" bloggarna inom kort kommer att försvinna och bara yrkesbloggarna bli kvar. Det tyckte jag var ett märkligt påstående. Möjligen beror det på att man som enskild bloggläsare bara ser ett snävt utsnitt av hela bloggosfären, och dessa personer mest kommit i kontakt med kommersiella och wannabe-kommersiella bloggar.

En regnig dag

En regnig dag kan man t.ex. roa sig med att disajna om sin blogg till någonting mindre skrikigt. Så att det är lättare att låtsas vara sofistikerad. Om det nu är det man vill. Åtminstone tycker jag det ser redigare ut så här.

Kreativ matlagning

På tal om ärtsoppa, fantasi och att inte vilja umgås med andra människor i onödan, jag måste bara visa det här: Kaffekokarkokboken. Länken går till en blogg, som sedermera blivit en bok. Skriven av en student som bodde i ett studentrum och inte ville gå ut i det gemensamma köket för att laga mat, alltså började hon experimentera med matlagning i kaffekokare. T.ex. kaffekokarkokta bacontapas. Fenomenalt.

Nu har ju inte jag någon kaffekokare, så jag kan inte testa ätbarheten, men det är fritt fram för frivilliga.

Garderobsinventering

Klädtemat fortsätter. Min garderob sätter vissa fysiska begränsningar på sitt innehåll, med en klädstång på knappa 60cm och några små hyllor får man helt enkelt inte plats med 130 klänningar, hur ljuvliga de än må vara. Alltså borde man optimera innehållet så att man har precis det man behöver. Det är inte omöjligt, en av de mest välklädda personer jag känner har en väldigt liten garderob. Men man måste lära sig den där konsten.

Nygamla kläder

Det är över två månader sedan jag införde köpstopp på kläder, och så här långt har det gått bra. Visst känner man sig frestad när man får hem läckra kataloger eller går förbi lockande skyltfönster (sommarrea!), men jag har inte köpt så mycket som ett hårband.

I morse ramlade jag sedan in på några bloggdiskussioner om klädkonsumtion, läs t.ex. Koko och Hanna, så jag tänkte det kunde vara dags att spinna vidare.

Nya kanontian

Av någon anledning som jag inte riktigt förstår har hela konceptet för Kanontian ändrats från och med i år, och inte till det bättre. Tanken var väl att få fler deltagare när männen också får vara med, men resultatet är betydligt färre deltagare eftersom allt det roliga slarvats bort.

TJejernas kanontia var ett jippo med underhållning hela lördagen och mycket publik, hela stan var med och kvinnorna kom från när och fjärran. Nu var det som vilket dussinlopp som helst, en onsdagkväll då inte alla kan komma längre bort ifrån. Jag saknar de fantasifulla dräkterna, spelmännen längs rutten, brandkåren som sprutade vatten på oss, alla hejarna. Målkramen kan jag nog klara mig utan (och förmodligen de stackars pojkarna som stod där också), men resten saknar jag.

Att rutten förlängts från 10 km till kvartsmaraton är sedan en detalj som jag tycker gör varken till eller från, men därmed är det här det längsta lopp jag någonsin sprungit. Med tanke på hur otränad jag var är jag nöjd med prestationen. Kanske jag faktiskt springer att halvmaraton en vacker dag.

Sommartorg i Ekenäs

I Åbo kom jag mig sällan för att gå till torget eller saluhallen, det var så långt bort och åt ett håll dit jag sällan hade andra ärenden. Här i Ekenäs däremot är allting mer eller mindre runt hörnet, och det hör ju till att handla på torget, så i morse anslöt jag mig till strömmen av tanter som i solhatt och med korg på armen vallfärdade till sommarstadens hjärta.

Glad midsommar!

Låter man bli att klippa gräsmattan ser den ut så här efter ett par år.

 

Trots att det var illväder när blommorna skulle plockas och girlanderna bindas blev det en stång till slut, och den gick bra att dansa kring.

Pickves

 

Den blomstertid

Min första riktiga avtackningsblomma, blev ju nästan lite rörd. Och jag som inte ens äger en blomvas... Trevligt sommarlov åt alla som har sådant!

Grönt på Ramsholmen

Det är den tiden på året då man ibland undrar om man drabbats av någon ovanlig form av färgblindhet, eller om det faktiskt på riktigt är så här otroligt grönt. Den här bilden tog jag i går morse, och här är några från tidigare i våras:

Den som städar hon finner

När mitt internet försvann här om dagen och jag plötsligt hade tid över, passade jag på att reda upp den allmänna pappershögen i köket (ni vet, en av de där som uppstår spontant här och var. Eller händer det bara hos mig?). Under diverse tidningsurklipp och obetalda räkningar hittade jag en liten, vit ask. I den lilla vita asken fanns en omsorgsfullt inpackad och prydligt dekorerad... pepparkaka. Som jag fått i julklapp.

Månne detta är ett tecken på att jag städar för sällan? Å andra sidan var det en trevlig överraskning, även om den säkert varit godare för några månader sedan.

Plättar

Har just satt p för en intensiv arbetsperiod, vilket jag tänker fira med plättar och nyaste avsnittet av Doctor Who. Jag testade plättar med hälften havre den här gången, det blev riktigt gott, särskilt som jag bytte ut sockret mot en rejäl klick (närproducerad kvalitets)honung. Rågmjöl funkar också för nyttigare plättar, men det behöver längre tid på sig att svälla.

Tävling!

Det har varit tyst härifrån ett tag pga att Temumrikens tankekapacitet varit upptagen med annat (jobb och annat onödigt, ni vet), men nu behöver jag lite hjälp av mina kreativa läsare. Jag har nämligen städat strumplådan och hittat sjutton (!) omaka strumpor. Vad ska jag göra med dem? Det är bomullssockor, inte nylon, så jag har inte ens nytta av Pirkka.

Bästa förslag vinner, eller så inte, vet inte vad, men säkert något fint. En strumpa eller så.

Mera huskurer

Först och främst vill jag tacka för alla tips jag fått på knep mot atopiska eksem, goda råd om dieter, dekokter, kosttillskott, handskar m.m. Alla har jag inte hunnit testa ännu, men en av mina egna favoriter som visat sig överraskande effektiv är den här:

Fyll en stor skål med kamomillte (nässlor lär också funka) och en rejäl klick honung. Låt svalna tills man kan ha händerna i det utan att bränna sig, men det ska vara hett. Badda händerna däri en kvart eller så, torka med papper (inte för noga) och smörj genast med oliv- eller annan matolja. Den ska sedan dra in, om man tycker det blir för kladdigt kan man sätta på tunna bomullsvantar. Har man tillgång till badkar kan man förstås laga ett helt kamomillbad.

Långsamt

Jag tycker om att ta mig långsamt fram genom världen, vare sig det gäller att ta tåg i stället för flyg eller, som idag, ta cykel i stället för bil de 20 kilometrarna från Lilla Staden till mina föräldrars gård.

Ovanor och varför de ska bort

Jag har många ovanor som jag vill bli av med, det där med att köpa överdrivna mängder strumpbyxor är bara en av dem. Jag äter i soffan framför datorn (vilket dels är ociviliserat (till skillnad från att läsa vid matbordet) och dels dumt eftersom man klottar både på sig själv, soffan och i värsta fall datorn), spelar alldeles för mycket Farmville (vilket är ett löjligt slöseri med tid och tankekraft (till skillnad från att virka meningslösa blommor och lägga patiens. Märker ni att jag är fördomsfull? Det är dock inte poängen.), m.m. Rätt harmlöst, kan man tycka, men det är saker som stör mig och gör mig besviken på mig själv. Och jag vet att enda sättet att bli av med sina ovanor är att sluta. Nu. Fast helst med en åt gången, annars blir det för svårt.

Shop-stopp

I dag inleds Sluta slösa-veckan, den årliga temaveckan för hållbar utveckling. Det tänker jag fira genom att från och med i dag och ett år framåt inte handla några kläder eller skor, varken nya eller begagnade. Man kan ju också hålla en shoppingfri månad, men eftersom jag inte annars heller köper så mycket (tycker jag själv åtminstone) så känns det inte som en tillräckligt stor utmaning. Alltså får det bli ett helt år.

Pique-nique

Sedan rullade vi hem.