Romanen består av fyra berättelser som hör ihop, berättade av fyra personer i olika tider. Först ut är Jacke, 1975. Hans fru har tröttnat på hans kvinnoaffärer och lämnat honom (igen), kvar är tonårsdottern Veronica som han (förstås) inte begriper sig på och som plötsligt får för sig att börja släktforska. Hon har hört av sin farmor att hon är släkt med en kvinna som brändes på bål som trollpacka, och försöker spåra denna Malin i samband med ett skolprojekt. I samma veva börjar Jacke undersöka sitt eget ursprung.
Sedan hoppar vi till Malins berättelse, 1674, och därifrån åter till den vuxna Veronica 2011. Sista ordet får Olof, en ålderstigen och blind man 1740. Som barn var han en av dem som anklagade både Malin och sin egen mor för trolldom och Blåkullafärder.
Det som framför allt hjälpte mig att läsa boken till slut är att den är otroligt välskriven, engagerande och spännande. Söderlind delar ut små ledtrådar och smakbitar, klipper sedan till något helt annat, och ger sen en ledtråd till så att man aldrig glömmer att det är spännande. På så sätt lyckas hon hålla alla bollar i luften medan berättartrådarna vävs ihop till en helhet. Det här är en bok jag vill läsa om någon gång.
En annan diger bok som jag däremot inte läst är Lev Grossmans Magikerna, som jag köpte till min läsplatta (för dyra pengar!) och sedan ångrade. Jag ska väl inte uttala mig desto mera om en bok jag inte läst till slut, annat än just det att jag inte ids läsa ut den. Händer inte ofta.
Och på tal om omläsningar, en tegelsten jag ser fram emot är "Harry Potter and the Order of the Phoenix", som jag lånat med tanke på semestern. Det kommer att bli ett kärt återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar