Vilodag

Igår var en tung dag med mycket program på jobbet, en besvärlig nyhet och sen ännu program på kvällen.

Idag ska jag vila.

Kärt besvär

Jag hade inte räknat med att få moderskapsförpackningen (eller föräldralådan, som den borde heta) förrän om en månad ungefär, men den kom redan före påsk. Vilket passar bra, för under påsken hade jag tid att tvätta igenom, stryka och packa undan textilierna. För tvättas måste de, de luktar rätt fränt av kemikalier som jag gissar att är nödvändiga för att innehållet inte ska mögla i förvaringen. En hel del jobb, men att pyssla med små söta kläder hör till de roligare förberedelserna.

Ett litet berg med bebiskläder, inventerade och granskade i sömmarna.

Påskprogram

Den här påsken hade vi bestämt oss för att gå på alla påskgudstjänsterna från torsdag till måndag, för att så att säga få hela berättelsen, med dramaturgin i rätt ordning. Det blev riktigt bra, även om jag hoppade över lördagens nattmässa för att jag var för trött. Dock var jag på Palmsöndagen, så det kanske jämnar ut sig. Vi fick sjunga en hel del (även om det ibland kändes som att det vara bara vi och kantorn som sjöng) och följa med i påskevangeliets ned- och uppgångar.

Men, om man får klaga, liiite mer kunde man nog våga ta ut svängarna och sikta på att göra allt av den dramatik som finns i påskberättelsen. Då kanske man skulle få lite fler deltagare också.

Fast hur det i praktiken skulle gå till, det får någon klokare än jag svara på.

När byråkratin fungerar

Ibland händer det att jag glömmer att jag har en bil. Det är förstås bra för miljön även om det kan bli lite extra besvär för mig. I morse till exempel, när jag skulle iväg till mödrarådgivningen fick jag tänka till om hur jag skulle ta mig dit eftersom jag planerat min tidtabell utifrån att jag cyklar, men så började det snöa. Det vettigaste hade kanske varit att ta bilen och komma fram i god tid utan att riskera att slira runt i snöslask. Men det alternativet slog mig inte, eftersom jag i regel inte använder bilen inom stan, om jag inte har något att transportera som inte går på cykeln. Hur som helst gick det bra, snön övergick nästan genast i regn och det blev inte halt, jag fick bara lite våta kläder.

Valet och kvalet

Har nog aldrig lagt så mycket tid på att förbereda mig för ett politiskt val som inför årets riksdagsval. Jag följer med debatter och utfrågningar, läser analyser, skummar valprogram, diskuterar politik hemma... Om det sedan beror på att man blir mer intresserad av framtidsfrågor när man får barn, eller att just det här valet känns extra avgörande, eller att det är ovanligt svårt att hitta rätt parti, jag vet inte riktigt.

Storstädning del 1: Förrådet

Jag gjorde ett första försök till storutrensning för ett par år sedan när vi först började försöka få barn, med målet att minska på lösöret rejält. Mitt resonemang gick som så, att om vi ska få plats med en tredje person plus tillbehör i en redan fullbelamrad tvåa, så ska en tredjedel av grejerna bort. Det låter väl logiskt? Hur det nu var så kom jag så smått igång men sedan gick luften ur och det blev på hälft, dock fick jag rensat så pass att jag uppskattar att det räcker om jag nu får bort en fjärdedel av det som blev kvar.

Svamp

För några (fyra?) år sen reste min man till Åcon och jag stannade hemma, hade någon bra anledning men ångrade mig nog lite senare. Hur som helst så hämtade han hem en burk konserverade champinjoner signerade av Karin Tidbeck och det var den finaste souveniren jag någonsin fått.

Vad vi gör hela dagarna på bibban

När man jobbar på bibliotek får man ofta kommentarer i stil med "Varför far du till jobb åtta när ni öppnar först tio?", eller "Varför är ni så många som jobbar här?" (vi är åtta), eller, min favorit: "Jag skulle kunna låna i automaten, men jag kommer till dig så du har något att göra."

Det första jag gjorde var att köpa stödstrumpor

Det första jag gjorde när jag fick veta att jag väntar barn och efter en del planlöst surfande var att köpa stödstrumpor. Kanske det säger något om mig, kanske inte. Jag märkte snabbt att det finns hur mycket som helst man kan köpa när man är gravid (för att inte tala om sen när man har barn!), helt galna mängder. Men jag försöker låta bli. Vi har ändå begränsat med utrymme, begränsad ekonomi och lever på en begränsad planet.

Ett halvt kilo grönt te

Förra påsken fick jag ett halvt kilo grönt te av min svärmor, som fått det av sin svägerska, som förmodligen vunnit det på ett missionslotteri eller liknande (visst låter 1/2 kg te som något man vinner på ett missionslotteri?), men jag var den närmaste personen som faktiskt tycker om grönt te så jag fick det alltså.

Nytt försök att optimera garderoben

Jag har en kroniskt överstor garderob (ett problem jag inte är ensam om) och genom åren har jag testat olika metoder för att krympa den. Längre och kortare köpstopp på antingen alla kläder eller vissa kategorier har funkat sådär, slutresultatet blir att jag mest har slitna kläder. Utrensningar gör jag nu och då, men problemet är att jag är rädd för att göra mig av med för mycket och sedan inte ha råd att köpa nya kläder. Min klädbudget är på ca 600 euro i året, och eftersom jag vill köpa kvalitet och helst ekologiskt så räcker det inte till hemskt många plagg.

Ingenting kan stoppa julen

Vi orkade inte riktigt med julförberedelserna i år. Min man har varit sjuk och jag har inte heller varit på topp. Lyckligtvis blir det jul ändå, ofrånkomligen. Så vi lämnade vår ostädade lägenhet och drog till Vasa. Här skiner solen som vanligt.

God jul.

Advent

Idag har jag varit i kyrkan och sjungit in adventstiden, tillsammans med väldigt många andra, det var mäktigt. Efter en stressig höst har jag lyckats varva ner inför julen. Jag läser texter om att advent är fastetid, tid för eftertanke och förberedelse för det som komma skall.

Jag har mycket att grubbla på för tillfället, och är tacksam att jag äntligen lärt mig göra rum i kalendern och prioritera enligt vad som är viktigt för mig istället för vad jag tror att jag borde bry mig om. Tänk att det tagit 33 år att lära mig lyssna på mig själv.

Eller, vem försöker jag lura, ju mer jag lär mig om mig själv och andra, desto mer inser jag att jag har kvar att lära.

Ha en fridfullt advent.

Tankar kring likalönsdagen

Idag infaller likalönsdagen, två dagar senare än ifjol. Dagen väljs utgående från den dag då kvinnor enligt lönestatistiken förtjänat sin andel. I år tjänar kvinnorna 83,9 % av männens inkomster, men då har inte nedskärningarna i semesterpenningen, som bara gäller den kvinnodominerade offentliga sektorn, räknats med.

Kompromisser med miljösamvetet

Ju mer vi närmar oss undergången (jo, det gör vi) desto mer kämpar jag med mitt miljösamvete. Det är så mycket man vet och så lite man gör. Å ena sidan vill man rädda världen, å andra sidan vill man sticka huvudet i busken och fortsätta med sitt bekväma liv. Man måste ju få njuta av livet och ha det bra. Det är någon annan som borde lösa problemen. Det löser sig nog av sig själv med ny teknik. Det spelar ändå ingen roll vad en enskild människa gör. Eller? Mitt samvete håller inte med, vi grälar om de här frågorna varje dag.

Vilodag

Det är märkligt hur vissa dagar bara flyter iväg medan andra rymmer allt möjligt trevligt. Idag är en dag av den andra sorten, jag har:

• Läst några kapitel i en roman
• Ätit morgonmål i lugn och ro
• Löst ett korsord
• Läst några tidskriftsartiklar
• Gjort mig färdig i lugn och ro
• Cyklat runt Ramsholmen
• Gått i kyrkan
• Cyklat runt lite till
• Fotat blåklockor
• Stekt en nässelomelett

Och klockan är bara tolv ännu. Jag tar det som ett tecken på att livet är (mer än vanligt) i balans när jag faktiskt klarar av att vara ledig och njuta av det, i stället för att bara kollapsa på soffan och övermannas av trötthet, svårmod och förtvivlan över att vilodagen kommer att ta slut.

Inget går upp mot drakar

När jag behöver en liten paus från verkligheten/livet/mina egna tankar är det få saker som funkar så bra som drakar. För tillfället läser jag parallellt två episka serier med drakar i centrala roller, nämligen Temeraire av Naomi Novik och Liveship Traders av Robin Hobb.

Ett sätt att semestra rätt

Som jag ser det är poängen med sommarsemestern att vila upp sig från det gågna arbetsåret och ladda upp inför det nya, och hur man sen bäst gör det beror på hur man själv funkar. Det har flera gånger hänt mig att jag sett fram emot semestern jättelänge, och sedan går hela första veckan åt till att vara totalt utmattad och olycklig. Semesterchock, helt enkelt. Men inte i år, för i år har jag gjort någonting rätt, nämligen tagit det lugnt de sista veckorna på jobbet och varvat ner lite redan före semestern.

Om att fatta beslut

Jag har faktiskt försökt blogga den senaste månaden, men appen bara kraschar och datorn har jag inte orkat öppna. Huvudet fullt av både jobb och privata bekymmer, ni vet hur det kan vara.

Men nu har jag semester och tid att göra vad jag vill. Tydligen vill jag bland annat städa, skriva och läsa en massa. Jag har också tid att fundera över livet och fatta beslut om vad jag vill göra, vad jag vill lägga min tid och energi på resten av året och längre fram.

Digitalat läsfrämjande

Igår var jag på ett seminarium om läsning och det gav mig verkligen nytt hopp om framtiden. Första presentationen handlade om det elektroniska skolbiblioteket Ebban, som ger elever obegränsad tillgång till ett stort utbud av böcker och ljudböcker plus tips och möjlighet att chatta med en bibliotekarie. Det här öppnar också upp för nya möjligheter för mig som bokpratare, då jag slipper problemet med att böckerna inte alltid räcker åt alla.

Den andra presentationen gällde det digitala läromedlet Läsväskan, som än så länge inte finns allmänt tillgänglig men det är på gång. Läsväskan sporrar eleverna till läsning genom spelifiering samtidigt som den hjälper lärare och föräldrar att följa med läskarriären. När eleven flyttar från lågstadiet till högstadiet följer läsväskan med. Dessutom ingår en läsebyrå, dvs bibliotekets sida, som är en direkt länk mellan eleverna och barnbibliotekarien. Fantastisk!

Det är just sådana här lösningar som behövs, där digitala verktyg fungerar som kontaktyta mellan läsare och bibliotekarier.