Fortfarande vårtrött

Ju mer jag vilar, desto tröttare blir jag. Det är där jag är nu. Fyra veckor kvar till semestern. På den tiden borde jag hinna planera höstens program så ingående som möjligt, bland annat. Det blir en höst fullspäckad av program, både på jobbet och privat, och för att klara av det är jag tvungen att planera väl och förbereda så mycket som bara går på förhand, så att det löper smidigt sen. Samtidigt som jag borde vila upp mig, ta hand om mig själv och komma i form för att orka sen. Hm.

Försöker prioritera det här med att ta hand om mig: vila när jag är trött, motionera i lämpliga mängder och äta sunt (men också gott ibland). Det går ganska bra. Hela veckoslutet har jag gjort just ingenting särskilt men varit sträng med mina dagliga promenader. Ignorerat smutsiga fönster, ofärdiga projekt och allmän stökighet. Fortsätter på den linjen ett tag till.

Fryser

Det regnar och regnar och regnar. Gräset växer så det knakar, och jag är glad att jag inte har någon gräsmatta att klippa, bara gräsmattor att titta på. Tittar på gröna gräsmattor gör jag gärna. Mindre trevligt är att jag fryser hela tiden, fryser och nyser och snorar. Tur att jag har kvar min extra varma ylletröja på jobbet, för där är det alltid kallt. Vet inte om det beror på att luftkonditioneringen är fel inställd, eller på att det måste vara under tjugo grader i arbetsrummen för att vara lagom varmt i övre våningen där det förr alltid var stekhett på somrarna. Kallt, hur som helst. Fryser. Ylletröja. Stora koppar med te.

Klänningsjakt med förhinder

Igår traskade jag nästan tjugo kilometer i jakt på brudklänning i Hufvudstaden, tillsammans med min syster/tärna. Framgången var begränsad eftersom de flesta ställen inte lät oss prova utan tidsbeställning (hur skulle vi veta det, ingen av oss har gift sig förut. Nästa gång far jag till Salo, där är det inte så noga). På ett ställe hade de tid med oss och jag provade ett par riktigt fina klänningar, som dock var lite över budget. Förundrades över att de flesta brudklänningar är ärmlösa, har aldrig tyckt att det är särskilt snyggt. Och så ska det tydligen vara spets i år, massor med spets. Inte för att jag har något emot spets, men jag undrar varför de inte kan ha lite mer variation i modeller och material. Ord som "enkel" och "minimalistisk" har ramlat ur brudklänningsmakarnas vokabulär.

Nu tar chefredaktören helg

Nu har jag redigerat mitt tredje nummer av tidningen Bibban, medlemstidning för Finlands svenska biblioteksförening,  och den här gången var det äntligen mer roligt än jobbigt. Dels börjar jag lära mig hur jag gör jobbet på ett smart sätt, dels har redaktionen blivit mer samspelt och gör saker tillsammans på ett smart sätt.

Jag tycker, som känt, om att pyssla med texter och i och med det här uppdraget har jag också fått lära mig ett och annat om bilder. Vad som funkar i tryck, till exempel. Men det är så mycket annat man måste fundera på också: att alla texter har rubriker och ev. ingress, alla upphovsmän kommer med, bilderna har bildtexter och artiklarna kommer i lämplig ordning och helheten blir balanserad.

Okyrkliga Kristdemokrater

En intressant notering om det här med att folk tenderar förväxla Kristdemokraternas åsikter med kyrkans (den evangelisk-lutherska alltså) och skriva ut sig i stora skaror varje gång Räsänen öppnar mun: Kyrkpressen har frågat runt bland riksdagsledamöterna om de hör till kyrkan eller annat religiöst samfund, och det visade sig att kristdemokraterna hör till de partier med störst andel ledamöter som inte hör till kyrkan. För de är frikyrkliga. Kan vara bra att komma ihåg.

Första grönskan

För första gången i år, kände jag doften av grönska efter regn. För första gången i år, såg jag hur otroligt grön en gräsmatta kan vara. Jag hade glömt.

Riksdagsvalet

Efter att ha läst och hört alla möjliga reaktioner på förra veckans valresultat vill även jag lufta mina åsikter. För det första håller jag med president Niinistö när han säger att valresultatet alltid är rätt. Var och en röstberättigad person har rätt att rösta på vem hen anser bäst lämpad att styra landet (eller rösta blankt, eller inte rösta alls) och valresultatet är en följd av tillståndet i landet. Förstås är det ett problem att vi är en så splittrad nation att bara ett parti lyckas få över 20% av rösterna, men alla är åtminstone överens om att vi har allvarliga problem att lösa, frågan är bara hur.

För det andra tänker jag varken bli besviken eller hoppfull förrän jag sett hurdan regering vi får och hurdant regeringsprogram. Som det ser ut nu kan det gå på flera olika sätt. Kan inte minnas att det tidigare varit så här spännande, med tre medelstora partier som alla gått back och två lite mindre som gått framåt. Så jämnt, så jämnt.

Vi lever i spännande tider.

Hit och dit och runtikring

Idag har jag varit på en danskurs som jag var lite för trött för att få ut allt av, men roligt var det ändå. Danserna för dagen var slätvals och polkabakmes, båda sådana som jag provat på förut men aldrig riktigt fått till ordentligt. En kurs på tre timmar räcker inte för att lära sig så pass teknikkrävande danser ordentligt, men nu tror jag att jag kan dem så bra att jag kan fortsätta öva utan handledning vid tillfälle.

Den jäkla hissen

Denna arbetsdag blev lite onödigt spännande. Innan bibban där jag jobbar renoverades hade vi en gammal hiss som ibland inte fungerade som den skulle. Numera har vi en ny hiss som allt som oftast inte fungerar som den ska. Det här är ett ganska stort problem eftersom utlåningen är på andra våningen, entré och arbetsrum på första våningen och bokmagasin i källaren. Det är alltså både kunder och personal som är beroende av den där hissen.

Resa under falskt namn

Fick just svar på en fråga som bekymrat mig en del, nämligen: hur gör man med passet när man ska resa utomlands dagen efter att man bytt namn? Jag pratar alltså om bröllopsresan. 

Damen i polisens kundrådgivningstelefon lät som om hon fick den frågan minst en gång i veckan och svarade att man får resa på sitt flicknamn om det inte finns tid att skaffa nytt pass. Resan måste förstås bokas på samma namn.

Det var ju skönt att höra. Det fåniga är bara att passet jag har nu går ut två (!) dagar före bröllopet. Jag ska alltså skaffa ett nytt pass enkom för att kunna resa under falskt namn i en vecka. Men det kunde förstås ha varit värre.

Slöpåsk

Påsken är nog årets slöaste högtid: längre än någon annan helg men med betydligt mindre program än t.ex. julen. Helt stressfritt och slött, i positiv bemärkelse. Tid att ha tråkigt. Tid att tänka efter, meditera, långpromenera, djupläsa. Det behöver vi.

Utmaningen antagen

Någonstans läste jag om en bibelläsningsutmaning och tänkte att det kan jag ju göra, några verser varje dag i ett år. Det är ju allmänbildande, om inte annat. I början gick det trögt, men nu är jag ikapp för tillfället åtminstone, så här lagom till påsk. Får lite samma känsla som när jag såg Casablanca, att "aj ja, kommer det här uttrycket också härifrån? Och det här med?" Fascinerande.

Och en helt annan sak: jag har svårt för elektroniska kalendrar (bl.a. för att det tar såå mycket längre tid att skriva in något) men har så smått börjat lära mig använda googles version, för det finns ändå fördelar. Men tydligen får man inte slarva när man fyller i vart man ska: när jag skrivit in hvc (=hälsovårdscentralen) tycker google att jag ska bege mig till Hopkinsville-Christian County Airport. Helt logiskt. 

En dag för långpromenad

Idag, när det var mera fukt än damm i luften, passade jag på att ta en riktigt lång promenad. Egentligen hade jag tänkt gå till gymmet, men sedan kände jag mera för att gå ut och gå, och det är så skönt att kunna gå på känsla nu och då. Det är inte alltid det finns utrymme för det. Men idag, idag hade jag ingen tidtabell att hålla, jag hade redan gjort alla dagens "viktiga" saker och jag kunde alltså gå dit näsan pekade utan att fundera.

Det slutade med att jag gick runt stan, minus några bostadsområden och plus några avstickare, på ca två timmar. En fin sak med den lilla staden Ekenäs är just det, att den är liten, så liten att man kan gå runt den. Elva och en halv kilometer blev det. Och jag känner att det gjorde mig gott.

Bibliotekspolitik

Vi fick inte pressen att komma till valdebatten som FSBF ordnade i tisdags, men nog en radioreporter som gjorde ett inslag för Radiohuset på onsdag. Debatten kommer ca 42 minuter in. Senare samma dag kom ett annat inslag om bibliotek, där kunder och personal på Vasa stadsbibliotek kom till tals. Ifall någon är intresserad.

Det är mycket nu

Jag är nu en gång för alla sådan, att jag fungerar bäst då vardagen lunkar på i jämn och förutsägbar takt. Strukturer och rutiner. Den ena arbetsdagen är den andra lik med lämpliga variationer, och man kan ta itu med uppgifterna en i taget. Just nu är det inte så.

Kultur bakom varggränsen

I går var jag på biblioteksföreningens* valdebatt på Kulturkontakt Nord i Helsingfors, gjorde flitiga anteckningar eftersom jag ska skriva en artikel om debatten och förargade mig över arrogansen hos (somliga) hufvudstadsbor. Till en början cirklade diskussionerna kring Centrumbiblioteket och övriga Helsingforsfrågor, tills deltagarna blev påminda om att riksdagsvalet faktiskt är ett nationellt val och bibliotekslagen har relevans för hela landet. Efter det sades en hel del vettigt, men en kommentar fick mig att haja till. Det handlade om vad biblioteken ska fokusera på, och Mia Haglund (v) menade att de bör erbjuda en bred palett av kulturupplevelser i synnerhet utanför huvudstadsregionen, där det inte finns så mycket kulturutbud.

Nog är det lite hemskt

Ni vet när man kommer på sig själv med att vara lite sämre än man trodde att man var? Det är inte roligt alls.

När jag flyttade till det här området fick jag kommentarer i stil med "ska du bo där, bor inte där en massa zigenare?" och jag tyckte att vad då, varför skulle det vara ett problem, inte är nu jag rädd för dem. Jag är ju modern och frisinnad och tolerant och bla bla bla. Och de bodde i en annan del av området.

Vi fick nya grannar häromveckan, i tredje våningen som stått tom länge och dit vi hoppats att någon ska flytta för det är så tråkigt när det står tomt. I dag mötte jag dem i trappan, en ung familj med barn. Romer. Och jag kom på mig själv med att rent instinktivt tänka, att, nog hade det ju varit trevligare med någon annan.

Sedan ångrade jag genast den tanken och hälsade dem välkomna. Men ändå, tanken fanns där. Antagligen syntes det också. Skärpning fröken.

Titta, den lever!

Här spirar våren för fullt! Åtminstone gjorde den det på vår balkong i går, i dag är det åter regn och blåst för hela slanten. Jag har ingenting emot vinter, men den här mellanårstiden som varken är vinter eller vår är lite tråkig.

Den här sparade jag till idag

En av få böcker jag köpt och är glad att jag faktiskt köpte för den är något extra. Förutom att ämnesvalet är något ovanligt så är den här antologin ett av mina positivaste möten med seriegenren.  Jag har länge tänkt att jag vill läsa mer tecknat, men är ovan att läsa bilder och därför blir det lätt lite tungt. Eftersom detta är en antologi så varieras stilen hela tiden och detta gör det, åtminstone för mig, lättare att hålla uppe koncentrationen på bilderna och inte bara läsa texterna.

I form

Nu tycker jag att jag börjar få till en bra träningsrutin igen. Jag gör alltid försök nu och då, och sedan faller det på att jag blir sjuk, för upptagen med annat eller bara lat. Men nu har jag i tre veckor gått 10 000 steg om dagen (i medeltal), varit på gymmet ett par gånger och igår på länk. Det gick mycket bättre än förra gången (minns inte exakt när det var, förra gången det var någorlunda bart) det vill säga jag tog samma runda med bättre fart. Idag ska jag på dansfest i Åbo och imorgon på dansövning om omständigheterna tillåter, det vill säga om jag orkar och hinner efter allt annat program.