Hit och dit

Nu är jag tillbaka i Lilla Staden efter två veckors exil i Tjottaheiti, men bara för en kort mellanlandning. I morgon ska jag nämligen dra en liten polkakurs på ett dansläger för barn i andra ändan av kommunen på förmiddagen, och sedan dra iväg till gamla studiestaden för BaCon* med mera. Sedan måste jag komma hem en sväng för att jobba (kommer att kännas som världshistoriens onödigaste måndag) för att sedan skynda tillbaka till nämnda studiestad med studentmössan i högsta hugg till kvällen. Tisdagen tillbringas på traditionsenlig picknick och sedan pallrar jag mig hemåt mot kvällen för att kunna vara på jobb på onsdagen. Ingen ska alltså bli förvånad om jag mot slutet av veckan uppträder förvirrat och inte verkar veta i vilken stad jag befinner mig. Men roligt ska det bli.

*) Behöver detta förklaras? Det är en con, med bacon. Samt film, kålhuvud, mera film och underligt umgänge med individer som enligt uppgift inte bits (men säker kan man aldrig vara).

Aha!

Idag på jobbet fick jag en tveeggad aha-upplevelse. Ni vet, "aj ja, det var så här jag borde ha gjort från första början". Nåja, det är väl positivt att man går framåt.

Besvärligheter

Jag är dålig på att gå till läkare, vill inte verka gnällig och få den där det-där-är-väl-ingenting-blicken. I stället går jag när saker och ting blivit akuta och får en utskällning för att jag inte kommit tidigare i stället. Också för att jag blivit lite för van vid mina krämpor, som att mina händer nu som då ser ut som något ur en skräckfilm. Fast just idag var de dessutom sjuka p.g.a. tiotals små sår som vägrar läka, så jag insåg att det inte fanns något annat val än att införskaffa lite kortisonsalva av den häftigare sorten.

På landet II

Om jag skulle få vara här bara under en månad så skulle jag välja april. Det våras med en väldig fart, och det är så mycket lättare att missa det i stan. Annat är det här ute, med fågelsång från alla håll och den ena efter den andra grödan som tittar fram, och om man letar lite kan man hitta både blåa och vita sippor. Ute i skogen är det fullt med rotvältor och luktar färskt virke efter röjningsarbetena.

En vecka efter att backen står grön brukar det bli lövsprickning. Vilken dag som helst nu.

På landet

För tillfället är jag bosatt på vischan igen, där jag är husvakt medan föräldraskapet är bortrest på obestämd tid. Hittills har det varit lagom utmanande och bara små katastrofer, som att den bättre bilen mitt i allt vägrar starta. Men jag har två till till mitt förfogande, så det är inte hela världen. Utmaningarna består i att jag har ett dubbelt så stort hushåll, en vedpanna som ska eldas ett par gånger i veckan och lite annat smått. Helt ensam är jag alltså inte, jag har sällskap av en tonåring, två farföräldrar och tre gråa lurviga saker, varav en är en katt av den lilla jobbiga sorten. Mycket jobbiga. Kräken är tack och lov huvudsakligen på syrrans ansvar.

Vad man kan göra ett påsklov II

• Sova onödigt mycket
• Läsa Oksa Pollock och bli positivt överraskad (fast jag är bara halvvägs så jag ska inte säga så mycket ännu)
• Låta sig övertalas att titta på Aliens. Den fick godkänt, monsterfilmer är inte riktigt min grej men jag föredrar den sorten där man inte ser så mycket av själva monstren. Desto hemskare då.
• Äta död älg med svampsås, nami nam, och pascha ("det är ryskt, men det går nog att äta ändå").
• Titta på Iron Sky och bli positivt överraskad en gång till (även om det var bara jag i sällskapet som tyckte så). Pluspoäng för att de faktiskt talade tyska.
• Bonga ännu fler vårtecken, det blir jag hoppeligen aldrig för gammal för. Tranorna hörde jag bara, men blåsipporna fastnade på bild.

Nu känner jag mig precis så utvilad, avslappnad och fräsch som jag hade hoppats, och ser fram emot en glad och fin vår.  Sol på er alla!

Vad man kan göra ett påsklov

Halva påsklovet har redan runnit iväg, på ett bra sätt. På fredagen var jag på tjejkväll med några gamla vänner, syster, vänners vänner, systers vänner, vänners systrar och vänners vänners systrar. Det var riktigt trevligt. Det är intressant att träffa bekanta man inte tycker att man har så mycket gemensamt med mera (till exempelt för att de inte gått och gjort sig lika intellektuella och märkvärdiga som en själv) och sedan inse att man trots allt har rätt mycket gemensamt (till exempel samma ursprung bland traktorer och får).

Dagens tips

Såg en kvinna som tog ett foto på böckerna hon lånat åt sitt barn, så de skulle veta vad de skulle leta efter sen. Det tyckte jag var riktigt smart gjort.

Men nu hörni är det påsk, och jag är ledig, och det är sköööönt. Min plan för helgen går ut på att träffa gamla kompisar i morgon och i övrigt sova och slappa så mycket jag hinner. För nästa gång jag är så här ledig är i juli.

Glad påsk!

Tröstelektyr

Idag var en sådan där dag när det känns som om hjärnan när som helst skulle smälta och rinna ut genom öronen, och det klokaste verkar vara att krypa djupt ner i sängen och sova en vecka eller så. Men man har ju sina Förpliktelser som man måste orka orka orka med. Då är det bra att ha lite tröstelektyr i bokhyllan. Mark Levengood, till exempel. Köpte bokboxen "Ur finska hjärtans djup" för ett tag sen och är glad för det nu. Bara att plocka fram för min dagliga dos sympatiska och kloka kåserier, läsa och få lite perspektiv på saker och ting. Inse att det ju inte är så farligt, i det stora hela. Och snart är det påsk.

Bokprat

Idag har jag debuterat som bokpratare, och det gick helt okej. Allt är ju svårt första gången, men jag försökte påminna mig om att jag ju jobbat som lärare och tycker om att prata om böcker, så det borde inte vara svårt. Och det var det ju inte heller, egentligen, men det tar några gånger till innan jag gör det så bra som jag vill.

I stället för margarin

Jag tycker smör är mycket godare än margarin, men oberoende vad man tror om nyttigheten med mjölkfett så är det besvärligt att bre på bröd som är ens lite mjukt. Så jag har experimenterat lite med att blanda olja i smöret för att få det mjukare (och nyttigare, åtminstone om man ser på fettets kvalitet snarare än fetthalten, som blir högre).

Problemet är att man måste få smöret så mjukt som möjligt utan att det smälter, för då är det förstört. Enklast gör man det genom att skära smöret i bitar och sätta i mikron en stund på låg effekt, men nu har jag ingen mikro. Det jag testade var i stället att sätta smöret i ugnen på eftervärme, och det fungerade också. Man kan röra om emellanåt så att det smälter jämnt.

När smöret är mjukt är det bara att vispa ihop det med någon lämplig olja (handvisp duger), hälla upp i en smörbytta och ställa i kylskåpet. Jag tog 1/2 dl olivolja till 250g smör och det fick konsistensen av lite hårdare margarin (så man kan sätta mer olja) och lagom stark smak av oljan (men man kan förstås använda olja med mera neutral smak).

Nog smälter det

Det ser ut som en å, men det är faktiskt ett sund.

Visst smälter det undan med en väldig fart

...och spirar. Titta titta!

Minne av en stormvinter.

Mars månad har gått så otroligt fort, swoosch så var det vår! Medan jag var upptagen med annat. Men från och med påsk kan jag ta det lite lugnare, och njuta.

Lite vårgrönt

För någon månad sedan fick jag ett ryck att det var dags att beskära mina åsneöron. Dock hittade jag ingenstans några instruktioner för hur man skulle gå till väga för att få fason på det här vildvuxna schabraket. Så jag tog rubb och stubb.

Hälsningar från läslusen

Tycker det var igår det var vintersolstånd och nu är det redan vårdagjämning, tiden lider och vi med den, så är det när man håller sig sysselsatt. För tillfället är jag lite extra sysselsatt eftersom det mesta av min lediga tid går till att läsa böcker inför bokprat, sju har jag hunnit med så här långt och skulle behöva minst lika många till. Jag insåg till min lättnad att jag inte behöver läsa alla böcker som jag tar med, om jag tar flera böcker av samma författare. Och böcker jag läst förut behöver jag bara bläddra lite i. Jag ser nog fram emot att prata böcker med tonåringar, men det är ingenting jag gjort förut, inte i den här formen. Spännande. Sen ska jag ut och titta närmare på våren. Hm. Nå det kan knappast bli sämre med det än förra våren, då jag var lärare och hela maj månad liksom bara försvann.

Framsteg

Igår hände något som inte hänt på mycket länge: jag blev så gripen av en bok att jag sträckläste den på en kväll. Det var Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie och den var så tragisk och komisk och full av små klokheter som hastigt blinkade till i förbifarten, att jag bara måste läsa ut den innan jag gick och lade mig. Och det ser jag som ett framsteg i återställandet av mina läsvanor.

Above the Snowline

Nu har jag alltså läst ut min julbok, Above the Snowline av Steph Swainston. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig av den, men inte blev jag besviken. Det här är ordentligt vuxen fantasy som förlitar sig mer på sanna litterära kvaliteter än på beprövade schabloner och billiga ingredienser. Visst finns här både våld och erotik och exotism, men det är inte de som bär upp helheten. Framför allt är det lagom annorlunda mot vad jag är van med att läsa.

He tucked one slush-wet boot under him on the chair cushion, unbottoned his parka showing nothing but a T-shirt underneath and fanned out his wings to shake drops from them. He looked like a black peacock. He looked like an old crow.

 Det är inte bara bildspråket som fascinerar mig, utan främst den där kontrasten mellan vingar och T-skjorta. Så är det hela vägen igenom: det bekanta uppblandat i det främmande i en salig röra. Det ger en märklig effekt, och understryker att det här handlar om det mänskliga, trots att inga människor finns med i berättelsen.

Den dominerande rasen är alltså bevingade, människolika varelser som lever i en kultur som tekniskt och politiskt mest liknar medeltiden men kulturellt är mer eller mindre som vår. Den enda som kan flyga är dock huvudpersonen, kejsarens budbärare Jant (för de andra måste vingarna bara vara väldigt opraktiska, jag menar hur får de på sig de där T-skjortorna? Men ingen klagar.), som är en blandras och hälften Rhydanne. Rhydanne är ett slags vildmänniskor som lever som jägare i bergen, de har kattögon och måste dricka sprit hela tiden för att fungera.

En av dessa jägare, Dellin, kommer till kejsaren för att klaga över att nybyggare inkräktar på hennes folks jaktmarker och har dödat hennes man (som dödat prinsens häst, men det var ju inte poängen). Jant får i uppdrag att medla i konflikten och reser till bergen med Dellin, som han till en början inte kan tåla för hennes barbariska vanor. Men det går så där som det gör när människor tvingas leva och överleva tätt tillsammans, man påverkar och påverkas av varandra, på gott och ont. Farligt är det, hur som helst. Ja, och så är det lite intriger och högförräderi och sånt, men det är inte så viktigt.

Sommarplaner

Tänkte egentligen skriva om Above the Snowline, som jag fick i julklapp och äntligen fått utläst, men det får vänta tills jag känner mig mer pigg och inspirerad för det förtjänar den. Jag dras ännu med efterverkningarna av förra veckans förkylning, men min veckoslutsgäst var i liknande skick så vi kunde ägna oss åt intensivt slappande tillsammans och det gjorde riktigt gott.

I dag har jag varit aningen mer effektiv och hunnit med både det ena och det andra, bland annat har jag bokat hotell inför sommarens Finncon i Tammerfors. Det är ett bra evenemang på det viset att jag hinner vara med utan att behöva ha ledigt från jobbet. Hela min semester (en vecka) går till Nordlek i Norge, som jag inte tänker missa eftersom jag sett fram emot det ända sedan jag var funktionär på förra Nordlek i Lahtis för tre år sedan. Det är förstås inte helt optimalt att dessa båda evenemang infaller med bara en veckas mellanrum, men allt kan ju inte vara perfekt här i livet.

Läsaläsaläsa

När jag var yngre var jag en läslus och bokslukare av stora mått, men på senare år har jag av en eller annan orsak (övermättnad, koncentrationssvårigheter, allmän trötthet...) kommit av mig. Men nu har jag ju då skaffat ett jobb där det ingår i själva arbetsbeskrivningen att vara beläst på skönlitteratur, och helst sådan som också andra läser, så det är bara att lägga manken till och plocka upp läsglasögonen. Nu har jag dessutom lovat hålla en serie bokprat i början av april, så det finns inga undanflykter mera. Och förutom att jag ska plöja igenom ett berg av ungdomsromaner borde man ju också läsa in sig på lite teori om det man jobbar med, kan jag tänka mig. Så åtminstone kommer jag inte att få brist på lektyr den här våren. Men jag har bestämt att var tionde bok jag läser ska jag läsa bara för min egen skull, det känns sunt.

Och ja, om här dyker upp en massa texter relaterade till ungdomsböcker så vet ni alltså vad det beror på. Om jag ändå ska läsa och skriva om alla dessa böcker kan jag ju lika gärna dela med mig av dem här också, tänker jag. Utan att för den skull börja göra bokblogg, för det skulle jag inte orka med i längden.

Måndag (i brist på bättre)

Sedan fredagen har jag varit hemma med något slags förkylning, som tar sig uttryck i lite stegring, lite snuva, lite ont i halsen och total orkeslöshet. Det positiva är att jag haft tid att vila mitt lilla huvud, tid att titta på det vackra vädret genom fönstret och tid att tänka. Det negativa är att jag missade en resa till Stockholm med en fest och ett besök hos en kompis, att vissa saker jag ska göra den här veckan på jobbet blev oförberedda och att jag hade tid att tänka (måtta med allt).

Sifferexercis

Via lite skrik hittade jag det här och tänkte att jag skulle göra samma uträkning själv*. Resultatet blev105 km till fots, vilket är en promenad på 21 timmar och 46 minuter (via 32 färdinstruktioner). Det är ju inte så farligt, jämförelsevis. Dessutom finns det ju tåg.

*)Eller nåja, Google Maps skötte själva uträkningarna.