I form

Nu tycker jag att jag börjar få till en bra träningsrutin igen. Jag gör alltid försök nu och då, och sedan faller det på att jag blir sjuk, för upptagen med annat eller bara lat. Men nu har jag i tre veckor gått 10 000 steg om dagen (i medeltal), varit på gymmet ett par gånger och igår på länk. Det gick mycket bättre än förra gången (minns inte exakt när det var, förra gången det var någorlunda bart) det vill säga jag tog samma runda med bättre fart. Idag ska jag på dansfest i Åbo och imorgon på dansövning om omständigheterna tillåter, det vill säga om jag orkar och hinner efter allt annat program.

Hem

Mitt förhållande till mitt hem har förändrats sedan jag blev sambo. Det har blivit mindre ett ställe där jag sover, äter och har mina saker och mer ett ställe där jag umgås, men det är inte bara det. Lite svårt att förklara, men hemmet har fått ett annat värde för mig, nu. Och därmed bryr jag mig mera om det, mera mån om att investera i hemmet. Hur det ser ut och så. Hur det fungerar som hem. Svamlar jag nu?

Brytningspunkter

Jag gillar den här tiden på året, det är nu det vänder: fortfarande är det vinter, men ljuset har kommit tillbaka. Och med ljuset kommer livslusten och energin. Man börjar ta itu med saker som legat och väntat på att bli tagna itu med.

Stövelvinter

Favoritskor denna vinter: fodrade gummistövlar med broddar. Överlägset bästa sättet att ta sig till och från jobbet och alla andra stället. Men om solen får hålla på så här ett par dagar till kommer det att vara bart på trottoarer och gångvägar och jag kan sticka fötterna i något snäppet tjusigare.

Skriva, äta, leva

Idag och en stor del av min lediga tid de kommande veckorna är jag chefredaktör, lyckligtvis trivs jag med det igen. Ett tag kändes det för stressigt och svårt och överväldigande, men nu har jag koll och en bra redaktion. Och jag tycker ju om att arbeta med text. Det blir ett extra politiskt nummer av Bibban, med utfrågning av riksdagskandidater och olika infallsvinklar på mångfald och tillgänglighet.

Möteskrabbis

Igår var jag på tre möten i Tammerfors, sammanlagt över sju timmar plus nästan lika mycket restid. Underligt nog var jag någorlunda alert hela dagen, trots att jag sovit dåligt.

Men idag, idag mår jag inget vidare. Tur att det är lördag.

Bokpaket

Det är sällan jag köper böcker, men häromveckan gjorde jag ett undantag och fick följande paket på posten:

Tycker det är en balanserad kombo, på det hela taget. Särskilt ser jag fram emot kokboken, troligtvis kommer jag att vara gräsänka några dagar i veckan den här terminen, så jag ska passa på att experimentera lite och äta så lite kött jag vill. (Det är alltså ingen som tvingar mig att äta kött annars heller, men av praktiska skäl blir det så).

Prepkursen

Ja jag skulle berätta vad vi var på för äventyr förra veckoslutet: vi var på en förberedande äktenskapskurs i Pedersöre. Julklapp av mina föräldrar. Och den var bra.

Utrymme

Idag är jag varken på fest i Åbo eller skriver något av de där långa blogginläggen som jag har halvfärdiga i huvudet, idag bara vilar jag. Förra veckoslutet var fullspäckat och den här arbetsveckan har sex arbetsdagar varav två är kvällar, så just idag, när det finns lite utrymme för att inte hända någonting, så får det vara så.

Men jag har varit på gym, och jag kommer att sova jättegott.

Utmaningarnas år 2015

Det här året började med en utmaning som kändes hundra gånger större än den egentligen var: jag skulle tillsammans med kören Stora Fröjden sjunga Mozarts Requiem i kyrkan. Kammarkörerna skulle sjunga det mesta och vi hade en förenklad stämma med några enkla fraser här och var. Problemet var bara att jag inte övat tillräckligt.

Vinterledigt

I år infaller alla julens helgdagar plus nyårsdagen på vardagar vilket innebär maximal ledighet för många arbetande människor, det gillar jag. För att göra det ännu bättre tog jag ut en semesterdag igår så att jag förutom de fem dagarna på julen fick fyra sammanhängande lediga dagar kring nyår, vilket känns som helt rätt beslut. Det är först nu jag känner mig riktigt ledig.

Nyårslöftet

Det här året ska jag ta bättre hand om mig själv. Jag vill inte att den här hösten ska upprepa sig (har ju inte ens orkat blogga!) för att inte tala om hur eländigt jag mådde för två år sedan. Visst har jag blivit bättre på att veta vad jag behöver för att må bra, men det gäller att omsätta det i praktiken också.

Jag ska skriva massor med listor och lappar för att slippa bli stressad av att hålla allt i huvudet. Jag ska ta pauser när jag behöver. Ta massor med promenader. Äta frukt varje dag, och grönsaker. Göra roliga saker. Känna efter. Ta det lugnt. Dra ner på kraven. Allt det där.

Och jag tror att det här året har alla förutsättningar att bli fantastiskt. Jag har inlett det med att färga håret i en piggare nyans. Ingen bild, ni får bara föreställa er att jag ser fabulös ut.

Nu har jag röstat

Det var ett enkelt sätt att få känna sig uppskattad. Valtältet stod på torget och funktionärerna höll på att blåsa bort, men de lyckades ändå se glada ut över att just jag kom och röstade. Eller så var de glada för något helt annat, men det var fint ändå. Och så fick jag ett paket plåster.

Underlig

Det är en underlig höst det här, jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den. Eller av mig själv. För tillfället är jag någorlunda frisk, men man kan liksom inte lita på den här kroppen. I går var jag på en må bra-dag som jobbet bjöd på (tack för det!), men efteråt mår jag mest underlig. Har lite svårt att förstå folk som säger att det är skönt med yoga (lite som dem som säger att det är skönt med massage), för jag tycker mest det är obehagligt, både fysiskt och mentalt. Antagligen för att yogan tar fram Sanningen. Alltså borde jag yoga mera.

Komma ikapp

Efter ytterligare en sväng till flunssa-landet (tack och lov kortare än den förra) är det nu dags att försöka komma ikapp. Det är mycket att komma ikapp med, främst texter jag lovat skriva. Ja, jag ska inte bara skriva texter utan sätta ihop dem (och andras texter) till en tidning också. Det har jag aldrig gjort förut, och när jag gick med på att vara både lokal- och chefredaktör för årets sista nummer av Bibban hade jag ingen aning om att den här hösten skulle bli som den blev. Hösten är alltid stressig med skolstart och bokkalas, men nu har jag då dessutom varit sjuk till och från i ett par månader. Så jag är lite efter. Och lite trött. Och önskar mest att den här hösten ska vara över snart.

Nåja, så hemskt är det inte. Jag tycker ju om att skriva. Det brukar ju bli bra i slutändan, även om det går långsamt. Och jag får ju hjälp. Så nog ska det bli en tidning av det här ännu, utan att jag går sönder på kuppen. Kanske jag till och med orkar ha lite roligt.

Saker som dyker upp

Det är lustigt hur det ena och det andra bara dyker upp på mitt jobb, utan att någon kan tala om varifrån de kommit. Förra veckan var det en inbetalning till krigsveteranernas blomsterfond (min farfars bror begrovs i helgen) och idag hittade jag en zucchini vid min dator. Nog kan jag räkna ut vem som lämnat dem, men ändå.

Läsplan

Ibland möter jag människor som tror att jag som barnbibliotekarie läser alla böcker som jag köper in och därför vet allt om dem. Jag blir lite smickrad, men tyvärr funkar den inte riktigt så, eftersom det skulle kräva att jag läste i medeltal 20 böcker i veckan och jag är ingen snabbläsare. Däremot försöker jag läsa så många recensioner och baksidestexter som möjligt för att ha en så bra uppfattning som möjligt om vad jag har på hyllorna.

Inför bokprat stormläser jag böcker för den tänkta målgruppen och däremellan läser jag vad som råkar locka mig. Lite oplanerat blir det, och lätt hänt att de finska böckerna blir styvmoderligt behandlade. Så jag har tänkt om jag kanske ändå borde ha en läsplan och försöka att systematiskt läsa åtminstone en del av böckerna, och läsa representativt.

Återhämtning

Nu har jag bestämt mig för att jag är frisk igen och det är dags att påbörja projektet med att återuppbygga nån sorts kondis och styrka efter fyra veckor av stillavarande. Igår var jag på en halv dansövning, det är ju en bra början.

Lite lugn och ro, tack

Nu börjar jag nog lite längta efter något slags normal vardag, där jag (och helst alla andra också) är frisk och det inte finns varken konferenser eller bokkalas att oroa sig för. Jag är jättedålig som evenemangsarrangör, för jag trivs inte, klarar inte av osäkerhet och stress. Tur att jag inte gav min in på kulturarbetarbanan, som jag lite nosade på i slutet av studierna.

För jag är en sådan här tråkig person som trivs, och arbetar, bäst när livet är lagom jämntjock och förutsebart, utan för mycket omvälvningar och överraskningar. Jag behöver ha lugn och ro, måste få tänka igenom saker ordentligt för att det ska bli bra. Och för att jag ska må bra. Tack och lov för veckoslut.

Bloggat från min Fairphone

Idag fick jag sent omsider min nya lur, som samtidigt är min första pekskärm. Tar nog ett tag att vänja sig. Mycket knepig att skriva med. Tyvärr är min dator inte tillgänglig just nu. Skriver mera sen.