Nyhetsfrossa

För ett tag sedan tog jag paus från att läsa nyheter på telefonen, det var en vana jag lagt mig till med när jag flera timmar om dagen hade en halvsovande bebis vid bröstet. Och det fanns en hel del spännande nyheter under hösten och vintern: Brexitcirkusen var riktigt underhållande, och så var det valrörelsen i USA och något nytt virus i Kina. Men i längden blev det för mycket, man behöver oftast inte egentligen kolla flera olika nyhetsappar och webbplatser varje timme. Så jag tog paus, och försökte nöja mig med radionyheter och tidningar.

Allt är konstigt

Det känns som att hela Finland hållit andan den här veckan och väntat på katastrofen. Ännu är den inte här, men vi ser nyheter från Italien och Spanien och vet att det kan vara vår tur snart. Ändå råder ingen panik, folk går på stan som vanligt, även om de flesta undviker att gå in i butiker eller caféer.

Ledigheter

Nu är det spikat: jag kommer att vara vårdledig över sommaren och sedan jobba halvtid i två år. Det känns som en bra kompromiss som gör att jag får börja jobba igen, ekonomin går runt (med mycket vändande på slantarna) och samtidigt har jag tid över för familjen. Plus att Liten slipper börja dagis till sommaren, när avdelningar flyttar och personalen är turvis borta och allt är bara rörigt. Föräldraledigheten tar slut i början av maj.

Bebistid

(Ni får ursäkta att det här blir en bebisblogg men för tillfället hinner jag inte fundera på så mycket annat)

Tiden fungerar annorlunda när man är hemma med bebis. I vanliga fall har dagen något innehåll och sen tar den slut, efter natten börjar sedan en ny dag. Men bebisdagen tar inte egentligen slut, den bara övergår i bebiskväll, bebisnatt och bebismorgon och så bara fortsätter det. Aldrig har tiden känts så cyklisk.

Intresseklubben kan också anteckna att barnet inte riktigt jollrar ännu, men tutar, högt. Tööt.

En bebis!

För fem veckor och en dag sedan blev vi föräldrar till en märkvärdig och outgrundlig liten varelse. Nu är vi tre i stället för två och börjar så sakteliga vänja oss vid att allting fungerar annorlunda än förut.

Jag kan kort berätta hur förlossningen gick till, utan äckliga detaljer.

Sommarens bästa hittills

I lördags var jag på ett mycket roligt och framför allt minnesvärt bröllop, bland annat gjorde brudparet entré genom att klättra ner ur en gammal ek. Utan stege, bruden (min syster) iklädd långklänning. Gick utmärkt. Det gick tydligen också utmärkt att gömma sig två timmar, varav det ösregnade en halv, i  en trädkoja med bara fiberduk till tak.

Efter ceremonin (där "vigselförrättaren" läste ur vår gamla fågelbok, med en respektingivande uggla på pärmen) var det knytkalaspicknick för 130+ personer på gräsmattan. Eller så var det tänkt, men då kom den andra stora regnskuren. Lyckligtvis fanns det också tält och långbord.

Efter det blev vädret bara bättre och programmet fortsatte med traditionella tal, musik (Humpsvakar), dans (Rumpskakar), mera mat, mera tal och fri dans. Och trädgårdsspel.

Med andra ord går det utmärkt att ha ett bröllop som är både stort, informellt, billigt och personligt. Till och med maten gick mer eller mindre jämnt ut.

Efteråt stannade jag ett par dagar hos mina föräldrar och umgicks med släktingar (både gamla och nya). Men igår kväll kom jag hem och idag har jag varit så utmattad av allt ståhej och alla människor att jag knappt orkat upp ur sängen. Det blir att ta det lugnt resten av veckan.

Hobby: räkna kläder

Jag tycker om att pyssla med mina kläder. Inte bara rent konkret byka och stryka och lappa och fixa, eller fundera vad jag ska ha på mig, eller handla kläder (det tycker jag ärligt talat minst om). Utan att hålla koll på vilka kläder jag har, vad som funkar ihop, vad jag borde skaffa till och vad som kunde rensas ut. Hur jag kunde optimera min garderob för att vara så välklädd som möjligt med så lite besvär, utgifter och miljöpåverkan som möjligt. Slow fashion, ni vet.

Vilodag

Igår var en tung dag med mycket program på jobbet, en besvärlig nyhet och sen ännu program på kvällen.

Idag ska jag vila.

Kärt besvär

Jag hade inte räknat med att få moderskapsförpackningen (eller föräldralådan, som den borde heta) förrän om en månad ungefär, men den kom redan före påsk. Vilket passar bra, för under påsken hade jag tid att tvätta igenom, stryka och packa undan textilierna. För tvättas måste de, de luktar rätt fränt av kemikalier som jag gissar att är nödvändiga för att innehållet inte ska mögla i förvaringen. En hel del jobb, men att pyssla med små söta kläder hör till de roligare förberedelserna.

Ett litet berg med bebiskläder, inventerade och granskade i sömmarna.

Påskprogram

Den här påsken hade vi bestämt oss för att gå på alla påskgudstjänsterna från torsdag till måndag, för att så att säga få hela berättelsen, med dramaturgin i rätt ordning. Det blev riktigt bra, även om jag hoppade över lördagens nattmässa för att jag var för trött. Dock var jag på Palmsöndagen, så det kanske jämnar ut sig. Vi fick sjunga en hel del (även om det ibland kändes som att det vara bara vi och kantorn som sjöng) och följa med i påskevangeliets ned- och uppgångar.

Men, om man får klaga, liiite mer kunde man nog våga ta ut svängarna och sikta på att göra allt av den dramatik som finns i påskberättelsen. Då kanske man skulle få lite fler deltagare också.

Fast hur det i praktiken skulle gå till, det får någon klokare än jag svara på.

När byråkratin fungerar

Ibland händer det att jag glömmer att jag har en bil. Det är förstås bra för miljön även om det kan bli lite extra besvär för mig. I morse till exempel, när jag skulle iväg till mödrarådgivningen fick jag tänka till om hur jag skulle ta mig dit eftersom jag planerat min tidtabell utifrån att jag cyklar, men så började det snöa. Det vettigaste hade kanske varit att ta bilen och komma fram i god tid utan att riskera att slira runt i snöslask. Men det alternativet slog mig inte, eftersom jag i regel inte använder bilen inom stan, om jag inte har något att transportera som inte går på cykeln. Hur som helst gick det bra, snön övergick nästan genast i regn och det blev inte halt, jag fick bara lite våta kläder.

Valet och kvalet

Har nog aldrig lagt så mycket tid på att förbereda mig för ett politiskt val som inför årets riksdagsval. Jag följer med debatter och utfrågningar, läser analyser, skummar valprogram, diskuterar politik hemma... Om det sedan beror på att man blir mer intresserad av framtidsfrågor när man får barn, eller att just det här valet känns extra avgörande, eller att det är ovanligt svårt att hitta rätt parti, jag vet inte riktigt.

Storstädning del 1: Förrådet

Jag gjorde ett första försök till storutrensning för ett par år sedan när vi först började försöka få barn, med målet att minska på lösöret rejält. Mitt resonemang gick som så, att om vi ska få plats med en tredje person plus tillbehör i en redan fullbelamrad tvåa, så ska en tredjedel av grejerna bort. Det låter väl logiskt? Hur det nu var så kom jag så smått igång men sedan gick luften ur och det blev på hälft, dock fick jag rensat så pass att jag uppskattar att det räcker om jag nu får bort en fjärdedel av det som blev kvar.

Svamp

För några (fyra?) år sen reste min man till Åcon och jag stannade hemma, hade någon bra anledning men ångrade mig nog lite senare. Hur som helst så hämtade han hem en burk konserverade champinjoner signerade av Karin Tidbeck och det var den finaste souveniren jag någonsin fått.

Vad vi gör hela dagarna på bibban

När man jobbar på bibliotek får man ofta kommentarer i stil med "Varför far du till jobb åtta när ni öppnar först tio?", eller "Varför är ni så många som jobbar här?" (vi är åtta), eller, min favorit: "Jag skulle kunna låna i automaten, men jag kommer till dig så du har något att göra."

Det första jag gjorde var att köpa stödstrumpor

Det första jag gjorde när jag fick veta att jag väntar barn och efter en del planlöst surfande var att köpa stödstrumpor. Kanske det säger något om mig, kanske inte. Jag märkte snabbt att det finns hur mycket som helst man kan köpa när man är gravid (för att inte tala om sen när man har barn!), helt galna mängder. Men jag försöker låta bli. Vi har ändå begränsat med utrymme, begränsad ekonomi och lever på en begränsad planet.

Ett halvt kilo grönt te

Förra påsken fick jag ett halvt kilo grönt te av min svärmor, som fått det av sin svägerska, som förmodligen vunnit det på ett missionslotteri eller liknande (visst låter 1/2 kg te som något man vinner på ett missionslotteri?), men jag var den närmaste personen som faktiskt tycker om grönt te så jag fick det alltså.

Nytt försök att optimera garderoben

Jag har en kroniskt överstor garderob (ett problem jag inte är ensam om) och genom åren har jag testat olika metoder för att krympa den. Längre och kortare köpstopp på antingen alla kläder eller vissa kategorier har funkat sådär, slutresultatet blir att jag mest har slitna kläder. Utrensningar gör jag nu och då, men problemet är att jag är rädd för att göra mig av med för mycket och sedan inte ha råd att köpa nya kläder. Min klädbudget är på ca 600 euro i året, och eftersom jag vill köpa kvalitet och helst ekologiskt så räcker det inte till hemskt många plagg.

Ingenting kan stoppa julen

Vi orkade inte riktigt med julförberedelserna i år. Min man har varit sjuk och jag har inte heller varit på topp. Lyckligtvis blir det jul ändå, ofrånkomligen. Så vi lämnade vår ostädade lägenhet och drog till Vasa. Här skiner solen som vanligt.

God jul.

Advent

Idag har jag varit i kyrkan och sjungit in adventstiden, tillsammans med väldigt många andra, det var mäktigt. Efter en stressig höst har jag lyckats varva ner inför julen. Jag läser texter om att advent är fastetid, tid för eftertanke och förberedelse för det som komma skall.

Jag har mycket att grubbla på för tillfället, och är tacksam att jag äntligen lärt mig göra rum i kalendern och prioritera enligt vad som är viktigt för mig istället för vad jag tror att jag borde bry mig om. Tänk att det tagit 33 år att lära mig lyssna på mig själv.

Eller, vem försöker jag lura, ju mer jag lär mig om mig själv och andra, desto mer inser jag att jag har kvar att lära.

Ha en fridfullt advent.