Söndagsskriverier

I stället för att följa den ursprungliga planen och festa hela natten igår kom jag tidigt hem, eftersom jag inte är helt frisk, och bra så. På det viset fick jag i stället en helt oplanerad söndag helt för mig själv, och det händer inte allt för ofta.

Faktiskt hann jag också med ett och annat, som att gymnastisera min stackars rygg (vilket jag alltså borde gjort innan den blev sjuk, men bättre sent än aldrig), äta god mat, lyssna på de senaste avsnitten av Svängrum (ev. mer om det senare), gå på promenad med S och bli bjuden på ännu mer god mat (denna Temumrik tackar aldrig nej till älgkött). Med andra ord har jag njutit av livet.


Innan dagen är slut tänker jag ännu hinna försjunka i min födelsedagsbok Brown Girl in the Ring av Nalo Hopkinson. Hittills har jag inte hunnit så långt, men den innehåller zombier och en karibisk maffia i ett förslummat Toronto, vilket verkar lovande. Oryx and Crake har jag läst ut och den var så bra och hade den effekt som jag hoppades, d.v.s. jag börjar njuta av att läsa romaner igen. Fortfarande får jag påminna mig om att det är det jag ska göra när jag har tid över på kvällarna, men ändå. Hur som helst rekommenderar jag boken, där finns självlysande kaniner, olycklig kärlek, ond bråd död, massutrotning av människosläktet och annat trevligt. Och en bitter huvudperson/berättare som tar sig fram i det som är kvar av världen iklädd ett lakan och söndriga solglasögon. Dessutom ett öppet slut, vilket är irriterande men bra.

Insåg, från det ena till det andra, att jag kommer att missa Bokkalaset även detta år, eftersom jag är bjuden på examensfest till Stockholm. Det är ju inte nästgårds precis, så dit far hela veckoslutet. Härmed fullföljer jag alltså höstens trend att missa bokmässor för att i stället umgås med trevliga människor, och det är ju inte helt fel trots allt.

Slutligen vill jag uttrycka lite systerlig stolthet över Lotta, hängiven teknolog och baletthoppa, som igår skakade rumpa och sprattlade med benen på Humpsvakars 50 års-jubileum. I Finlandiahuset, inför fullsatt sal, och mycket skickligt dessutom. Det hade jag aldrig klarat.

Måste också beundra vem-det-nu-var som kom på idén att göra ett dansnummer med gyllene kroppsstrumpor och slalomskidor. Underligt nog blev det dessutom bra.