De senaste åren har jag varit så trött på julen och all uppståndelse, för att inte säga hets, kring den att jag inte brytt mig särskilt mycket. Inte pyntat mer än pliktskyldigast, inte skickat julkort, undvikit kommersen. Det blir ju ändå aldrig som när man var liten.
Men den här veckan har jag både pratat med Julgubben himself på telefon (han presenterade sig så åtminstone, och höll en liten utläggning om hur viktigt jobb han gör. Jag höll förstås med.) och klätt julgran med en handfull barn. När vi sedan släckte ljusen och tände granen kändes det riktigt bra och juligt, till och med lite pirrigt. Och så har jag varit med och planerat julkalender med presenter, och julfest på Bygdegården med ringlekar, gröt och gubbe. Det är riktigt roligt, och inte alls stressigt.
Slutsats: hemligheten med julen är att man ska göra den för och med andra, helst små. Och inte krångla till det för mycket.
Lillajul ska jag fira, eller åtminstone tillbringa, i Åbo, och ser för första gången fram emot att se julgatan. Något har definitivt hänt.
Men julgatan är inge fin i år... Eller i alla fall inte alls som då jag var liten ;P
SvaraRaderaJul kräver nog lite tindrande barn. Vilket innebär att det är en potentiellt problematisk tid när det inte finns såna tillgängliga :-/
SvaraRaderaJulgatan i Åbo var lite av en besvikelse, den här hemma har jag inte sett ännu men den är antagligen mer smakfull.
SvaraRaderaTindrande barn är alltid bra, lyckligtvis får jag ordentliga doser av dem på jobbet :)
Eftisbarn? Eller har du bytt till bokläsarsorten? Jag sku tyvärr mest vilja sälja en del av "mina" barn till den som tar dom billigast just nu, men det är ju inte deras fel att dom blir lite för mycket. O antagligen skulle jag ju snart ångra mig ;P
SvaraRaderaFortfarande eftisbarn, terminen ut. Sen blir det andra bullar. Och jo, ibland kan det ju bli för mycket, men man får bara stå ut tills man tycker om dem igen ;)
SvaraRadera