Jag har hittat en ny tv-serie att hänga på: kriminalserien Anno 1790. Kanske inte det bästa jag någonsin sett, alla kategorier, men det bästa jag sett på svenska på ett bra tag. Serien bekräftar teorin att det är avgörande att ha en bra sidekick, i det här fallet en försupen pietist och informator som är så där lagom klumpig och godhjärtad. Huvudpersonens revolutionära idéer och risktagningar ger den nödvändiga spänningen, och den obligatoriska kärlekshistorien är tillräckligt finstämd för att man ska stå ut med den. Ja, och mordfallen är så där finurligt fantasifulla och orealistiska som de ska vara i bra underhållning. Perfekt för fredagskvällen alltså (lyckligtvis är jag sedan länge frikopplad från allt vad tv-tablåer heter, annars går den på måndagar.)
PS. När man ser sådana här serier är man glad att man inte är historiker, för då skulle man säkert reta upp sig på alla möjliga felaktigheter.
Jodå - att studera historia är nog en effektiv metod att förstöra de flesta filmer o alla "mindre ordentligt" skrivna böcker... Att man sen dessutom är hantverkare o har hållit på med traditionella tekniker gör inte saken bättre alls. Fast, man kan förstås försöka stänga av det man vet lite ibland.
SvaraRadera