Ganska snygga tycker jag ändå de är, mina nya brillor. Förr har jag alltid haft metallbågar och aldrig så här stora och uppenbara, men jag gillar att de säger "titta, jag har glasögon"*. Varför förneka det, liksom.
Annars är det lite obra saker på gång, för alla på jobbet är mer eller mindre sjuka, vilket innebär att de som är minst krassliga får jobba dubbelt. Idag tog jag morgonskiftet och kunde gå hem tidigare, men risken finns att jag får jobba från kvart före sju till fem imorgon. Visserligen med några timmars paus mitt på, men det känns liksom inte när man ändå måste tillbaka sen. Och jag börjar själv känna en flunssa komma smygande, men har försökt mota den med vila och ett hett bad. Tycker jag har varit tillräckligt sjuk den här hösten. Behöver väl knappast säga att jag verkligen ser fram emot jullov.
*) Flera av barnen på jobbet reagerade med att fråga "har du fått glasögon?". Det har jag haft i femton år eller så, men det trodde inte alla på. Bästa kommentaren var ändå: "Varför har du sådana där glasögon? Leker du kova?"
Jag har haft "större" glasögon en gång med sen fick det bli sån typ jag har nu igen av egentligen tre skäl (fast dom hör ju ihop på sätt o vis...); glasögonen var för tunga för att jag nånsin sku få dom att sitta bekvämt så att det faktiskt fungerade att ha dom all tid jag är vaken, jag hade inte råd att ha flera o det blev så tokigt med nåt väldigt speciellt till typ folkdräkt o på mina museijobb o så (jag kan ju inte ha linser istället ibland heller...) o så funkade det aldrig riktigt att ha dom till motion eller att ligga o läsa med.
SvaraRaderaMen du har ju inte riktigt samma situation heller så, hoppas dom ska börja samarbeta ;)
Jag vet inte om jag ska tycka som barnen på ditt jobb eller tvärtom, för på ett sätt var de förra glasögonen så väldigt mycket en del av ditt utseende så som jag har lärt känna dig. Det jag menar är att de här nya är så tydliga att det det är lättare att skilja på dig och glasögonen, och det blir inte lika svårt att känna igen dig utan glasögon eller minnas vad du har för färg på dina riktiga ögon, till exempel. :)
SvaraRaderaDet är alltid jobbigt att byta glasögon, tycker jag - de blir en så stor del av ens personlighet! Speciellt när de är mycket synliga. Å andra sidan så känner jag överhuvudtaget inte igen mig själv utan glasögon och har svårt att tänka mig linser eller operation. (I den mån jag öht lyckas se mig själv utan glasögon, som det blindstyre jag är!;-)
SvaraRaderaDe där ser coola ut, tycker jag:-)
Maria har en bra point - jag lutar åt att skaffa en dubbel uppsättning från Nissen, som har ett erbjudande just nu, ett par "synliga" och ett par lätta för träning och med dräkt. Det är så störande när glasögonen halkar ner när man blir svettig...
Nu sitter de helt ok, men jag har inte testat att motionera med dem. Jag satsade på att köpa den tunnaste sorten, fast de är lite dyrare, just för att de inte skulle bli så tunga. I värsta fall får jag väl springa i blindo, så länge jag inte hamnar någonstans där jag måste läsa gatskyltarna borde det nog gå ;) Till folkdräkt får det bli linser, de förra var ju inte heller så bra i det sammanhanget. Och om man vill ligga på sida och läsa är de för stora, men å andra sidan har jag boken så nära näsan i så fall att jag inte behöver dem.
SvaraRaderaEgentligen tycker jag de här känns mera som "jag" än de förra, som gav ett ganska skarpt intryck. De här är lite mjukare.
Jo jag tycker nog ibland det är lite synd att inte ha råd att liksom ha ett par glasögon att "leka" med o ett par mer "praktiska till allt". Riktigt Lisas stil vet jag inte om det skulle bli ändå, men nåt lite annorlunda kunde va roligt :) Fast samtidigt vet jag inte, folk lägger märke till mig så mycket ändå för hår o kläder osv o det kunde bli lite för mycket med en tydligt betonad detalj till...
SvaraRaderaJag sku inte kunna springa eller läsa utan, jag hittar ju knappt tvärs igenom min lägenhet ens utan glasögon ;)