Lite vårgrönt

För någon månad sedan fick jag ett ryck att det var dags att beskära mina åsneöron. Dock hittade jag ingenstans några instruktioner för hur man skulle gå till väga för att få fason på det här vildvuxna schabraket. Så jag tog rubb och stubb.

Hälsningar från läslusen

Tycker det var igår det var vintersolstånd och nu är det redan vårdagjämning, tiden lider och vi med den, så är det när man håller sig sysselsatt. För tillfället är jag lite extra sysselsatt eftersom det mesta av min lediga tid går till att läsa böcker inför bokprat, sju har jag hunnit med så här långt och skulle behöva minst lika många till. Jag insåg till min lättnad att jag inte behöver läsa alla böcker som jag tar med, om jag tar flera böcker av samma författare. Och böcker jag läst förut behöver jag bara bläddra lite i. Jag ser nog fram emot att prata böcker med tonåringar, men det är ingenting jag gjort förut, inte i den här formen. Spännande. Sen ska jag ut och titta närmare på våren. Hm. Nå det kan knappast bli sämre med det än förra våren, då jag var lärare och hela maj månad liksom bara försvann.

Framsteg

Igår hände något som inte hänt på mycket länge: jag blev så gripen av en bok att jag sträckläste den på en kväll. Det var Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie och den var så tragisk och komisk och full av små klokheter som hastigt blinkade till i förbifarten, att jag bara måste läsa ut den innan jag gick och lade mig. Och det ser jag som ett framsteg i återställandet av mina läsvanor.

Above the Snowline

Nu har jag alltså läst ut min julbok, Above the Snowline av Steph Swainston. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig av den, men inte blev jag besviken. Det här är ordentligt vuxen fantasy som förlitar sig mer på sanna litterära kvaliteter än på beprövade schabloner och billiga ingredienser. Visst finns här både våld och erotik och exotism, men det är inte de som bär upp helheten. Framför allt är det lagom annorlunda mot vad jag är van med att läsa.

He tucked one slush-wet boot under him on the chair cushion, unbottoned his parka showing nothing but a T-shirt underneath and fanned out his wings to shake drops from them. He looked like a black peacock. He looked like an old crow.

 Det är inte bara bildspråket som fascinerar mig, utan främst den där kontrasten mellan vingar och T-skjorta. Så är det hela vägen igenom: det bekanta uppblandat i det främmande i en salig röra. Det ger en märklig effekt, och understryker att det här handlar om det mänskliga, trots att inga människor finns med i berättelsen.

Den dominerande rasen är alltså bevingade, människolika varelser som lever i en kultur som tekniskt och politiskt mest liknar medeltiden men kulturellt är mer eller mindre som vår. Den enda som kan flyga är dock huvudpersonen, kejsarens budbärare Jant (för de andra måste vingarna bara vara väldigt opraktiska, jag menar hur får de på sig de där T-skjortorna? Men ingen klagar.), som är en blandras och hälften Rhydanne. Rhydanne är ett slags vildmänniskor som lever som jägare i bergen, de har kattögon och måste dricka sprit hela tiden för att fungera.

En av dessa jägare, Dellin, kommer till kejsaren för att klaga över att nybyggare inkräktar på hennes folks jaktmarker och har dödat hennes man (som dödat prinsens häst, men det var ju inte poängen). Jant får i uppdrag att medla i konflikten och reser till bergen med Dellin, som han till en början inte kan tåla för hennes barbariska vanor. Men det går så där som det gör när människor tvingas leva och överleva tätt tillsammans, man påverkar och påverkas av varandra, på gott och ont. Farligt är det, hur som helst. Ja, och så är det lite intriger och högförräderi och sånt, men det är inte så viktigt.

Sommarplaner

Tänkte egentligen skriva om Above the Snowline, som jag fick i julklapp och äntligen fått utläst, men det får vänta tills jag känner mig mer pigg och inspirerad för det förtjänar den. Jag dras ännu med efterverkningarna av förra veckans förkylning, men min veckoslutsgäst var i liknande skick så vi kunde ägna oss åt intensivt slappande tillsammans och det gjorde riktigt gott.

I dag har jag varit aningen mer effektiv och hunnit med både det ena och det andra, bland annat har jag bokat hotell inför sommarens Finncon i Tammerfors. Det är ett bra evenemang på det viset att jag hinner vara med utan att behöva ha ledigt från jobbet. Hela min semester (en vecka) går till Nordlek i Norge, som jag inte tänker missa eftersom jag sett fram emot det ända sedan jag var funktionär på förra Nordlek i Lahtis för tre år sedan. Det är förstås inte helt optimalt att dessa båda evenemang infaller med bara en veckas mellanrum, men allt kan ju inte vara perfekt här i livet.

Läsaläsaläsa

När jag var yngre var jag en läslus och bokslukare av stora mått, men på senare år har jag av en eller annan orsak (övermättnad, koncentrationssvårigheter, allmän trötthet...) kommit av mig. Men nu har jag ju då skaffat ett jobb där det ingår i själva arbetsbeskrivningen att vara beläst på skönlitteratur, och helst sådan som också andra läser, så det är bara att lägga manken till och plocka upp läsglasögonen. Nu har jag dessutom lovat hålla en serie bokprat i början av april, så det finns inga undanflykter mera. Och förutom att jag ska plöja igenom ett berg av ungdomsromaner borde man ju också läsa in sig på lite teori om det man jobbar med, kan jag tänka mig. Så åtminstone kommer jag inte att få brist på lektyr den här våren. Men jag har bestämt att var tionde bok jag läser ska jag läsa bara för min egen skull, det känns sunt.

Och ja, om här dyker upp en massa texter relaterade till ungdomsböcker så vet ni alltså vad det beror på. Om jag ändå ska läsa och skriva om alla dessa böcker kan jag ju lika gärna dela med mig av dem här också, tänker jag. Utan att för den skull börja göra bokblogg, för det skulle jag inte orka med i längden.

Måndag (i brist på bättre)

Sedan fredagen har jag varit hemma med något slags förkylning, som tar sig uttryck i lite stegring, lite snuva, lite ont i halsen och total orkeslöshet. Det positiva är att jag haft tid att vila mitt lilla huvud, tid att titta på det vackra vädret genom fönstret och tid att tänka. Det negativa är att jag missade en resa till Stockholm med en fest och ett besök hos en kompis, att vissa saker jag ska göra den här veckan på jobbet blev oförberedda och att jag hade tid att tänka (måtta med allt).

Sifferexercis

Via lite skrik hittade jag det här och tänkte att jag skulle göra samma uträkning själv*. Resultatet blev105 km till fots, vilket är en promenad på 21 timmar och 46 minuter (via 32 färdinstruktioner). Det är ju inte så farligt, jämförelsevis. Dessutom finns det ju tåg.

*)Eller nåja, Google Maps skötte själva uträkningarna.

De hemlösas stad

Nu när jag legat hemma i förkylning har jag passat på att läsa ut De hemlösas stad, Annika Luthers dystopi om ett annat Helsingfors. I en inte så avlägsen framtid (författaren medger själv att det inte är något realistiskt scenario, snarare ett tankeexperiment) har havsvattennivån stigit med tio meter till följd av klimatuppvärmning och jordbävningar på Grönland. Katastrofen är ett faktum och i dess spår följer en våg av folkvandringar: finländarna drar sig norrut och grundar en ny huvudstad i Jyväskylä (som utvecklats till ett nationalistiskt övervakningssamhälle), stora delar av södra Finland överlåts (med långa tänder) åt europeiska klimatflyktingar medan de områden som är på gränsen till obeboeliga, däribland Helsingfors, övertas av inofficiella inflyttare från Indiens och Kinas lågländer.