De senaste dagarna har jag varit i Karis på kurs i ordkonst för Sydkustens ordverkstadsledare. Det var ett tag sedan jag själv ledde en ordverkstad, men jag har sysslat med likande grejer och det är alltid kul att gå på kurs nu och då och låta sig inspireras, och framför allt träffa andra ordkonstnärer.
Ordkonst och ordverkstäder är alltså en verksamhet för barn och unga som går ut på lekfullt skapande med ord och språk. Det kan vara skrivna berättelser och dikter, drama, muntligt berättande, ordlekar och tvärkonstnärliga* alster. Poängen är att det ska vara kravlöst skapande utgående från deltagarnas fantasi och kreativitet. Sen får man liksom språkutveckling och annat "nyttigt" på köpet.
Det roliga med att gå på kurs i hur man leker med barn är att man själv får leka en hel del. Väldigt nyttigt, och framför allt roligt, jag tror vuxna leker alldeles för lite. För man får ju inte, om man inte råkar ha tillgång till barn att leka med, alltså. Hur som helst, vi hade lekar, drama, skrivövningar och många långa diskussioner om ordkonst, berättande, litteratur och pedagogik. Nu är jag både inspirerad och utpumpad på samma gång, som det brukar vara efter dylika kurser.
Ett problem vi funderade på var den extremt ojämna könsfördelningen bland ledarna, tror inte jag behöver nämna åt vilket håll. Beror det månne på en dubbel effekt av kombinationen kulturpedagogik och barn? Borde man fiska bland teaterfolket, eller var? Orsaken till att jag tycker att bristen på manliga ledare är ett problem är att barnen har så himmelens många "tanter" omkring sig hela dagarna, att det nog skulle bra för dem med lite av den andra varan också. Mer balans och variation i det vuxna umgänget. Men vad man ska göra åt saken vet jag alltså inte.
Nu har jag då varit på inspirationskurs två veckoslut i följd och borde vara full av text som vill ut. Men just nu orkar jag inte lyfta en penna. Känns vettigare att lugna ner sig med en stickning och ta en tidig kväll.
*) Ett sådant där lagom flummigt ord som är bra att ta till när man inte orkar förklara desto mera, men det kan vara till exempel tecknade serier eller att skriva till musik, eller olika slags pyssel.
Intressant! Har själv funderat på om man borde utbilda sig som handledare i detta. Men håller redan kurser i visuellt skapande åt barn, så det får räcka för tillfället.
SvaraRaderaMen särskilt intressant är det som du tar upp om könsfördelningen bland sådana som håller på med kultur och barn. Det är så synd och på ngt vis konstigt att män inte är mer intresserade av att arbeta med barn. Det är förstås traditionella könsmönster som spökar (kvinnorna ska ta hand om barnen, och det är låg status). Barnen skulle må bra av att ha fler vuxna män i sin omgivning också! I idrottssammanhang hittar man väl männen. Men det stör mig något otroligt att det är så uppdelat. Hur ska man förändra det? Tror själv att det nog kommer att ändras i och med att mansrollen breddas (hoppas nu den gör det för deras egen skull), och det kan också ändras om man smälter ihop olika kulturfenomen över "könsgränser", t.ex. om man kombinerade ordkonst med t.ex. spelkultur, kopplar in teknik alltså. Bara nu som en idé :)
Jo, en sak som är på kommande är digital storytelling, där man jobbar med dator och mixar ihop en berättelse av bild och musik. Det kan jag tänka mig lockar lika mycket pojkar som flickor. Annars får man väl bara hoppas på mer fördomsfria unga män inom kulturbranschen i framtiden.
SvaraRadera