Examenskaffe

Det var ett tag sedan jag hörde av mig, men det har inte hänt något värre än att jag börjat jobba heltid och firat min examen. Det var roligt, fastän jag inte egentligen tycker om kalas, och då specifikt sådana jag ska fixa själv. Jag är nämligen inte särskilt bra på det, och det blir en massa stress före och alltid är det något som går fel och sen sitter man där och gråter förtvivlat över att degen inte jäser/kakbottnen* går sönder/kokosflingorna är fel sort/annan valfri katastrof. Men sedan kan det ju ändå bli helt tillräckligt bra, sist och slutligen. Det här var ett sånt kalas.

Orsaken till att jag över huvud taget gick med på att bjuda på examenskaffe var inte bara påtryckningar uppifrån, eller snarare nerifrån släktträdet, utan insikten att det här är en av mycket få gånger jag har möjlighet att firas för något som jag själv åstadkommit. Och även om det, underligt nog, inte känns som en så stor grej för mig just nu, så insåg jag senast när jag märkte hur många som faktiskt kom, och såg alla kavajerna, att det ändå är en stor grej. I min värld, den värld där jag levt de senaste sju åren eller så, blir var och varannan människa förr eller senare magister, men i ett större perspektiv är det ju inte riktigt så. Faktum är att jag är första generationens akademiker (även om pappar har en kusin nånstans som har doktorerat) och första magistern i byn (även om det är en väldigt liten by). Med andra ord finns det andra som gör en stor grej av det, och de måste de ju få göra.

Dessutom ska jag inte sticka under stol med att jag njöt av att bli uppvaktad och skålad för (många gånger) och få presenter. Mamma måste ha tipsat om att jag är utan blomvas, för jag fick fyra stycken. De var alla fina och alla olika modell, så det var inget fel med det. Av mamma och pappa, som känner mig och vet vad jag behöver, fick jag en grötkastrull som är en fantastisk uppfinning, för man kan lämna gröten att koka medan man går i duschen, utan att den bränner fast.

Annat jag gjort:

• Blivit med bil, av nödvändighet, en liten smurffärgad plåtlåda som ska till besiktningen i morgon. Håll tummarna. 
• Klippt de där eländiga naglarna, som blivit flera millimeter långa och bara var i vägen. Det där är nog något jag aldrig kommer att förstå mig på. Färgen är dock kvar.
• Börjat pröva mina vingar som barn-/skol-/filialbibliotekarie. Inga större katastrofer än, men jag är ganska trött och lite stressad. Inte stressad som när man har för mycket att göra, utan som när man inte vet om man är efter eller inte, för att man håller på med något helt nytt.
• Köpt en skalkniv och tagit reda på exakt hur vass den är:

Visst ser det lite ut som ett ansikte? Hade ett mycket prydligt förband i morse, men det blev lite tilltufsat av all bokhantering på jobbet. Blä, vad man är handikappad utan användbar tumme.

• Tagit väldigt många bilder av den där blombuketten:

*) En språklig fråga: är det bara jag som har svårt med att det ska vara ett "n" där? Jag vill ha "botten" till att vara neutrum, men det har väl med dialekt att göra.