Internettid och annan tid

Det finns så många saker man skulle vilja göra med sin tid, dels roliga saker men också sådant man vill göra också för att det är vettigt, sunt och meningsfullt. Som att motionera och gå på teater. Ja, så tråkigt förnuftig och envist självuppfostrande kan jag faktiskt vara ibland. Problemet är ju att jag är lat att dygnet bara har ett visst antal timmar och en stor del går åt till att sova och jobba, så man kanske faktiskt borde fundera på vad man gör med resten. Har jag tänkt, och kommit fram till att jag tillbringar onödigt mycket tid på Nätet. Tid som jag till exempel skulle kunna använda till att läsa en roman, gå på en promenad eller, om man vill vara riktigt radikal och revolutionerande, träffa livs levande människor.

Jag fick just påpekat för mig* att om jag på riktigt vill minska min internettid så kanske jag inte borde ha facebook som startsida. Det kanske ligger något i det, men till mitt försvar kan jag säga att jag inte är lika fast där som jag var för ett par år sedan, då det kändes nästan oöverkomligt svårt att klara sig en hel dag utan att logga in. Det var väl inte riktigt sunt, nej. En stor orsak till att det inte mera är så är att mina kompisars fb-vanor också ändrats, men lite av hedern vill jag nog ta åt mig, jag har försökt skärpa mig.

I stället går min tid till diverse bloggar, både dem jag läser och dem jag skriver. Det är visserligen inte helt ovettigt eftersom det är ett sätt för mig att dels följa med mina vänners liv och dels hålla ett öga på både samhällsdebatt och kultur, och åtminstone en del av texterna är helt klart läsvärda och ingenting jag vill gå miste om. Mina egna bloggar fyller också en viss funktion för mig, och den vill jag inte heller helt lämna bort.

Men kanske jag ändå skulle försöka disciplinera mig själv en aning. Lite så där som vissa föräldrar sätter tv- och datortider åt sina barn. Bara att jag får vara som Pippi Långstrump och säga åt mig själv på skarpen.

*) Av en livs levande, fysiskt närvarande person, så helt hopplös är jag ändå inte.

Tillökning i mumrik-familjen

Temumriken har fått en kusin i handarbetsbloggen Chokladmumriken. Det tycker jag är lite roligt. Titta för all del in där för er dagliga dos finlandssvenskt myspys. För övrigt tycker jag också om choklad, så där som allmän information.

Papperspyssel och skosnören

Egentligen är jag inte mycket för pyssel, men just sådant här som inte kräver märkvärdigare material än en gammal tidning och papperssax kan jag nog pynja med när jag har tid över, alternativt barn att sysselsätta. I helgen fick jag besök av Maria, som bland annat lärde mig vika askar och pappershjärtan.

Jag fick också en födelsedagspresent lite i förtid, och den har redan hunnit sysselsätta mig några timmar medan vi pratade om ditten och datten.

Det är en slynggaffel, eller snoddgaffel, eller slyngtjuga eller vad man nu vill kalla den. Tycker personligen att "slyngtjuga" låter bäst, men det förutsätter liksom att man känner till både verbet slynga och substantivet tjuga, vilket väl inte så många gör. Hur som helst, det är inte alls svårt att slynga snoddar med den, men att få dem jämna och fina är en annan historia.

 Mina dansskor har redan fått nya snören, visst ser de lite fräckare ut än de svarta? Enligt tillfrågad expertis är de antagligen inte godkända till folkdräkt, men till övningarna kan de få gå.

Om att läsa

Undantagsvis hakar jag på en enkät som cirkulerar bland bokbloggarna, för den här tilltalar mig. Dels är den så allmän (d.v.s. man slipper nämna specifika böcker och författare), dels är frågorna så uppenbart omöjliga att man inte kan ta det på för stort allvar.

Höstkläder

Hösten är helt fel tid att köpa höstkläder, men nu gjorde jag det i alla fall, för att jag fryser på jobbet annars. Att jag inte gjort det tidigare beror på vissa fåniga fördomar jag har mot den sortens praktiska kläder, samma fördomar som fick mig att envisas med läderskor i stället för tossor tills för några veckor sedan. Jag är så van med att tossor är något man går på länk med, inte till jobbet. Till sist insåg jag ändå att sådant snobberi bara är dumt om ens arbetsuppgifter innefattar att sparka boll och gå i skogen.

Prisutdelning

Som alla säkerligen glömt för länge sedan hade jag en gång en tävling här på bloggen, som gick ut på att hitta användning för mina udda sockor. Det tog lite tid (host...) innan något av förslagen förverkligades, och då i modifierad form.

Vinnaren är Koko, som föreslog att man kan ha dem på handen när man städar, att torka damm med. Detta arrangemang funkar även när man blankar skor, bara man har plasthandske under som skydd mot skokrämen. Sockan var också lagom lång för att polera fram den där fina finishen på tån, så nu ser mina trotjänare presentabla ut igen. Som pris ska Koko få en kram vid valfritt tillfälle.

Alexander får hedersomnämnande för sin eventuellt omöjliga tygammonit, som jag kanske ger mig i kast med när jag har fler färgglada sockor. En lustig sak var nämligen att en stor del av de där sjutton ensamma sockorna hittade par åt sig under sommaren, så det bara blev de fula kvar. Sånt är livet, även för en strumpa.

Mera mat än misslyckanden

Idag är misslyckandets dag, men det enda jag lyckats misslyckas med är att klä på mig ordentligt. Inser att jag måste göra ett avsteg från mitt köpstopp och införskaffa en ordentlig vindtät rock med tillhörande utanpåbyxor. Sådana kläder har jag inte haft sedan jag var liten, mest för att jag är lite fåfäng av mig och inte vill se tantig ut, men nu när tantighet ingår i min arbetsbeskrivning, liksom daglig utevistelse, är det nog bara att kasta in stilhandduken och styra kosan till närmaste sportbutik.

Andra har dock lyckats misslyckas utan att det förvånar någon alls.

Vikten av bra studiehandledning

Det finns studiehandledare som talar om för en hur många poäng man ännu måste skrapa ihop till sin examen, och så finns det studiehandledare som talar om för en hur man kan få sin examen med de poäng man redan har. Så finns det professorer som går med på föreslagna lösningar för att man hängt med alldeles för länge och de inte kan bli av med en fort nog. Och slutligen en mycket studietrött liten mumrik som blir mycket mycket lycklig (alldeles för lycklig för att harmas över att det här innebär att jag lika gärna kunde ha blivit magister redan förra vintern).

Okej, jag har inte pappren i handen än, men det verkar klappat och klart. Tänk, att jag äntligen ska bli färdig. Fast nej, färdig blir man ju aldrig. Det är klart att jag inte kommer att sluta bilda mig bara för att utbildningen tar slut. Skillnaden är bara att jag kan göra det i egen takt och efter eget intresse. Samt att jag har det där pappret, som åtminstone sägs vara bra att ha på fickan.

Tips till andra som har gått många kurser men i "fel" ämnen: kolla om det går att få någonting tillgodoräknat som något annat. Ibland funkar det.

Bloggtorka

Trots att jag har en massa idéer till inlägg jag skulle vilja skriva har det inte blivit så mycket på sistone, och bättre lär det inte heller bli den närmaste tiden. Ty skarvarna mellan bitarna i det så kallade livspusslet äro tunna, särskilt när man försöker kombinera förvärvsarbete med studier och dessutom hinna med något slags socialt liv. Försöker inte ursäkta mig, bara förklara att jag har viktigare saker för mig. Hoppas ni också har det bra.

Kan ju ändå bjuda på en länk till något lagom osakligt, som filosofers hårväxt.

Höstobservationer

• vackra höstdagar är till för naturupplevelser, som att klättra på diverse klippor och stenar, inte för bokmässor
• finsk tango låter lika vemodig baklänges. Det tycker jag är intressant.
• det är långt att gå från studentbyn i Åbo till Vanhalinna i Lundo via småvägar, närmare bestämt 14 km dit och tillbaka
• stormarketar mitt i ingenstans är väldigt omotiverade, utom när man gett sig ut på nämnda vandring utan vägkost. För att man är spontan och så.
• ordet "fotografi" är en stigande peon. Peon är också en spansktalande lantarbetare i Latinamerika (enl. SAOL).
• det finns tanter som fortfarande går barfota till butiken