Upptäckter i skogen

Tog en skogspromenad och märkte att ett och annat ändrats sen jag var liten.

Det kan vara svårt att tro när man inte sett hur här såg ut innan att det här är en estetisk förbättring (på lite längre sikt). Förr var här mörk granskog med nästan ingen undervegetation, nu blir det ljus björkskog.

Också här växer vitsippor.

När min pappa var liten planterades den här skogen, när jag var liten kunde man ännu se över den från ett litet berg bredvid. Nu kan man se igenom den. En gång lyckades vi tappa bort oss på vägen mellan den tätare skogen i bakgrunden och platsen där jag står, det säger något om hur tätt det var, en ormbunksdjungel dessutom.

 

Det här berget var lagom stort att öva bergsklättring på för småfolk.

Utsikt från ett lite högre berg.

Den här sortens miljöer hoppas jag det aldrig blir lönsamt att avverka.

 

Om förord i böcker

I veckans bokbloggsjerka är frågan följande:

Hur viktiga är böckernas förord egentligen? Läser du dem eller skippar du dem helt och hållet?

Nu är det ju stor skillnad på förord och förord. I facklitteratur läser jag oftast förordet för att få en ingång, förstå varför boken är skriven och hur den ska läsas. Förord till romaner läser jag också ofta, men ibland efter att jag läst själva romanen. Särskilt om det är frågan om en klassiker med ett analyserande förord av någon annan än författaren, sådant får man mera ut av om man läser det efteråt, tycker jag. En annan kategori är förord till novellsamlingar och antologier, de fyller ofta en viktig funktion som ingång till texterna*. 

Så där i allmänhet är det större sannolikhet att jag läser förordet om det är kort, och precis som Koko gillar jag motton. Däremot läser jag sällan tacktal. Fotnötter** läser jag allt som oftast, annars får jag en känsla av att missa något, och en favoritkategori är fotnötter i skönlitteratur (Terry Pratchett!).

*)Ja, jag är den typen av läsare som vill ha ingångar och förförståelse. Därför är jag också rätt så okänslig för spoilers, till en viss gräns.
**)Jag vet att det inte heter så, men det låter så mycket roligare.

Upptäckter i gräsmattan

Fick något märkligt vårfnatt och gick ut och började kratta gräsmattorna, alldeles frivilligt. Det tror jag aldrig hänt förr. Mina föräldrars gård är alltså ett jordbruk med en trevlig blandning av trädgård och naturtomt, där stora delar sköter sig mer eller mindre själva bara man ser till att de inte växer igen alldeles. Och på gräsmattorna växer allt möjligt annat än gräs, ingen grön asfalt här inte.

Gullviva

Vinterrest

Smultron

Humla

 

Jag såg också en citronfjäril och en nyckelpiga, men de fastnade inte på bild.

Kirskål

Svartvinbär

Kummin

Lantluft

Det här veckoslutet ska jag tillbringa i mina föräldrars hus medan de är bortresta, det ska bli skönt och vilsamt. Jag tycker särskilt mycket om att vara på landet på våren och försommaren, man märker årstiderna så mycket mer här. Det blir så mycket intensivare när naturen finns nära inpå på alla sidor, i stället för fläckvis här och var som i stan.

I morgon jobbar jag men i gengäld är jag ledig på måndagen, så jag ska passa på att njuta ordentligt av vårvädret och kanske ströva* lite i skogen. Det var länge sedan.

*)Det är nog bara stadsbor som använder ett sådant ord, men då är jag väl det nu då.

Nu har jag snart lagt ner så mycket arbete att det måste bli en folkdräkt

Hoppsan, det har visst blivit obloggat ett tag igen. Men det är inte för att jag inte haft något att berätta om, utan för att jag haft besök och varit upptagen. På tisdag och onsdag var Maria här på ett efterlängtat besök (vi är ofta lite för upptagna båda två, tycks det som, eller åtminstone på olika tider) och hon hjälpte mig fixa till ett mönster till livstycke till min folkdräkt (som blivit lite av ett evighetsprojekt...). Jag har själv försökt mig på saken förut, men det är allt annat en enkelt när grundmönstret man ska utgå ifrån har helt andra dimensioner än man själv så att man måste ändra det på alla led, utan att modellen förändras.

Så kan det gå

...när man ber mig sticka sockor av restgarn och använda min kreativitet. Mönstret är mer avancerat än jag provat på förut men det gick bra, och kunden verkade nöjd. Det här är alltså sockorna jag stickade och sålde inom Raseborgs tidsbank, till priset av tio stunder. Nu borde jag köpa någonting också.

Konstnärlig söndag

Jag börjar redan nu med facklitteraturen, som skulle vara maj månads tema. När jag städade i konsthyllan blev jag nämligen så inspirerad att jag ville läsa något genast. Det är snart tio år sedan jag gick en kurs i konsthistoria på Ålands folkhögskola, och det mesta har jag hunnit glömma. De här böckerna är från barnavdelningen, inte bara för att det är där jag jobbar utan för att jag tycker det är ett bra ställe att börja när man ska utforska ett ämne som man inte känner så bra. Dels är böckerna enkla, dels är de översiktliga och tar upp alla grundläggande saker. Bildkonst är alltså dagens tema.

Om bokbloggare vs litteraturkritiker

Jag tänkte våga mig på ett inlägg i en diskussion som blommade upp (igen) före påsk, men det är först nu som jag har min inställning klar. Det handlar om den gamla konflikten mellan professionella litteraturkritiker och bokbloggare (det finns också halv- och helprofessionella bloggar, men nu menar jag dem som sköts helt på hobbybasis). Vem har rätt att värdera litteratur? Vem har rätt att döma ut andras omdömen? Förstör bloggarna litteraturkritiken?

Och jag tycker att frågan är fel ställd, för traditionell litteraturkritik och moderna bokbloggar är två helt olika fenomen, med olika syften och olika styrkor. De spelar inte på samma plan och konkurrerar inte med varandra. Eller?

Bokjippo på Emmaus

En dag ska jag blir bra på att hålla anföranden, jag ser fram emot den dagen men den dagen var inte idag. Det gick ändå ganska bra att prata om läsning i en kvart, med tanke på att jag legat sömnlös halva natten. Och om man ska öva sig i att prata offentligt så är Emmaus ett ganska snällt ställe att börja på.

Lässchema

Med tanke på att mitt arbete som bibliotekarie förutsätter en bred och uppdaterad beläsenhet kanske jag borde läsa lite mer målinriktat och fokuserat, har jag tänkt. Under det senaste året har jag läst mig igenom ganska mycket barn- och ungdomsböcker på svenska, i och med att jag bokpratat för alla årskurser i grundskolan. Så den biten har jag bra grundkoll på, hädanefter räcker det med att jag läser de nyheter som verkar intressanta.

Vårvintertrött

Nu börjar bli grundligt trött på det här, inte bara på snön och de kalla morgnarna, utan på vinterkläderna. Att fortfarande gå med samma fåtal plagg som jag cirkulerat många varv det senaste halvåret, samma tjocka rock och samma tunga vinterskor som läcker i tån och vars snören gått av på tre ställen. Det skulle vara på tiden att få byta till något lättare, gladare, elegantare. Men nej, inte riktigt ännu.

Fast jag ska inte bara klaga, jag har varit ut och gå solen i dag och det var fint. Igår kväll när vi stängde bibban och gick hem efter åtta var det fortfarande alldeles ljust, och snöade. Det var mest bisarrt.

Som tröst åt mig själv och som belöning för att jag varit allmänt duktig (man kan behöva sådana belöningar ibland) har jag idag lånat följande Harry Potter-bok, "The Goblet of Fire". Var ett tag sedan jag läste den senaste, det blev lite för mycket i mars.

Lässtunden

Vi tar en bokbloggsjerka igen, tycker jag. Den här veckan frågar Annika så här:

Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig?

Det är inte varje dag jag kan unna mig att sitta ner och läsa en bok, men jag uppskattar det desto mer när det lyckas. När jag fått undan alla dagens måsten (eller bestämt mig för att jag varit tillräckligt duktig och kan skjuta upp resten till en annan dag) och fortfarande har tillräckligt mycket ork kvar för att koncentrera mig på en roman, då känns det ganska lyxigt. Då slår jag mig ner i soffan eller sängen, kanske med en kopp te eller kakao, och byter verklighet. Det ska helst vara alldeles tyst, även om jag nog också kan läsa på t.ex. tåg (förutom att jag blir åksjuk efter en stund). Och sedan läser jag tills jag är för sömnig, slutar ofta mitt i ett stycke, och går och lägger mig. 

På senare tid har det gått riktigt bra (peppar peppar), jag har betat av flera ungdomsböcker och ett par vuxenromaner från min att-läsa-lista den senaste månaden och det var ett tag sedan jag senast var tvungen att lämna tillbaka olästa böcker till biblioteket. Ser fram emot min semester i juni, då ska jag bara läsa sådant som jag läser för mitt eget höga nöjes skull. 

Houseproud

Det är enkelt att se hur jag mår genom att titta på hur välstädat mitt hem är: eftersom städning inte är lika livsnödvändigt som exempelvis mat och rena kläder är det det första jag lämnar bort när jag inte riktigt orkar, men eftersom jag inte kan trivas i ett ostädat hem är det också det första jag tar itu med när jag har mer energi igen.

Den här helgen har jag dammsugit alla rum för första gången på typ en månad och städat badrummet ordentligt för första gången sedan jag flyttade in i november. Det känns bra. Nu när det en gång är rent är det också enklare och mer motiverande att hålla det rent, föreställer jag mig.

En extra motivering är myrinvasionen i köket, vilken pågått sedan februari. Jag har satt ut myrbeten med gift, men för att de skall fungera måste man se till att myrorna inte har tillgång till annat ätbart. Alltså ska skåp, bord och golv hållas fria från brödsmulor och annat, matvaror packas om i myrsäkra burkar (lyckligtvis hade mamma ett överloppsförråd av sådana) och nya städ- och diskrutiner införas.

Sen får vi se vem som ger upp först.

Skräck

Häromdagen gick jag omkring och tänkte på skräck, närmast skräcklitteratur, eftersom jag fått i uppdrag att plocka fram ett urval åt några klasser som skulle läsa sånt. Jag tycker att det just med skräck är extra stor skillnad på hur olika personer upplever en bok, och det beror inte bara på hur lättskrämd man är. Förstås inverkar det om man har en livlig och målerisk fantasi, men mest tror jag det helt enkelt handlar om vad man är rädd för.

Jag blev till exempel inte särskilt skrämd av Cirkeln, medan en som jag rekommenderat den åt fick mardrömmar. Däremot blev jag ordentligt illa berörd av Jag såg henne idag i receptionen av Anders Fager, en bok som jag hittade via en recension vars författare inte tyckte den var särskilt skrämmande alls.

Dödsritten

"Bilen är lång, elegant och lika stor som vårt kök, med ett högt, ståtligt kylargaller stort som en soptunna. Den har runda, vänliga strålkastarögon med kromade ögonbryn och avgasröret blåser ut vita puffar som ringlar sig runt däcken. Och den är röd - inte röd som hästen jag såg på stranden igår, utan röd i den nyans bara människor kan komma på. Röd som godis. Röd som man skulle vilja smaka på eller kanske måla läpparna med.

Röd, säger fader Mooneyham ofta sorgset, som synden."

Maggie Stiefvater kan det här med att beskriva utan att det blir vare sig klichéaktigt eller tillkrånglat, jag gillar det. Jag gillar hela boken väldigt mycket, nästan så att jag drar mig för att läsa något annat av henne ifall den här är den bästa och jag bara blir besviken sen.