Finncon

Min ursprungliga tanke var att rapportera från Finncon i Åbo medan det ännu var någorlunda aktuellt, men saker kom emellan som saker plägar göra, så ni får den nu i stället. Ber om ursäkt för avsaknaden av bilder, jag hade för trevligt för att komma mig för.


Finncon-Animecon började egentligen redan fredagen 15.7, men eftersom jag inte i första hand var intresserad av det anime-betonade programmet då kom jag först på lördagen. Första programpunkten var en pjäs om Gilgamesh, en något udda finlandssvensk produktion som gjort mig tillräckligt nyfiken för att missa Nalo Hopkinsons hedersgästtal. Och jag måste väl säga att det var värt det, för det var en helt lyckad pjäs med tanke på omständigheterna. Det är klart att den hade varit ännu bättre om ensemblen faktiskt hade övat tillsammans och så, men den hade både roliga idéer och fina skådespelartalanger. Berättarens rapport och lite bilder hittas på Landet Annien. En annan rikssvensk Finncon-rapport (med bl.a. en härligt sympatisk beskrivning av hur det är att lyssna på en finskspråkig panel när man inte förstår ett ord) finns på Tystnad.

Över lag var det ovanligt mycket svenskspråkigt program i år, och jag gick på så mycket av det som jag bara hann. Det fanns också många programpunkter som jag harmades över att missa, men det visar väl bara att det var en lyckad con.

Efter Gilgamesh gick jag på finlandssvensk sammankomst för att se vilka andra märkliga individer som fanns i faggorna, och det visade sig att finlandssvensk fandom lever och har hälsan, så till den vida grad att vi på stående fot bestämde oss för att nästa år organisera en egen liten con, närmare bestämt en större version av Rasecon som ordnats i Karis ett par gånger redan. När jag råkade avslöja min boningsort blev jag automatiskt nakkiterad, men det kan ju bli riktigt kul. Om projektet faktiskt blir av lär ni få höra mera.

På eftermiddagen gick jag på ett föredrag om "små människoliknande varelser" (dvs "de underjordiska") som väl var intressant på sitt sätt men föga engagerande. Lite som att sitta på en halvtorr folkloristisk föreläsning.

Nåja, sedan vankades häftigare saker i form av apokalypsen och framför allt postapokalyptisk fiktion. Sådan har alltid fascinerat mig, men det är svårt att sätta fingret på varför. Dels är det väl katastroflängtan, men också det svängrum genren ger och möjligheten att ställa frågor om mänsklighetens villkor och människans natur på sin spets. Diskussionen kom delvis att handla om genrens beroende av kristen symbolik och mytologi, vilket ledde in på följande föredrag om Messiasgestalter inom sci-fi på vita duken. Det var Sofia Sjö, religionsvetare och "Finlands första sci-fi-doktor", som berättade om vad hon kommit fram till inom sin forskning. Det var fascinerande att inse hur mycket kristet arv det finns inom sci-fi, och fantastik över lag, särskilt med tanke på den negativa inställningen till religion bland många av genrens företrädare. Det går väl helt enkelt inte att komma bort från något som är så invävt i vår föreställningsvärld, och varför skulle man ens försöka när nu berättelserna fungerar.

Dagen avslutades med en animemusikkonsert, och även om låtarna inte var bekanta för mig (de lär ha varit det för de mer insatta) så är bra musik alltid bra musik.

På söndagen försov jag mig mer eller mindre med flit till överraskningsprogrammet som hur som helst blev inställt, så inga sorger där. Följande svenska programpunkt, "Nakenhet i sf och annars (med bilder)" blev också inställd, till min och många andras stora besvikelse.

I stället gick jag på en diskussion om "Cultural Appropriation in SF" med Nalo Hopkinson och den andra hedersgästen Richard Morgan. Det handlade om problematiken i att skildra en kultur eller subkultur som inte är ens egen, och var riktigt intressant. Det är saker jag själv funderat på när jag funderat på att skriva, och jag tycker det är svårt redan att försöka skriva om en person av annat kön eller annan ålder (i synnerhet äldre) än en själv. Morgan berättade om hur han en gång vandrat runt i Harlem några timmar, sådär annars bara, och då insåg hur det är att ha en annan hudfärg en de flesta runt omkring en. Ingen hotade honom eller såg snett på honom, men alla tittade. Det är en sådan där subtil sak som kan vara svår att sätta sig in i, hur det känns att ständigt noteras och betraktas på ett visst sätt. (Uppdatering: mer om den diskussionen här. Alltid bra med mer ambitiösa bloggare som gör jobbet åt en.)

Efter diskussionen gick jag ännu på Morgans högläsning. Jag skulle gärna läsa hans bok Black Man, men den fanns vid det laget till försäljning bara i finsk översättning så det fick vara tills vidare. Jag menar, varför läsa en bok i översättning till ett språk man behärskar sämre än originalspråket, även om man kan få den signerad.

Sedan var det igen svenskspråkigt program (utan utlovad tårta, men ändå), den här gången om "Morgondagen i dagens och gårdagens sf". Med andra ord: var framtiden bättre förr? Det kanske den var, men jag tror vi kom fram till att det inte behöver vara en dålig sak att allting går åt helvete, så länge det är fiktion. Men det var väl ungefär det, diskussionen skevade mest hit och dit, om det sedan berodde på att panelen var dåligt förberedd eller på att man hade lite olika uppfattning om vad frågeställningen egentligen var. Det handlade till exempel mer om dystopier i allmänhet än specifikt om sf (man kan förstås ha en bred definition på sf, men faran med breda definitioner är att de blir urvattnade) och frågan om huruvida tekniska framsteg per definition är positiva hann bara komma upp innan den kom av sig. Å andra sidan, det är fint att någon ens gjorde sig besväret att skrapa ihop en svensk panel om ett så snävt ämne.

Det var min sista programpunkt. I min sysslolöshet drogs jag sedan oundvikligen till loppisborden (aj aj!) där jag inhandlade (ännu) en hög böcker som jag inte har plats för. Eller nej, böcker har man alltid plats (och pengar) för.

Innan avslutningsceremonin hann jag ännu med lite cosplay-safari i gott sällskap (det var här jag borde ha haft en kamera). Nästa år kommer Finncon att ordnas skilt från Animecon, och även om jag tycker det är bra så kommer jag nog lite att sakna alla utklädda fjortisar. Färggrant, galet, gulligt.

Det var det. Sedan återvände jag till verkligheten, via Åland, men det är en annan historia.