Även om jag sorterade bort sådant som krävde mer än små förändringar fick jag med mig 36 (!) nya plagg. Det är väl ungefär så mycket jag köper på två år i vanliga fall.
Det fina med klädbyten (och annat som är gratis) är att man inte behöver ta några risker. Eller, annorlunda uttryckt, man kan ta risker man inte skulle ta om det var pengar inblandade. Det man märker att man inte tycker om eller har användning för kan man alltid föra till klädinsamlingen eller ge vidare, och ingen skada är skedd.
Därför har jag nu en hel del kläder jag själv inte hade köpt, för att jag inte går i de butikerna eller inte tänkt på att en sådan jumper kunde passa mig. Det är roligt, och lite spännande.
Återstår att göra de där små justeringarna, på något magiskt sätt klämma in allt i klädskåpet och se vad jag sist och slutligen använder. Sen får jag väl ordna en klädbytarkväll med någon annan för att bli av med överskottet.
Vad det är trevligt när det finns folk med ungefär samma storlek som man kan byta kläder med. Kanske jag borde annonsera: en lagom rund kvinna i sina bästa år söker klädbytarkompisar:-)
SvaraRaderaNå det är ju (ofta) en fördel med systrar.
SvaraRadera