Ordning och reda

Första veckan av ledigheten* går till att inse att man faktiskt är ledig. Andra veckan går till att njuta av denna ledighet och bara drischa. Tredje veckan börjar det så smått klia i fingrarna av rastlöshet, och det är då semesterprojekten dyker upp, vare sig man vill det eller inte. I mitt fall omorganisering av skåp.


Jag är i grund och botten en vän av ordning och reda (det är inte bara en slump att jag utbildat mig till bibliotekarie), men det är inte alltid omständigheterna är på min sida. I det här fallet förvaringsutrymmena i min lilla etta. Om man ser från den ljusa sidan så har den som planerat lägenheten tänkt på att utnyttja höjden, och det är ju bra på små ytor. Det är ändå inte det mest praktiska att ha majoriteten av sina skåp ca två meter upp och utan hyllor. Ni kan säkert föreställa er hur det går: man travar in sina ägodelar bäst det går, antingen löst staplade på varandra eller i diverse kassar. När man sedan ska ha ner någonting ställer man sig på tå (för man orkar inte gå efter pallen), sträcker sig så högt man räcks, tar tag i någonting och drar och...

Nu är jag ju inte dummare än att jag förstår att det finns fiffigare sätt att förvara saker än i staplade plastkassar**, det har bara inte blivit av att göra något åt saken. Förrän nu. Några lådor gjorde susen för stapelbarheten, och som bonus sorterade jag igenom saker jag inte sett sedan flytten och helt glömt bort att jag hade. Därför har jag nu t.ex. två korköppnare av den där avancerade sorten, med "armar", och två tygmåttband. Slutsats: ordning och reda sparar även reda pengar.

De två stora lådorna är tyger respektive halvfärdiga syprojekt (mest kläder som ska lappas eller sys om), och båda är proppfulla. Där har jag något att bita i.  Men den sista lediga veckan ska jag inte ägna åt att sy, i stället blir det Finncon i Åbo och sedan visit i Mariehamn.

*) Strängt taget har jag inte semester, eftersom jag för tillfället inte har något jobb att ha semester ifrån, och är inte heller officiellt arbetslös eftersom jag inte är anmäld som arbetssökande. Jag befinner mig i något slags limbo utanför all arbetsmarknadsstatistik, och den (mycket) lilla anarkisten i mig fnittrar förtjust åt detta faktum.
**) För att inte tala om att flytta med kassar. Rekommenderas inte.