Det bästa i livet är gratis

Trots att temperaturen redan flera veckor flirtat med nollstrecket, var det först i morse jag började fundera varför jag fortfarande går och svettas i min gamla noppiga ulster. Visserligen har jag alltid hållit på talesättet att hösten ska frysas in och våren svettas in, men det finns gränser. Innan det var dags att hasta iväg till tåget slank jag alltså ner i källaren och grävde fram min djupblå jacka, som är bra mycket roligare. (Sedan visade det sig, förstås, att det var -13 just den här morgonen, men jag överlevde.)

Lycka II

Eftersom jag ändå är inne på ämnet tänkte jag passa på att återanvända ett inlägg som jag skrev för ett drygt år sedan på en annan (numera stängd) blogg. Dels för att jag är nöjd med texten, dels för att jag är för lat för att skriva nytt hela tiden. (Är det inte för resten ett akademiskt fenomen det här med att citera sig själv? Åtminstone brukade vissa av mina föreläsare göra det nu som då, jag tyckte det var rätt lustigt. Har t.o.m. hört om individer som i sin gradu hänvisar till sin kand, det lyckades inte jag med men det hade varit ganska coolt.) Så här lät jag alltså då:

Vändagen till ära har den fantastiska Nationalencyklopedin lagt ut en artikel om lyckoforskning. Jag tycker det är ett intressant fenomen och så symptomatiskt för vårt samhälle att man kommer på tanken att bedriva vetenskaplig forskning om lycka. Någonting som för mig är en rent filosofisk fråga.

Lycka

Visste ni att finländarna är världens näst lyckligaste folk, efter danskarna? Det skulle man inte tro, men om det nu stämmer så visar det ju att man inte ska dra slutsatser om människors lyckliga utifrån ifall de skrattar eller buttrar. Orsaken lär vara vårt relativt jämlika samhälle och kontakt med naturen, vilket ju i och för sig låter rimligt.

Jag har tänkt mycket på det här med lycka, eftersom det är ett (av många) begrepp som man ofta slänger omkring sig utan att riktigt veta vad man menar med det. När man tänker närmare efter är det svårt att säga ens vad lycka är, om det är något man bör sträva efter och i så fall hur. För tillfället lutar jag åt att man inte ska eftersträva lyckan i sig, för det lönar sig sällan och är dessutom själviskt. Däremot tror jag att om man försöker vara en god människa och hitta sin rätta plats i världen, så får man med tiden sinnesfrid och lycka på köpet.

Kanske ingen stor filosofisk insikt, men nu har jag i alla fall tänkt. Även detta inlägg inspirerades för övrigt av Svängrum, som har en serie om lycka.

Bröd

Länge har jag undrat vad jag gör för fel när jag inte får så där underbart mjuka och välsmakande bröd som jag egentligen skulle vilja baka, men nu är det mysteriet åtminstone delvis löst. Enligt min nya brödbibel (som kort och gott heter "Bröd") ska man knåda sin deg 30-40 minuter om man gör det för hand. Just så. "Se det som ett träningspass". Jonej.

Men jag testade, och det funkade. Både vad gäller brödkvaliteten och träningen. Nu har jag dubbelt så mycket och dubbelt så gott bröd som vad det brukar bli, nu behöver receptet bara justeras lite så blir det perfekt. Om det sedan beror på att boken är rikssvensk eller på något annat, men lite väl sött blev det dock.

Det var nu man skulle ha den där frysen, eller väldigt hungriga vänner.

Snö

I går hade vi snöyra i vår lilla stad och folk halkade runt på trottoarerna och slirade ikring på vägarna så att man kunde tro att det var början av december och inte slutet av mars. Men om jag tänker efter kan jag egentligen inte påstå att jag skulle vara trött på snön (isen är sen en annan femma), däremot rätt trött på alla som klagar på vintervädret.

Lyckoskryt

Ellen Albertsdóttir skriver på Kunskapsbloggen om en artikel som hävdar att vi blir olyckliga av att se andras lycka, och framför allt av att läsa om den på fb. Det är väl i och för sig inget nytt fenomen, paralleller kan dras till diskussionen om det taktlösa i att skicka barnfoton till sina barnlösa väninnor (för man vet ju inte om de är olyckligt barnlösa och det är definitivt taktlöst att fråga) eller varför inte hånglande och gullande par på allmänna platser, som somliga älskar att störa sig på.

Matlagningskonst

Tänk vad det skulle vara fint att kunna kocka riktigt god mat. Jag kan åstadkomma mat som är helt ätbar och smakar okej (för det mesta), men jag skulle egentligen inte riktigt vilja nöja mig med det. Det är ingen konst.

Som fattig studerande var min standardrätt "allmän röra", det vill säga diverse billiga grönsaker, slumpmässiga kryddor och i bästa fall några bitar sista-dagen-kött. En annan favorit var "potatis med potatis" (inte riktigt lika fattigt som det låter, jag hade smör också). Den kosten var okej, det gick ner och man blev mätt. Men nog var jag glad den dag jag ansåg mig ha råd med lite mer variation.

Ödmjukhet

Nu är jag arg. Riktigt arg. Inte lika arg som tidigare idag, men ändå. Orsaken till denna upprördhet är det sätt på vilket man som liten människa kan bli bemött av andra människor med viss position, vilka man är beroende av. I detta fall en läkare.

Skeptiska söndagsfunderingar

Råkade i förmiddags ratta in mig på Radio Vegas livsåskådningsprogram Svängrum, som den här veckan handlade om ateism och skepticism, och blev så intresserad att jag gick in på Yle-arenan för att lyssna på programmet från början.

Det här är saker som jag funderat på en hel del de senaste åren och jag är fortfarande inte på det klara med vad jag egentligen tycker om tänker om många av dessa frågor, men en sak som stör mig allt mer är att skeptikerna kallar sig just skeptiker. Jag har inget emot skeptikerrörelsen i sig, alla får tro vad de tror och de gör en hel del viktigt upplysningsarbete, men jag tycker att beteckningen är vilseledande. De så kallade skeptikerna är ju "bara" skeptiska mot allt utom vetenskap. Så vad ska man då kalla en person som är skeptisk mot precis allting, inklusive vetenskapens premisser?

Det finns förstås det fina ordet "agnostiker", men många uppfattar det som någon som "ännu inte bestämt sig" eller någon sorts flummig sökare som tror på "nåt" men inte vet vad detta "nåt" är. Nåja, det är klart att man alltid kan hitta på nya ord och definitioner, men vad jag egentligen var ute efter är att jag tror att alla skeptiker inte är så skeptiska som de verkar och som de kanske själva tror.

Sånt kan man fundera på en söndag som denna.

(O)trevlig kvinnodag

Hörni bröder och systrar, och variationer därav, jag har sagt det förut och tänker säga det igen (med risk för att framstå som en gnällig glädjedödare): kvinnodagen finns inte för att man ska ge kvinnor blommor och kaffe på sängen, och att önska någon en "trevlig kvinnodag" är enligt mig rätt absurt med tanke på att kvinnodagen kommit till av en i allra högsta grad otrevlig anledning.

Strålande

Vårsolen, som jag gladdes så mycket åt, är inte så beskedlig som den verkar ska ni veta. Visst har man hört att strålningen är farlig på våren, men inte förstod jag att 1: man kan bränna sig på ett par timmar en morgon i mars eller att 2: solsveda kan övergå i eksem. Men nu är vi alla lite klokare och jag har ett rödflammigt och fjällande ansikte. Jättekul. Använd solkräm, gott folk.

Årets första...

...korvgrillning. Som alltid när man grillar ute på öppen eld vände vinden hela tiden så att röken alltid blåste på oss, och som alltid när man äter ute i friska luften åt jag alldeles för mycket. Men gott var det.

Kontorsmormor?

Klassfarfar har man ju hört om, men det här var något nytt: Esboföretag anställer rogivande mormor

Jag blir så glad när jag hör om originella idéer som gör världen trevligare. Tänk vad fint det skulle vara att ha en mysig liten tant (eller farbror) på kontoret, någon som bara är och drar ner på stressnivån. Att hen även kokar kaffe och städar lite är bara ett plus. Världen kryllar ju av pigga pensionärer som har lite tråkigt på dagarna. Sedan tror jag ju inte att precis vem som helst passar vart som helst, men det är ju ingen orsak att förkasta hela idén.

Vårtrötthet och dess botemedel

På senare tid har jag lagt mig till med en märklig dygnsrytm. Sådant händer ju, men det konstiga är att den inte är märklig på det vanliga sättet, utan jag har på något sätt vridit dygnet några timmar bakåt, så att jag inte kan hålla mig vaken längre än till åtta på kvällen och vaknar framåt morgonnatten. Vårtrötthet?