Staden under berget

Blev nyfiken på den här efter en positiv recension (minns inte längre var) och det ovanliga, snygga omslaget. Hallahem - staden under berget av Susanne Trydal är en mellanåldersbok i den fantastiska genren, och första delen i en trilogi. Den har inte varit någon utlåningssuccé, antagligen på grund av att den inte utstrålar lika mycket action som andra böcker i genren, men utseendet passar desto bättre ihop med innehållet. För det är inte action från första sidan, utan berättelsen litar på att själva ämnet ska vara intressant nog för att fånga läsarens intresse.

Ja, nu är hösten här

Den här bilden på sista jordgubbsskörden får symbolisera slutet på sommaren. I övrigt lyckades mina balkongodlingar lite sådär, förutom rosenbönorna som blev riktigt präktiga och så jordgubbarna då, som tappert kämpade på i sin lilla låda fastän jag ibland glömde vattna. Snart är det slut på balkonggrönskan, alla våra fönster ska bytas ut antagligen nästa vecka och då blir det att tömma och riva ner allt. Men vi vet inte ännu exakt när, så tills vidare får rosenbönorna vara kvar och med lite tur kommer luktärterna att hinna slå ut och blomma en dag eller två.

Ja, varför har vi så tysta söndagar i Ekenäs?

Debatten om öppettiderna på Kungsgatan har tagit fart igen, för jag vet inte hur mångte gången. Det började med att Marcus Rosenlund skrev ett blogginlägg som fick stor spridning och Västra Nyland följde upp med en artikel. Tongångarna är ungefär lika som tidigare år: små butiker och caféer har för snäva öppettider, det mesta är stängt för den som kommer från jobbet fem och mellan lördag kl.14 och måndag förmiddag är det rätt dött i centrum. Turister möts av stängda dörrar. Å andra sidan har företagarna också familjer att gå hem till och det är dyrt att anställa extra arbetskraft, vem vill jobba veckan runt och dessutom gå på minus?

Uppdrag Silverstjärnan

Det var länge sedan jag skrev om någon bok, men här kommer nu en som jag blev positivt överraskad av. "Uppdrag Silverstjärnan" är första boken av (hittills?) tre i den sällsynta genren science fiction för barn. Den utspelar sig på rymdskeppet Voya, som i 8000 år varit på resa från jorden till planeten Roxera, och den är ännu bara halvvägs. Ombord finns både människor som föds, lever och dör på Voya för att deras efterkommande en vacker dag ska få komma till den nya världen, och nedfrusna vetenskapsmän med flera från jorden.

Utsikterna för projektet är lindrigt sagt ovissa, och blir inte klarare av att ett uppror förstört stora delar av skeppets databas så att resenärerna varken har kunskap om varifrån de kommer eller vart de är på väg. Människorna lever sina liv, men vet inte riktigt varför. 

Kläder

Eftersom jag är en sifferknarkare på amatörnivå så har jag tagit mig vanan att en gång om året göra en garderobsinventering, dels för att hitta och rensa ut sådant som inte är något att ha men också för att kolla om jag har en vettig mängd kläder. Det har jag alltså inte. Helt utan att räkna efter så märks det på att det finns kläder i bottnen på lådorna som jag inte använt på flera år, för att jag helt enkelt aldrig kommer så långt ner.

Leva lättare

Länge har jag tänkt att det skulle vara skönt att leva lite enklare, lättare, mer minimalistiskt, och kanske det här året blir året då jag rensar ordentligt. Både i fysiska ägodelar och i vad jag lägger min tid och min energi på. Inte för att jag lever särskilt överdådigt eller överbelamrat nu heller, men ändå tror jag att det skulle vara bra med lite mera luft och utrymme

De perfekta stunderna

Var och simmade för första gången den här sommaren, det var kallt. Men det var skönt att komma upp igen. Jag var ensam på stranden, en fin sandstrand helt för mig själv i en timme. Mest var jag där av medicinska skäl: min hud mår bra av lite kontrollerat solbadande emellanåt. Trettio minuter på mage och tjugo på rygg tänkte jag skulle vara lagom. Och längre än så orkar jag inte ligga heller, det blir snabbt både tråkigt och obekvämt. Men en liten stund där någonstans var det precis lagom varmt, lagom soligt och riktigt behagligt.

Semesterfiilis

Igår och idag var perfekta semesterdagar, för vi var lediga båda två. Igår gjorde vi inte mycket mer än att vara ut och gå på jordytan, men det var bra så. Idag gjorde vi en halvdagsutflykt till Snappertuna: kyrkan, Café Classic Garage och Raseborgs slottsruiner. Det var glädjande mycket turister där, inte så att det var trångt eller så men en jämn ström. Jag vet att det inte är den snyggaste borgen i landet, men nog så mäktig där den står på sin klippa. Lagom varmt, jättesoligt och perfekt sällskap. Det är min sista semestervecka.

Återhämtningen fortsätter

Två tredjedelar av semestern har gått och jag är fortfarande trött, men jag tar tröttheten som ett bevis på att jag faktiskt vilar. När jag bara rusar på känner jag inte av att jag är trött förrän symptomen visar sig:

Återhämtning

Har inte bloggat något de senaste fem veckorna (!) på grund av jättetrött. Jättemycket som hänt och som skulle ordnas med och så. Därför blev det inte mycket av min läsutmaning, även om jag läste en hel del de första veckorna. I stället kände jag att det jag behövde var promenader, många och långa promenader.

Den här våren har jag, igen, insett hur otroligt vacker stad Ekenäs är. Tänk att man kan få bo så. I år verkar allt dessutom blomma på samma gång och mycket mer än vanligt. Och har här alltid funnits så många hästkastanjer? Antagligen. Men det är en ovanligt vacker vår/försommar och nu har jag bara två och en halv vecka kvar till semestern.

100 böcker på 100 dagar

För att få lite fart på min läsning och komma ikapp med nya (och gamla) böcker för arbetets del har jag gett mig själv en utmaning: att läsa 100 böcker på 100 dagar fram till sommarsemestern. Semestern börjar på midsommarafton vilket betyder att utmaningen började 16.3 och hittills har jag läst dessa:

Mimirin lähde av V. M. Toivonen, andra delen i trilogin Matka Asgårdiin. Lite konstigt att läsa vikingafantasy på finska, men oj vad den är spännande! Pånyttfödda gudar, Ragnarök och en helt hispig Ratatosk. Dessutom en ovanligt påkostad utgåva för att vara finsk barnbok (vilket säger mer om nivån över lag än om den här boken, är jag rädd), med vinjetter och färgkartor, som skulle förtjäna större uppmärksamhet än vad den fått. Mellanåldersbok.

En sån dag

Dagens program:

04:44 Konstaterar att det är för sent att försöka få någon sömn.
05:08 Lika bra att stiga upp.
05:50 Tar snöskyffeln och börjar gräva fram bilen.
06:01 Startar mot Karis.
06:35 Tåg mot Tammerfors.
09:00 Möte nr. 1
12:00 Möte nr. 2 / lunch
13:00 Möte nr. 3
18:11 Tåg hemåt.
21.05 Håller tummarna för att bilen startar och att jag inte somnar vid ratten.

Ja, och inget av de här mötena är jag särskilt väl förberedd för. Det är en sådan dag idag. Sa jag att jag inte sovit?

Nytt år

Har inlett året med en lätt förkylning och en ordentlig utmattning och inte gjort särskilt mycket. Annat än vilat när jag inte varit på jobb. Men jag har nya utmaningar att ta itu med under våren, så jag hoppas att orken kommer tillbaka, åtminstone lite. Om inte annat så borde det bli lättare nu när det blir lite ljusare för varje dag.

Nyårslöften håller jag inte på med längre, men målsättningar kan man ju ha ändå. En sak jag skulle vilja är att läsa mera, en bok i veckan eller så. Och helst alla sorter: romaner och fakta, poesi och grafiska romaner, till nytta och till nöje. Måste bara ta mig tiden.

Och så ska jag dansa mer, men det blir inte så svårt för jag har dansat ovanligt lite det senaste halvåret. Det har varit en händelserik höst, inte underligt att jag är trött. Mest bra händelser, men i alla fall. Nu ser jag fram emot ett ganska händelselöst år.

Kanske jag också bloggar mer, men jag lovar som sagt ingenting.

Vår första julgran.