Ja, nu är hösten här

Den här bilden på sista jordgubbsskörden får symbolisera slutet på sommaren. I övrigt lyckades mina balkongodlingar lite sådär, förutom rosenbönorna som blev riktigt präktiga och så jordgubbarna då, som tappert kämpade på i sin lilla låda fastän jag ibland glömde vattna. Snart är det slut på balkonggrönskan, alla våra fönster ska bytas ut antagligen nästa vecka och då blir det att tömma och riva ner allt. Men vi vet inte ännu exakt när, så tills vidare får rosenbönorna vara kvar och med lite tur kommer luktärterna att hinna slå ut och blomma en dag eller två.

Läste en artikel om tillbaka-från-semestern-ångest i förra veckans Kyrkpressen, där psykoterapeut Maria Ljunggren-Lillqvist intervjuas av Sofia Torvalds, och kände igen mig så jag skrattade högt. Särskilt det här:

Vi förväntar oss att bli utvilade under vår semester och återvända till jobbet a) glada b) energiska c) bruna och vackra och sprängfyllda med underhållande berättelser om det vi gjort. I diskussioner med vänner märker jag att oron och ångesten mest verkar kretsa kring temat: Tänk om jag inte är utvilad när jag ska börja jobba igen? (Här sammansmälter oron över semesterstress och tillbaka-till-jobbet-stress till en enda stor, hemsk stress.)

Jamen precis så är det! Eller snarare var, när jag var på semester och bara var trött hela tiden, och sen kom tillbaka och inte kände mig utvilad alls. Än mindre inspirerad. Började fundera på om man nån gång borde testa på något annat jobb också.

Men nu! Efter en månad på jobb har jag kommit igång ordentligt. Fått upp farten, hittat inspirationen och arbetsglädjen. Jag har en massa idéer om hur jag vill göra saker på nya och bättre sätt, jag har energi. Visst är jag trött när jag kommer hem, men samtidigt nöjd med vad jag har gjort under dagen. Och jag ser fram emot följande arbetsdag. Så har det inte alltid varit.

Nu gäller det bara att inte förivra sig, inte köra för hårt, komma ihåg återhämtningen också. Varje kväll och varje veckoslut. Få in bra nedvarvningsrutiner, tillräckligt med sömn och lagom mycket motion. För det är när det är roligt att jobba som man jobbar för mycket, åtminstone jag.  Jag känner mig själv bättre nu än för några år sedan, och förhoppningsvis har jag också lärt mig att ta hand om mig själv tillräckligt.