Staden under berget

Blev nyfiken på den här efter en positiv recension (minns inte längre var) och det ovanliga, snygga omslaget. Hallahem - staden under berget av Susanne Trydal är en mellanåldersbok i den fantastiska genren, och första delen i en trilogi. Den har inte varit någon utlåningssuccé, antagligen på grund av att den inte utstrålar lika mycket action som andra böcker i genren, men utseendet passar desto bättre ihop med innehållet. För det är inte action från första sidan, utan berättelsen litar på att själva ämnet ska vara intressant nog för att fånga läsarens intresse.

Ämnet är bortbytingar. Bortbytingar och troll. Minns inte när jag senast skulle ha läst en barnbok på det temat, men kopplade genast till Kristina Hårds Kleptomania, som också handlar om troll men riktar sig till en vuxnare läsekrets.

Men bortbytingar alltså. Tilda bor i en vanlig familj i en vanlig småstad och ska börja högstadiet, vilket känns både spännande och lite skrämmande. Hon känner sig annorlunda än andra barn, trivs i skogen bättre än de flesta och kan både springa onaturligt fort och kommunicera med djur, fast hon inte vet riktigt hur det går till. Och så har vi Torun, som bor i staden Hallahem under berget och längtar ut i solen, dit hon nästan aldrig får gå för att det är för farligt. Varför det är farligt är det ingen som förklarat riktigt. Eller varför Torun är svagare än de andra barnen och måste vara extra försiktig.

Orsaken till att vitterfolket, som de underjordiska kallar sig, inte går ut så mycket är förstås att de måste hålla sig gömda för människorna. För länge sedan levde de olika folken i sämja med varandra, men sedan vände sig människorna mot både vitterfolket och andra väsen i skogarna, jagade dem och tvingade dem att fly ner i underjorden. Där har de bott sedan dess, och håller bara kontakt med ett fåtal människor som de litar på. Och nu har de fått reda på att något nytt hotar Hallahem, något de inte förstår sig på och som de inte kan värja sig mot på egen hand.

Jag tror att många i den tilltänkta målgruppen kan känna igen sig i både Tildas och Toruns känsla av annorlundaskap, att inte passa in, att inte hålla måttet. Sedan får de en förklaring, ett syfte och ett uppdrag som bara de kan lösa för att rädda Hallahem. Men någon lättläst bok är det inte, och som sagt är tempot ganska lågt åtminstone i första halvan. Passar antagligen bäst för en van läsare som har högre krav på tankeväckande innehåll än på action. Kanske för de där som börjar läsa ungdomsböcker i 10-årsåldern för att mellanåldersböckerna är för lätta, har för lite tuggmotstånd (eller för att de tagit slut).