Ikapp

Pust, efter ett par hektiska veckor känns det äntligen som att jag börjar komma ikapp igen, både på jobbet och hemma. Det finns inte längre något akut problem som hela tiden hänger över mitt huvud och borde åtgärdas genast, helst igår. Det är ett tillstånd jag börjat lära mig uppskatta.

En oförbätterlig föreningsmänniskas bekännelser

I skrivandes stund sitter jag på tåget till Tammerfors, där jag ska delta i Finlands svenska biblioteksförenings styrelsemöte. Det är lite oklart för mig hur det blev så, för jag hade mer eller mindre bestämt mig för att ta några års paus från föreningsvärlden och samla krafter, men jag är väl bara obotligt föreningsbiten.

Relativt rika barn

Häromveckan läste jag* ut Mathias Rosenlunds roman "Kopparbergsvägen 20" och fick mycket att tänka på. Det är en nedslående roman, samtidigt som man lär sig att uppskatta det som man själv faktiskt har och har haft som barn, fastän man inte alltid är nöjd. Allt är relativt. Det mest beklämmande i boken är hans ångest inför att hans barn får en lika fattig barndom som han själv haft, och kanske aldrig kommer att komma upp därifrån. Att det går i arv.

Bara femmor kan räkna dem alla

Idag har jag fått insikter i hur man gestaltar stora tal för små barn. Biblioteket hade invigningsfest hela dagen idag, och i samband med det hade jag bjudit in skolklasser till en specialrundtur bakom kulisserna, dit man annars inte får gå (det var tur att jag kom på att påpeka just den detaljen, för det blev genast intressantare).

Gnäll

Fick dåliga nyheter på jobbet idag (berättar kanske mera sen när det är officiellt) och tappade helt sugen. Stannar hemma från jumppan för min fot är sjuk, av okänd anledning. Inte den som brukar vara sjuk, utan den andra. Kort sagt tror jag det är läge för kladdkaka och eskapism.

Grönt och sånt

Den här yuccapalmen som jag adopterade i höstas har tagit sig över förväntan bra, nu har den redan ett tredje skott på gång och fick gödning en månad i förväg för att orka med dem alla:

Så här mycket har det första skottet vuxit sedan i höstas.

Fördelar med små bröst

Till att börja med ska jag be om ursäkt om någon tycker jag är pinsam... eller nä förresten, det gör jag inte alls. Det här är nu vad jag vill prata om idag och världen får lov att leva med det.

Vinterväder, vinterkläder

Jag kom iväg senare än jag tänkt i morse, det var så länge sedan det senast var vinter att jag glömt att man måste reservera minst fem minuter extra för påpaltning. Eftersom båda mina byxor är i tvätten och min tjockaste yllekjol är sönder (den har en slits som obevekligen växer, möjligen spännande för andra men onödigt spännande för mig) behövdes det rätt mycket extra ylle:

Tant-jumpa

Jag är inget vidare på att hålla igång en träningsrutin, vare sig jag gör övningar hemma eller i någon grupp. Det blir lätt så att jag missar någon gång för att jag är för trött, sedan missar jag nästa för att jag verkligen inte kan komma och missar jag ännu en så täcks jag inte dyka upp mera. Nåja, jag är väl inte den enda.

Nu gör jag ett nytt försök, den här gången med traditionell tant-jumpa med påföljande djupstretchning och avslappning. Första gången kändes bra: lagom utmanande, lagom svettigt, lagom trött efteråt. Jag klarade (nästan) alla rörelser, eller åtminstone största delen. Och det fina är ju att man vet att man blir bättre sen.

Min huvudvärk blev dock inte botad, men antagligen försvinner den snabbare än vad den annars hade gjort. Den brukar sitta i ett par dagar minst när den väl kommer. Och jag vet att jag skulle slippa det här om jag bara gjorde mina övningar och höll axlarna mjuka, men...

Den svåra konsten att må bra

Det senaste året har jag fått lära mig mycket om vikten av att ta hand om sig själv. Förra vintern var jag i riskzonen för att bli sjukskriven på grund av utmattningsdepression, men jag sökte och fick hjälp i tid. Nu går jag på rehabilitering samtidigt som jag försöker hitta en livsstil som är hälsosam och hållbar i längden. Det är allt annat än lätt. Men det behöver inte heller gå i en handvändning, de här problemen har vuxit till sig under flera år och kommer att ta flera år att komma över.

Egentligen vet vi ju vad som behövs för att må bra: balanserad kost, motion, god sömn, tillräcklig återhämtning och sunda människorelationer. Men hur förverkligar man det?

Lykta

Fint va? Fick en lykta av pappa till julen, nu hänger den på balkongen och lyser upp det bedrövligt snölösa vintermörkret. Hade tänkt ta en bättre bild men har tydligen förlagt kameran. Idag skulle jag kunna ha program och träffa folk och så, men jag har haft så mycket program och folk den här julen att jag kom fram till att jag har större behov av tre dagars fullkomlig ensamhet just nu. Bara jag, några ljus och en hög med böcker.

Ekorrhjul

Ni vet känslan, när man planerat noga vad man ska göra varje arbetsdag för att hinna med allt, och sen dimper det ner lika mycket till som måste åtgärdas bums på direkten? Och känslan, när man kommer på sig själv med att ha sagt "inga problem, det fixar jag" lite för många gånger? Eller, men det är kanske lite för specifikt, när det kommer in returnerade böcker i samma takt som man plockar upp dem på hyllorna, som är ovanligt röriga och fem minuter efter att man snyggat till dem kommer det någon och råddar igen.