Har nog aldrig lagt så mycket tid på att förbereda mig för ett politiskt val som inför årets riksdagsval. Jag följer med debatter och utfrågningar, läser analyser, skummar valprogram, diskuterar politik hemma... Om det sedan beror på att man blir mer intresserad av framtidsfrågor när man får barn, eller att just det här valet känns extra avgörande, eller att det är ovanligt svårt att hitta rätt parti, jag vet inte riktigt.
För jag är en sådan där flytande väljare som alltid röstar men än på det ena, än på det andra, och någon gång till och med på det tredje partiet. Beroende på om det är riksdags- eller kommunalval är det olika saker som vägs in, och EU-valet är nu sedan en fråga helt för sig.
De viktigaste frågorna för mig den här gången är välfärden, klimatet och bildningen. Och jag är helt klart inte den enda som tänker så, för så gott som alla partier har dessa bitar med på ett eller annat sätt. Men sedan när man börjar skrapa lite på ytan och leta efter konkreta åtgärdsförslag så blir man allt som oftast besviken. Att bara gå ut med att man kommer att driva en "ambitiös klimatpolitik" eller att "bildning är viktigt" är bara tomt prat om man inte är beredd att satsa och göra uppoffringar för att nå de målen.
Kontentan av mina observationer är att inget parti riktigt driver alla de frågor jag tycker är viktiga, utom möjligen ett som inte har någon vidare chans i mitt valdistrikt. Överväger allvarligt att taktikrösta den här gången, fast jag egentligen är emot det. Problemet blir inte mindre av att jag kommer att vara bortrest på valdagen, så jag måste förhandsrösta och med andra ord bestämma mig inom en vecka. Nog är det svårt, jag förstår att var tredje låter bli att rösta helt och hållet.
Men jag tror ändå så pass mycket på demokrati och politik att jag anser det bättre att rösta på det alternativ som verkar minst dåligt, än att inte rösta alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar