Nu har jag gjort slag i saken och börjat läsa Terry Pratchetts romaner om Skivvärlden i ordningsföljd (dock inte i ett sträck, man kan få överdos). Dels är det på tiden, dels börjar det vara sista chansen innan de gallras ut ur bibliotekens samlingar*. Det första som slog mig när jag letade upp en lista på böckerna är hur få av dem jag sist och slutligen läst, även om jag läst några av dem ett flertal gånger. Mest har jag läst mittenböckerna, de från 90-talet, plus några äldre och några nyare.
Jag vill minnas att det började med att jag köpte Mort från Barnens bokklubb någon gång i högstadiet eller slutet av lågstadiet, och sedan var jag fast. Pratchett är den enskilda författare som jag äger flest böcker av, och det beror inte bara på att jag tycker om dem utan dessutom på att de är säljs i pocket lite överallt, åtminstone gjorde de det ännu för tio år sedan. Jag har samlat på mig en hel del och inte velat göra mig av med dem.
Nu har jag läst ut den första boken, Magins färg, och den var bra. Inte så bra att jag skulle fastnat i serien om jag råkat läsa den först, men tillräckligt bra för att jag skulle njuta av att läsa den nu.
*)Tyvärr, måste man väl säga, men det är både för smal och för populär litteratur för att sparas i magasinen. Få mänskor frågar efter böckerna och de börjar se mer än lovligt förfallna ut. Hoppas dock på nyutgivning i något skede, med omslag som inte skrämmer bort de flesta som kunde ha glädje av böckerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar