Klänningsjakt med förhinder

Igår traskade jag nästan tjugo kilometer i jakt på brudklänning i Hufvudstaden, tillsammans med min syster/tärna. Framgången var begränsad eftersom de flesta ställen inte lät oss prova utan tidsbeställning (hur skulle vi veta det, ingen av oss har gift sig förut. Nästa gång far jag till Salo, där är det inte så noga). På ett ställe hade de tid med oss och jag provade ett par riktigt fina klänningar, som dock var lite över budget. Förundrades över att de flesta brudklänningar är ärmlösa, har aldrig tyckt att det är särskilt snyggt. Och så ska det tydligen vara spets i år, massor med spets. Inte för att jag har något emot spets, men jag undrar varför de inte kan ha lite mer variation i modeller och material. Ord som "enkel" och "minimalistisk" har ramlat ur brudklänningsmakarnas vokabulär.

Budgetklänning och enkelt smink

Eftersom vi hade tid över testade vi också budgetalternativet vit studentklänning. På Stockmann hittade vi faktiskt en som gick över knäna och inte såg för flickig ut, men köpte ingen ännu. På sminkfronten gick det aningen bättre: hittade ett snyggt läppstift som vi fick jaga lite efter eftersom det utgår ur sortimentet och en ögonbrynspenna i en ljust rödbrun nyans som passar mina färger, men som var tillfälligt slut. En rolig grej dock med butikskedjan Kicks: om man ringer till deras kundtjänst vissa dagar och tider pratar de finska, annars svenska. Att det kan vara den vägen också.

Det här med smink är något som går i vågor för mig, nu har jag haft en lång period helt utan, dels på grund av hudproblem och dels för att jag helt enkelt inte ids. Men nu när jag pratat en del smink inför bröllopet har det blivit lite intressant igen och jag har åter plockat fram puderburken och maskaran. Inte varje dag, men när jag känner för det. Färger är något som alltid intresserat mig, i första hand på papper men också (åtminstone ibland) på kläder och varför då inte också i ansiktet? Så länge det är roligt och inte går ut över hälsan.