Denna arbetsdag blev lite onödigt spännande. Innan bibban där jag jobbar renoverades hade vi en gammal hiss som ibland inte fungerade som den skulle. Numera har vi en ny hiss som allt som oftast inte fungerar som den ska. Det här är ett ganska stort problem eftersom utlåningen är på andra våningen, entré och arbetsrum på första våningen och bokmagasin i källaren. Det är alltså både kunder och personal som är beroende av den där hissen.
I dag skulle jag bokprata för en klass där jag var ganska säker på att det fanns en elev i rullstol. Inte en sådan som man kan bära upp för trapporna, utan en elektrisk. Och det var just före bokpratet som jag märkte att hissen var sönder, igen. Alltså fick jag börja springa runt på första våningen och fundera på reservplaner. När klassen sedan kom, utan rullstol, var jag så stressad av det här att jag pratade alldeles för snabbt och med halva ord eftersom jag glömde hur de skulle sluta (händer tyvärr ofta när jag pratar finska). Dessutom hade den här klassen varit ovanligt flitiga bokpratsbesökare och kom på mig med att presentera samma böcker som jag haft med tidigare. Jag hade inte tänkt att det skulle vara något problem eftersom det var över ett år sen och alla knappast hade läst dem, men helt klart behöver jag utvidga min repertoar.
Nåväl, det gick trots allt någorlunda bra och så här efteråt är jag nöjd med att jag inte tappade fattningen när allt såg ut att gå på tok och barnen till på köpet började kritisera mitt bokval. Jag har blivit bättre på att inte få panik och inte kritisera mig själv så hårt för allt som blir tokigt. Fortsätter öva på det, för det är viktigt.
Och så hoppas jag verkligen att hissen är igång i morgon, för då kommer boktransporten från de andra biblioteken, med kanske tjugo stora lådor böcker som ska upp till andra våningen. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar