Det här året började med en utmaning som kändes hundra gånger större än den egentligen var: jag skulle tillsammans med kören Stora Fröjden sjunga Mozarts Requiem i kyrkan. Kammarkörerna skulle sjunga det mesta och vi hade en förenklad stämma med några enkla fraser här och var. Problemet var bara att jag inte övat tillräckligt.
Eftersom hösten var som den var så missade jag flera övningar, och inte blev det heller av att öva texten på egen hand eller leta rätt på en inspelning att lyssna på. Jag lade allt mitt hopp till sista övningen innan genrepet. MEN DÅ gjorde min telefon ett fult trick och bytte på något vis tidszon så att vissa kalenderbokningar visades två timmar framåt, med den påföljd att jag dök upp på övningen precis när den slutade.
Tror ni jag kände mig dum? Ledsen? Förtvivlad? Besviken på världen i största allmänhet och min telefon i synnerhet? Ja. Det var ingen rolig dag.
Följande dag lyssnade jag igenom de aktuella satserna på Naxos*, gick på genrep och blev tillsagd att sjunga fel om det blev så, bara jag sjöng hårt. Jaha, tänkte jag, det ska jag väl klara av. Och själva konserten gick förstås jättebra. Jag sjöng bara lite fel, kammarkörerna sjöng som änglar och alla hade bra fiilis och gick glada hem.
Följande utmaning, den som är stor på riktigt, började vi förbereda oss på på allvar senaste veckoslut. Men det tror jag att jag berättar mera om en annan gång.
*) Naxos Music Library, musiktjänst som är tillgänglig via biblioteket, där finns främst klassisk musik som man kan strömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar