Ja jag skulle berätta vad vi var på för äventyr förra veckoslutet: vi var på en förberedande äktenskapskurs i Pedersöre. Julklapp av mina föräldrar. Och den var bra.
Innan vi åkte var jag lite skeptisk till konceptet, eller kanske mest till att kursen ordnades av en församling i norra Österbotten och man har ju sina fördomar. Som kom på skam*. Fastän det var en kristen kurs så gjordes det klart i början att man inte skulle behöva vara kristen för att gå den, och den balansgången tyckte jag att de klarade bra. Det centrala innehållet var hur som helst väldigt allmängiltigt.
Det mest givande med kursen var att få höra olika gifta par** berätta väldigt öppet om utmaningarna i sina äktenskap och vilka problem de fått jobba på och vad de brukade gräla om. För det är ju inte sådant man i normala fall diskuterar med sina bekanta (utom möjligen väldigt nära vänner, men jag har inga såna som är gifta.) Mellan varven fick vi göra övningar, som gick ut på att lära känna oss själva och varandra och fundera ut strategier för att förebygga problem. Vissa saker hade vi redan pratat igenom grundligt i samband med att vi flyttade ihop, men annat hade vi antingen inte tänkt på eller inte kommit oss för att tala om ordentligt. Så det var bra att få det gjort.
Och sedan förstås alla funderingar kring varför man gifter sig och vad det egentligen innebär. Det går ju lika bra att låta bli. Men den diskussionen tar jag en annan gång.
Jag vet för resten inte hur många gånger vi fick frågan hur i all världen vi kom ända från Ekenäs till Pedersöre, det är ju jättelångt. Det är jättelångt och det var tungt att köra fastän vi hade tur med vädret, men det var det värt och vi börjar vänja oss vid Pampasresor.
*)Utom en: vi var det äldsta paret och då är ingen av oss precis lastgammal. De flesta par var runt tjugo, men när jag tänkte närmare på saken så var det säkert de som bäst behövde en dylik kurs.
**)Som var i vår ålder och varit gifta i åtta-nio år och hade två-tre barn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar