Folkdansjubileum

På väg hemåt efter Otakts 40-årsjubileum, som jag sett fram emot ända sedan 35-årsjubileét då jag var årsfestmarskalk, kan jag konstatera att det blev en minst så bra fest som jag hoppats. Trots en del problem med att den tilltänkta marskalken oförhappandes flyttade till Vasa (vad är det med otaktare och att försvinna till Vasa?) och att den ena sångledaren var på begravning och den andra förkyld, så ordnade allt upp sig till en finfin fest. Det kan väl inte bli så mycket annat när man lyckas samla rätt människor, gamla vänner som har många goda minnen tillsammans men inte ses så ofta nu för tiden. Och Ingå spelmansgille, förstås.

Lista om läsning

Det har funnits mycket jag velat blogga om den här veckan, men jag har varken hunnit eller orkat så det får vara obloggat. Möjligen har jag något att säga efter helgens Otakt-jubileum, men jag vågar inte lova någonting. Tills vidare får vi nöja oss med en frågelista om läsning, som jag kopierat av Bokbabbel.

Frustration

Jag hatar presentpapper. Jag ska aldrig mer slå in paket. Jag hatar tejp också. Gaah!

Hädanefter ger jag bara bort presentkort. Och små saker som man kan ge i snygga presentpåsar. Och paket som de slår in i affären.

Ingen choklad har jag heller. Men jag har Harry Potter, och det kan vara ännu bättre.

Nio timmar och tre minuter

Så lång var dagen idag, och det tycker jag börjar vara tillräckligt för att jag ska kunna packa undan min innomhussol, tills jag behöver den igen i oktober eller så. Dessa nio timmar har jag använt till att gräva fram bilen och visa upp den en gång till på besiktningsstationen (godkänt denna gång), läsa några böcker och träna lite på gymmet. Där gör jag en del framsteg, och det känns bra. Det är lätt att göra betydande framsteg när utgångsläget inte är så hävt.

Det här med läsande för resten, jag har blivit så bortskämd med att läsa barnböcker med 150 ord per sida att det känns lite jobbigt att läsa en riktig roman. I det här fallet Ulla-Lena Lundbergs Is, som dessutom har en lång reservationskö och därför måste bli färdigläst på två veckor. Jag brukar inte ha några problem med att läsa ut en bok på två veckor, men den här gången blev det lite stressigt, och det förstör nog läsupplevelsen en del. Ska sluta reservera populära böcker.

Sen misstänker jag också att det inte annars heller var rätt tidpunkt för mig att läsa den just nu, fast jag märker att det är en bra roman så kommer jag inte in i den tillräckligt för att njuta av det. För lite sinnesro. Plus deadlinen. Inte bra.

Men visst grät jag på slutet.

Soffor!

Nackdelen med att sofforna kom just igår var att backen jag bor i var ovanligt hal och täckt av nysnö, så att transportbilen inte kunde komma upp. Fördelen var att det inte var några problem att skuffa sofforna på snön, de var ordentligt inpackade och fungerade utmärkt som slädar.

Det tog inte många minuter innan jag kunde stå i mitt vardagsrum och nöjt betrakta paketen som äntligen stod där... med undersidorna fulla av snö som smälte på mitt nylagda golv. Sablar! Jag rev bort emballage och skruvade på fötter i rekordfart samtidigt som jag moppade som en galning. Måste ha varit en syn. Sen möblerade jag ännu om ett par gånger innan jag var nöjd. Men nu står de äntligen på plats.

Förväntan

Det har varit en smått jobbig vecka hittills, men i morgon! I morgon kommer sofforna som jag väntat på sedan jul. Ska bli såå skönt att ha något annat att sitta på än pinnstolar. Och så kommer min pojkvän, som jag inte sett på ett par veckor igen. Och som grädde på moset är det filmfest i Lilla Staden. Så nog finns det saker att se fram emot, det är huvudsaken.

Och så kan man bli förkyld

Det är också ett sätt att slippa sjunga, så på sätt och vis ordnade det upp sig. I stället läste jag en saga rätt upp och ner, och någonting måste jag ha gjort rätt för de satt tysta, alla 21 barn. Få se om jag kan upprepa den bragden på finska i morgon. Nu väntar jag bara på att jag ska få feber så att jag kan vara sjuk på riktigt (men helst inte på veckoslutet) i stället för så här löjligt halvsjuk.

Och jag som trodde panikpluggandets tid var förbi

Idag när jag kom hem från kvällsturen hade jag lätt panik eftersom jag är dåligt förberedd inför morgondagens program. Eget fel, förstås, men ändå. Botade ångesten med att äta diverse skräp och se ett avsnitt Doctor Who med dinosaurier på ett rymdskepp, och Nefertiti. Det sätter perspektiv på saker och ting. Nu är det bara att läsa igenom texterna ett varv, och ett varv till i morgon bitti. Sen får det bli som det blir. Ibland är det bra att påminna sig om att biblioteksarbete inte är på liv och död.

Lär vara söndag

Förlorar kollen på veckodagarna när jag jobbar onormal vecka: tre dagar jobb, en dag ledigt, två dagar jobb och så idag ledigt. Det gör idag till en...? Jo, jag vet nog att det är söndag, det stod i tidningen. Men det känns inte riktigt så, en ledig dag i taget är lite för lite, man hinner inte riktigt komma in i ledigheten så ska man tillbaka igen.

Civilkurage

 Kan inte annat än beundra. Inte för att vi hade den sortens problem på min skola, men jag önskar ändå att jag varit så där modig som 14-åring. Eller 24, för den delen. Och hoppas att det här kan inspirera andra att säga ifrån när det är befogat.

Tillägg: Här är en artikel som förklarar bakgrunden. 

Februari

Jag undrar hur februari kommer att bli. Jag ser fram emot februari. Jag gillar februari. Februari är månaden som fortfarande är vinter, man får ännu ta det lugnt och bädda in sig i tjocka lager textilier, men samtidigt kan man börja ana våren som är på väg. Man hör fåglar man hunnit glömma fanns. För första gången på flera månader får man se lite dagsljus både när man går till jobbet och när man kommer därifrån, och det gör en enorm skillnad för humöret. Februari kan bli riktigt bra.