Julmarknad i Ekenäs

Det är julmarknad i Ekenäs. Smällkallt men tindrande snövackert. Julpynt, glögg, hantverk, hembakat och loppis i en salig blandning, sådär lagom småstadsmysigt. Mellan stånden myllrar diverse små och stora småstadstomtar, med eller utan styltor(!).

Måste man ha julkänsla?

Jag är lite kluven inför det här med jul, eller snarare allt fixande och stök inför. Varför ska man anstränga sig för att ha trevligt? Det kan jag undra ibland. Särskilt när det går så långt att man får en känsla av att förväntas anstränga sig för att hitta den rätta julkänslan. Den som inte har julkänsla och bakar pepparkakor är misslyckad och omysig (varför allt måste vara så jädrans mysigt kan man ju också undra, men det är ett annat inlägg). Julen blir kort sagt en prestation. Det där bestämde jag mig alltså för att strunta i och hade under flera år inga som helst julpynt, undvek julgator och gömde mig för Lucia.

Men. Det är ju inget fel på julen i sig. Egentligen. När man var liten var den årets höjdpunkt, och det berodde faktiskt inte bara på julklapparna. Som den estetiska människa jag är (åtminstone i teorin...) börjar jag tycka att lite julpynt kan man ju ha. Och man får tycka det är trevligt att gå på julmarknad och låtsas vara mysig och julig.

Lagom juligt

Skörden blev alltså: en julkrans, en halmbock, en elektrisk ljusstake (begagnad, men nästan alla ljusen lyser ändå), tre gamla tefat att sätta under hyacinterna och julkaktusen, en burk krusbärssylt, ett tyghjärta och en liten tomte till fönstret.

Dock vägrar jag fortfarande julkort.

Den som fortsättningsvis inte vill ut i julrumban och kanske känner sig lite bitter och svartsynt kan sitta inne och läsa En jävla julblogg i stället.