Bomber och granater!

...blir det ikväll, men det var också det uttryck som dök upp i mitt huvud när jag insåg att jag glömt att länka till En man med ett skägg, som skriver humoristiskt intelligent och sådär lagom politiskt om sublima budskap i barnkulturen, spanienschlager och annat skoj.

Med det önskar Temumrken ett Gott Nytt År till er alla.

Inflyttningsfest

Lägenheten och jag återhämtar sig från gårdagens inflyttningsfest och lyssnar på viskonsert från i somras, lagom bisarrt en dag som denna. Det var roligt att se hur många av mina vänner från studietiden (det uttrycket får mig att känna mig uråldrig) som faktiskt gjorde sig besväret att ta sig till detta avlägsna hörn av landet bara för att hälsa på en liten temumrik. Tyvärr var denna inte så bra på det här med att fixa allting bra och färdigt i tid, och dessutom gick det troll i alla degar just denna dag. Men kanske man borde ta det som ett tecken på att man borde ha fest oftare, för att få lite rutin? Hur som helst var det trevligt, fönsterdjungeln fick några fina tillskott och ingen blev uppäten av bäddsoffan. Så nu är denna lya invigd ordentligt.

I morgon är det fest

Imorgon ska här bli inflyttningsfest, är det tänkt, men idag är det fortfarande kaos. Min bäddsoffa har äntligen anlänt men saknar dynor eftersom de är på (välbehövlig) sanering. Ännu en taklampa är uppsatt, en gul liten sol som ska lysa över mitt köksliv, men själva köket är fullt av disk, kringströdda verktyg och några hemlösa nycklar (nyckelringen råkade bli inmonterad i lampan. Det är sådant som händer när man har en far med MacGyver-talanger, inte ska man ju klaga).

Alla böcker ligger i en hög mitt i rummet eftersom jag flyttat bokhyllan, dammsugaren ligger intrasslad i sig själv mellan soffan och soffbordet. Gardinerna är ofållade, dynvaren osydda och inga kakor bakade. Så varför sitter jag här och bloggar och tjuväter godis?

Lagom jul

Temumriken har firat en lagom jul, med lagom många släktingar och väldigt lagom julklappar:

Årets uppfyllda önskning: verktygslåda (rosa, man man kan ju inte få allt som man vill)
Årets badhanddukar: marimekko (rosa även de, men tanken var god)
Årets choklad: Fazers blå
Årets bok: Bröd
Årets överraskning: disktrasa med katt-tryck

Hur lagom snömängden var kan man ju sedan ha åsikter om, men jag tycker det var fint. Och att det var ett äventyr varje gång man skulle få upp en bil på vägen (vad det nu sen var för fel på att stanna inne i stugvärmen) var ju bara spännande.

Julförberedelser

I dag ska Temumriken

1. städa (suck)
2. fålla och sätta upp gardiner (på tiden!)
3. gladeligen ignorera hotfullt brev från kommunikationsverket (ha!)

Sedan hem till gården och fira jul. Det ska bli trevligt.

Doften i ett trapphus

Trapphus är intressanta ställen. Där jag bodde förut hade vi dörr direkt ut på gården, fastän det var ett höghus, så det kändes mer som ett radhus. Här däremot går jag förbi alla fem grannar varje dag, och det blir helt annorlunda. Det som slår mig mest är inte att man hör mera av varandra, eller ens att man faktiskt är tvungen att möta sina grannar nu och då, utan lukten i trapphuset, särskilt kring middagstid. Jag behöver bara sticka nästan utanför dörren för att veta om det lagas kållåda eller curry, och det känns både hemtrevligt och lite väl intimt. Det angår ju inte mig vad andra äter. Och så blir man ju lite avundsjuk, när man själv ska till att koka gröt.

Det rullande växthuset

I dag gick sista flyttlasset, och jag klarade det alldeles själv. Största bekymret var egentligen hur jag skulle få mina gröna raringar fram levande. De har bott med mig länge och är inte mera alldeles små, plus att de inte uppskattar närkontakt med vintervädret. Så vi lekte "hur många plantor ryms i hytten på en Ford Transit". Alla rymdes och lyckligtvis stötte vi inte på några poliser som undrade om inte mina passagerare borde ha bälte på sig och hur i helsike jag kunde se ordentligt åt höger. Hur som helst kom vi lyckligt och väl hem. Att trassla loss dem ur varann var sedan en annan historia.

Jag skulle inte vilja bo någonstans där det inte finns växter, det är så dött. De jag har är väl inte de allra vackraste, men de är gröna och de lever. De känns faktiskt lite som sällskap, hur fånigt det än låter. På det viset är den här bostaden som gjord för mig, för den har fönster längs hela ena väggen och blombräde längs hela fönstret i finrummet (som det för tillfället heter, rummet som inte är kök). Få se vad jag gör av det.

Hyllor måste man ha

Med lite hjälp av lille far har jag nu plockat ihop en bokhylla, som är tänkt att införa ännu lite ordning i detta kaos som så småningom börjar likna ett Hem. Men nog var det ett projekt alltid. Första försöket gjordes med syrran; vi hade en hög skivor i diverse storlekar, tappar, skruvar och en vag idé om hur det hela var tänkt att se ut. Det kom vi inte långt med. Men nu är den alltså färdig och står här och trängs med min gamla hylla, som så småningom ska förpassas till förrådet helt enkelt för att den är ful. Livet är hårt.

Julmarknad i Ekenäs

Det är julmarknad i Ekenäs. Smällkallt men tindrande snövackert. Julpynt, glögg, hantverk, hembakat och loppis i en salig blandning, sådär lagom småstadsmysigt. Mellan stånden myllrar diverse små och stora småstadstomtar, med eller utan styltor(!).

Ordnörderi

Temumriken var härförleden på galej i sin gamla studiestad, närmare bestämt på självständighetsbal. Som vanligt kom man i sista minuten och blev brydd inför polonäsen, men det båtar föga att förtvivla. Saken löste sig och jag hittade en dam som var både dansant och skär. Salen hyste stor gamman och färgglada dansare från diverse tidsepoker.

Var fest har dock sitt slut, men därest man inte vill gå hem finns det efterfester. Denna bjöd på allehanda läckra maträtter så ingen skulle behöva försmäkta. Gästerna var av alla de slag, även så disparata sällskap som Arbetets vänner och Axelbandet lyckades samsas utan tuppjuck.

Men vafalls? De dansar i ullstrumporna! Det går bättre så, när fötterna är trötta. Och genom en sinkadus slapp undertecknad med grannar promenera hem, tack vare bilburna axelbanditer. Man tackar!

Inspirerat av Glömda ord och Kattslaven.

Det här med inredning

Man tycker att det per automatik skulle vara enkelt att flytta till en större lägenhet (eller som jag: från en halv tvåa till en hel etta), då kan man åtminstone ta med sig de möbler man har från förut och eventuellt komplettera med någonting nytt. Men ibland kräver inredningen ändå ett visst mått av kreativitet. Denna bostad är till exempel så lustigt planerad att det är helt logiskt att ställa sängen i köket (som är lagom stort för en fyrapersonersfamilj, vilket resten av lägenheten verkligen inte är). Åtminstone med mina prioriteringar, eftersom valet står mellan bäddsoffa i vardagsrummet och större kylskåp plus frys i köket. Då vinner soffan, eftersom vänner, i min värld, är viktigare än mat.

Dessa skåp är ingenting för kortvuxna

Kärringförlängare

Nyinflyttad

Så är jag då här, i min nya lilla etta i Ekenäs. Visserligen inte i något av de charmiga trähusen, men inte något råtthål heller. Riktigt mysigt, egentligen. En del av mina ägodelar ligger fortfarande i väskor och ser vilsekomna ut, men efter hand börjar också de finna sina platser och göra sig hemmastadda. Lite möbler, blommor och taklampor till, så ska jag nog trivas här.