Om att fatta beslut

Jag har faktiskt försökt blogga den senaste månaden, men appen bara kraschar och datorn har jag inte orkat öppna. Huvudet fullt av både jobb och privata bekymmer, ni vet hur det kan vara.

Men nu har jag semester och tid att göra vad jag vill. Tydligen vill jag bland annat städa, skriva och läsa en massa. Jag har också tid att fundera över livet och fatta beslut om vad jag vill göra, vad jag vill lägga min tid och energi på resten av året och längre fram.

 Tack och lov har jag inte svårt att fatta beslut. Jag är inte den som gör oändliga efterforskningar, skriver listor med för- och nackdelar, möjligheter och risker och kalkylerar fram "rätt" beslut (underligt nog, för det skulle passa min personlighet i övrigt). Jag är inte heller den som får ångest över att jag kanske fattat "fel" livsavgörande beslut och aldrig kommer att kunna rätta till det (även om jag ibland får ångest över allt möjligt annat). Bara jag får lite tid att göra lagom mycket efterforskningar, diskutera med någon jag litar på och sova på saken så kommer ett beslut till mig i sinom tid. Och sedan kör jag på det och funderar inte så mycket på vad som hade kunnat hända om jag gjort på något annat sätt. Det är skönt.

Antagligen beror det här på att jag inte tror på att det i regel finns ett rätt och ett fel beslut och att det är möjligt att ta reda på vilket som är vilket. Oftast finns det helt enkelt olika alternativ som alla kan leda till bra eller dåliga saker, men det är omöjligt att säkert veta vilket som ger bättre resultat. Och omöjligt att efteråt veta hur livet hade sett ut, om man valt på ett annat sätt. Alltså är det lika bra att bara bestämma sig för något som känns bra och som man tror på. Och köra på det.

Egentligen är det ganska sällan jag behövt fatta stora beslut i mitt liv, när jag tänker efter. Jag har bara låtit saker hända så som de verkar vilja hända, och det har blivit bra. Men det senaste året har jag haft orsak att tänka efter ordentligt vad jag vill med mitt liv och vad det är meningen att jag ska ägna mig åt. För risken finns ju också, om man bara flyter med utan att ta så mycket som ett simtag av egen vilja, att man blir skvalpande i ett och samma bakvatten och aldrig får syn på äventyret som finns runt nästa krök.