...och sen blev det inget skrivet på ett tag. Dels för att jag varit en del på resande fot, men också för att jag ägnat mig åt lite välbehövlig verklighetsflykt vilket även innefattar att undvika internet*. Mycket effektivt. Förr eller senare, till exempel idag, behöver man dock kolla tågtidtabeller eller liknande.
För nu lider semestern obevekligen mot sitt slut och sista anhalten är Helsingfors och Finncon. Egentligen hade jag tänkt att i år, i år ska jag förbereda mig ordentligt och sätta mig in i programmet på förhand, läsa in mig på hedersgästerna och helst också något av deras verk, för att få ut lite mer. Men det blev ju inte så. I stället gör jag som vanligt, det vill säga läser igenom programmet på plats och låter mig överraskas. Det brukar ju också funka.
*)Det är inte särskilt svårt när man delar en nätsticka med resten av familjen, och den dessutom bara fungerar ibland och sisådär. Då tar man hellre sin tillflykt till syrrans välfyllda dvd-hylla, där man bland annat kan hitta 130 timmar Star Trek. Perfekt slöprogram, har jag kommit fram till.
Fast internet är ganska bra för verklighetsflykt också... Men inte alltid på ett bra sätt. Vår nätpinne är helt värdelös på landet, vilket leder till att jag märker hur nätberoende jag är. Mycket nyttigt.
SvaraRaderaVi ses kanske på Finncon? :-) Jag har åtminstone planerat att vara där fredag kväll och en del av lördagen. Jag har inte heller förberett mig så mycket, har läst ett par av de finlandssvenska deltagarnas böcker (Taivassalo, Turtschaninoff) och fick just Francks bok igår, hinner kanske bläddra lite i den.
Kanske jag snarare borde kalla det verklighetsväxling, att vända ryggen åt den verklighet man vanligtvis lever i (och som delvis finns på internet) och i stället helt leva i något annat. Jag klarar mig helt bra utan internet när jag väl kommer loss och sen känns det nästan lite motigt att måsta vända sig dit igen när man behöver något.
SvaraRaderaHm. Jag upplever snarare att internet oftast är min nyttiga verklighetsflykt. Tillsammans med några andra saker, men ändå... ;-) Men visst - det kan bli för mycket. Många saker man kan göra är väl också så nya att folk inte riktigt hittat en lagom "balans" (för sig själva) i dem, tror jag
SvaraRadera