Tankar kring likalönsdagen

Idag infaller likalönsdagen, två dagar senare än ifjol. Dagen väljs utgående från den dag då kvinnor enligt lönestatistiken förtjänat sin andel. I år tjänar kvinnorna 83,9 % av männens inkomster, men då har inte nedskärningarna i semesterpenningen, som bara gäller den kvinnodominerade offentliga sektorn, räknats med.


Det finns en mängd åsikter (och kanske en och annan insikt) om hur stort lönegapet egentligen är och hur det borde åtgärdas. Ingen kan bestrida att kvinnor tjänar mindre, men beror det på diskriminering, skillnader mellan branscher (och att vi får skylla oss själva som väljer en bransch med låg lön), skillnader i vilja att göra karriär, ta risker, ta ansvar och förhandla om lön, skillnader i hur familjeledigheterna fördelas eller något annat.

Antagligen är det lite av allting, både saker som kan åtgärdas genom lagstiftning och annat som måste komma från attitydförändringar och uppfostran. Men jag tycker inte om när man bortförklarar skillnader mellan branscher med att det nu bara är så och den som är fiffig väljer ett välbetalt yrke åt sig. Alla har olika orsaker till att välja sin yrkesbana, och jag tycker inte man ska straffas för att man väljer enligt något annat kriterium än lönenivån. Man är inte dum för att man väljer ett yrke som känns meningsfullt, eller det yrke där man tror att man gör mest nytta.

Och jag har funderat en hel del över hur löner skulle kunna bestämmas på ett mera rättvist sätt. I den frågan finns också olika åsikter: hur tungt jobbet är (fysiskt, psykiskt och emotionellt), hur ansvarsfullt, hur farligt, hur otrevligt, hur hög utbildning som krävs. Allt borde vägas in. Men det är inte så det funkar i praktiken, lönerna förhandlas fram var för sig antingen av enskilda arbetstagare eller fackförbund, utan att någon jämför om lika krävande yrken har lika lön.

Jag vet inte om jag kommer någon vart med det här. Men en åsikt har jag åtminstone klar: arbeten som förutsätter högre högskoleexamen borde ha minst medianlön. Den som satsar på en lång utbildning kommer ut senare i arbetslivet än klasskompisarna som tog yrkesexamen, men kan ändå få lägre lön, i värsta fall har man dessutom studieskulder att betala bort. Medianlönen i Finland ifjol var 2800nånting, och det är mer än de flesta bibliotekarier får.