Ju mer vi närmar oss undergången (jo, det gör vi) desto mer kämpar jag med mitt miljösamvete. Det är så mycket man vet och så lite man gör. Å ena sidan vill man rädda världen, å andra sidan vill man sticka huvudet i busken och fortsätta med sitt bekväma liv. Man måste ju få njuta av livet och ha det bra. Det är någon annan som borde lösa problemen. Det löser sig nog av sig själv med ny teknik. Det spelar ändå ingen roll vad en enskild människa gör. Eller? Mitt samvete håller inte med, vi grälar om de här frågorna varje dag.
Å ena sidan säger mitt samvete att nöjesresor med flyg är helt förkastliga, å andra sidan skulle jag vilja ge Madeira en till chans. Å ena sidan säger mitt samvete att det värsta man kan göra åt miljön (som privatperson) är att sätta barn till världen, eftersom varje ny människa kommer att belasta planeten under hela sin livstid. Å andra sidan är det mänskligt att vilja ha en fortsättning. Å ena sidan säger mitt samvete att jordens resurser skulle räcka mycket bättre om alla blev veganer, eller åtminstone vegetarianer, å andra sidan vill jag ha mat som smakar som jag är van och inte som foder. Plus att det blir så krångligt med dubbel matlagning då min äkta hälft har sin egen diet. Och så vidare, och så vidare. Å ena sidan, å andra sidan.
Jag tror inte att det är någon annans problem att lösa, jag tror det är allas ansvar: alla individers, staters, företags, organisationers. Alla måste ställa om sig, typ nu. Också jag. Jag tror det spelar roll vad just jag gör, i alla moraliska frågor, för man ska inte underskatta betydelsen av att föregå med gott exempel. Alla gånger jag har blivit en bättre människa så har det varit genom att någon annan föregått med gott exempel.
Men ändå, det blir ju orimligt jobbigt. Visst finns det de, som lever utan kylskåp, bil och plast och jag beundrar dem, men jag tror inte jag skulle klara av att leva så. Inte än, i alla fall. Så jag kompromissar. Jag kan göra den där enda södernresan till, men sen är det slut. Jag kan försöka få ett barn, men inte fler. Jag kan ersätta en del av köttet med inhemska baljväxter, och jobba vidare därifrån. Jag kan tänka på hur jag konsumerar, transporterar och bor. Och jag kan hoppas att också andra hittar kompromisser som de kan leva med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar