Hem

Mitt förhållande till mitt hem har förändrats sedan jag blev sambo. Det har blivit mindre ett ställe där jag sover, äter och har mina saker och mer ett ställe där jag umgås, men det är inte bara det. Lite svårt att förklara, men hemmet har fått ett annat värde för mig, nu. Och därmed bryr jag mig mera om det, mera mån om att investera i hemmet. Hur det ser ut och så. Hur det fungerar som hem. Svamlar jag nu?

Som en följd av detta har min inställning till organiserade hobbyer också förändrats. Förr, när jag bodde allena, var det nödvändigt att komma ut nu och då och se lite andra människor. Nu känns det ibland som att diverse aktiviteter hindrar mig från att vara hemma, där jag vill vara. Så kanske jag borde vara mera hemma, fixa med grejer som får mig att trivas ännu bättre här.

Problemet är då att jag ändå borde träffa folk (andra än min sambo, alltså) och jag har väldigt svårt för att träffa folk utanför organiserade aktiviteter. Det här kan vara svårt att förstå för någon som är sällskaplig av naturen, men för mig kommer det inte naturligt alls. Att ta kontakt med människor, ringa upp och föreslå något. Får lov att träna på det. Klura på hur man egentligen gör för att ha ett socialt liv, så där spontant. Ja, hur gör folk? Och det är inte heller så att jag inte trivs i sällskap, i rätt sällskap lever jag upp och mår bra. Men att komma dit är svårt.

Vilken tur då att jag har kompisar som förstår att bjuda in sig själva ibland. På lördag får jag besök av min kanske trognaste vän och det ser jag fram emot. Och sedan lovar jag mig själv att bjuda hit någon annan också senare i vår. För nog duger det här hemmet att bjuda in folk till.