När jag behöver en liten paus från verkligheten/livet/mina egna tankar är det få saker som funkar så bra som drakar. För tillfället läser jag parallellt två episka serier med drakar i centrala roller, nämligen Temeraire av Naomi Novik och Liveship Traders av Robin Hobb.
Den förstnämnda hade jag haft ögonen på en längre tid på bibban och blev helt tagen när jag sist och slutligen tog mig tid att läsa första boken. Liveship Traders laddade jag ner till telefonen då jag hittade den billigt och tänkte att den kan vara bra att ha som "reservläsning" för döda stunder i väntrum och ensamma lunchpauser, telefonen har man ju ändå nästan alltid med sig. Underligt nog fungerar det att läsa båda jämsides utan att ramla ur och ännu underligare att det fungerar att läsa en så intrikat och komplicerad berättelse som Liveship traders i små snuttar, den har ändå väldigt många karaktärer att hålla reda på och många parallellhandlingar som korsar varandra. Antar att detta är ännu ett tecken på hur otroligt välskriven den är.
När jag nu läst dessa samtidigt har jag slagits av vad de har gemensamt: båda innehåller förstås drakar men också sjöormar, drakarna är högt stående, intelligenta och långlivade varelser som varken är goda eller onda och i båda serierna är slaveri versus frihet ett bärande tema. Det fascinerande med drakarna som karaktärer är att de är så begåvade, framför allt språkligt, men samtidigt väsensskilda från människorna. Det går att prata med dem, komma överens med dem, till och med bli vän med dem men inte att till fullo förstå dem. De har helt andra begrepp om heder och moral, till exempel.
Temeraire är blandning av fantasy och kontrafaktisk historia. Berättelsen utspelar sig militär miljö under Napoleon-krigen, men det finns drakar och de fungerar som ett ytterligare vapenslag vid sidan av infanteri, kavalleri och sjöstridskrafter. Författaren Naomi Novik är historiker och jag kan riktigt föreställa mig hur roligt hon haft med att hitta på hur historien hade sett ut om allt annat var lika, men det fanns drakar. Lika roligt är det att läsa. Böckerna har också starka drag av klassisk äventyrsberättelse med resor till exotiska länder, nya upptäckter, rafflande strider, hovintriger osv. Extra allt.
Slaveri och förtryck är som sagt viktiga teman och huvudpersonen Will Laurence är son till en av de främsta förespråkarna för slaveriets avskaffande. Därför är han också öppen för Temeraires tankar om att även drakarna borde ha rättigheter och inte ses som oskäliga djur, vilket de gör åtminstone i Europa. Att detta förhållningssätt funkat (någorlunda) beror på att drakarna genast från kläckningen skolas in i att tänka på sig själva som husdjur. Detta leder till att i den här världen kommer kolonialismen och imperialismen helt av sig helt enkelt för att européerna är sämst i världen på att ha drakar, andra folkslag ser dem som (allra minst) jämlikar och är därför mer framgångsrika. Det är lite kul att läsa och ger en ett och annat att tänka på.
I Liveship Traders finns också både vanliga slavar och magiska varelser som lever under förtryck, utan att någon tänkt på saken på det viset. Berättelsen kretsar kring en familj av sjöfarare i det legendomspunna Bingtown, som står inför stora kulturella och politiska omvälvningar. Genom grannländers inflytande håller samhället på att förändras från relativt frisinnat till patriarkalt och begränsande. Kvinnor övertalas att ta mindre plats, leva mer begränsade, men bekväma och skyddade, liv och lämna ifrån sig kontrollen över familjens affärer. Slaveri införs smygande. Det är skrämmande att läsa, för man är ju van att utvecklingen ska gå åt andra hållet, att det naturliga för samhällen är att utvecklas mot större frihet men det finns ingenting som säger att det inte lika bra kan gå åt andra hållet. Robin Hobb är också otroligt bra på att skriva fram karaktärer som inte bara är unika utom dessutom utvecklas, ibland förändras helt genom de drastiska händelser hon utsätter dem för. Ibland känns det kanske en aning överdrivet, men jag väljer att köpa det ändå för att det blir en så bra historia.Och alla karaktärer är mångdimensionella, även den största hjälten har mörka sidor och den svartaste skurken tycker man synd om.
Nu är jag på slutrakan med båda dessa berättelser, och jag vet att jag kommer att sakna dem när de är slut. Men då kan man ju alltid börja om från början igen.
Som grädde på moset har jag fått tag på det ultimata bokmärket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar