I lördags var jag på ett mycket roligt och framför allt minnesvärt bröllop, bland annat gjorde brudparet entré genom att klättra ner ur en gammal ek. Utan stege, bruden (min syster) iklädd långklänning. Gick utmärkt. Det gick tydligen också utmärkt att gömma sig två timmar, varav det ösregnade en halv, i en trädkoja med bara fiberduk till tak.
Efter ceremonin (där "vigselförrättaren" läste ur vår gamla fågelbok, med en respektingivande uggla på pärmen) var det knytkalaspicknick för 130+ personer på gräsmattan. Eller så var det tänkt, men då kom den andra stora regnskuren. Lyckligtvis fanns det också tält och långbord.
Efter det blev vädret bara bättre och programmet fortsatte med traditionella tal, musik (Humpsvakar), dans (Rumpskakar), mera mat, mera tal och fri dans. Och trädgårdsspel.
Med andra ord går det utmärkt att ha ett bröllop som är både stort, informellt, billigt och personligt. Till och med maten gick mer eller mindre jämnt ut.
Efteråt stannade jag ett par dagar hos mina föräldrar och umgicks med släktingar (både gamla och nya). Men igår kväll kom jag hem och idag har jag varit så utmattad av allt ståhej och alla människor att jag knappt orkat upp ur sängen. Det blir att ta det lugnt resten av veckan.
