Fysisk utmattning är väl ändå att föredra

När jag kom tillbaka från semestern gick jag in för hälsosammare levnadsvanor. Mera sallad, mindre kakor, mera träning, mindre soffa... ni vet. Tänkte att man kanske skulle orka lite bättre om man fick fason på kroppen och så. Jag insåg snabbt att jag inte är någon bantare (och hoppas innerligt att jag aldrig kommer att behöva banta på riktigt) så jag satsar på det här med träning i stället.

Mio, min Mio på Raseborgs sommarteater

Häromdagen såg vi Raseborgs sommarteaters uppsättning av Mio, min Mio, och det regnade bara lite. Det var en poetisk föreställning som plockat upp Astrid Lindgrens lite gammaldags och högstämda sagospråk på ett fint sätt, med upprepningar och överdrivna kontraster. Tant Edla och farbror Sixten är omänskligt barnfientliga, Mios fader konungen är en drömpappa i gyllene mantel och riddar Kato är svart som natten.

Ännu är det sommar

Känns lite märkligt att komma tillbaka på jobb nu, när så många andra far på semester. Sista veckan kom jag på mig själv med att tänka att ja, snart är sommaren redan slut. Men det är den ju inte, bara för att jag börjar jobba. Det finns fortfarande kvällar och helger när jag kan somra mig. Och på jobbet har jag det ganska lugnt den här tiden, eftersom jag inte behöver ta emot några grupper utan bara sköta rutiner. Så småningom blir det dags att börja förbereda höstens program, men ännu är det sommar.

Finncon 2013, trötta reflexioner

Hemma igen från Finncon, som var just så intressant och överraskande som det ska. Var inte så duktig på att ta bilder (och det var dessutom i princip förbjudet), men de officiella bilderna finns på tumblr. Även jag har fastnat på bild.

Mera semesterbubbla

...och sen blev det inget skrivet på ett tag. Dels för att jag varit en del på resande fot, men också för att jag ägnat mig åt lite välbehövlig verklighetsflykt vilket även innefattar att undvika internet*. Mycket effektivt. Förr eller senare, till exempel idag, behöver man dock kolla tågtidtabeller eller liknande.

För nu lider semestern obevekligen mot sitt slut och sista anhalten är Helsingfors och Finncon. Egentligen hade jag tänkt att i år, i år ska jag förbereda mig ordentligt och sätta mig in i programmet på förhand, läsa in mig på hedersgästerna och helst också något av deras verk, för att få ut lite mer. Men det blev ju inte så. I stället gör jag som vanligt, det vill säga läser igenom programmet på plats och låter mig överraskas. Det brukar ju också funka.

*)Det är inte särskilt svårt när man delar en nätsticka med resten av familjen, och den dessutom bara fungerar ibland och sisådär. Då tar man hellre sin tillflykt till syrrans välfyllda dvd-hylla, där man bland annat kan hitta 130 timmar Star Trek. Perfekt slöprogram, har jag kommit fram till.